Krönika

Ambulanssjukvården i Region Örebro klarar för egen maskin sedan våren inte av det prehospitala grunduppdraget och har därför förlängt avtalet som slöts i våras med en privat vårdgivare som tillhandahåller ambulanspersonal och ambulansfordon alla veckans dagar till regionen.

Någon av er har säkert tidigare läst någon av mina krönikor om alkohol- och drogtester inom ambulanssjukvården. Här finns en av krönikorna Fjättrad vid missbruk – Samverkan 112 (s112.se) och här finns en annan krönika på temat Alkohol- och drogtester – Samverkan 112 (s112.se).

När kroppen och knoppen slits ned så påverkar det inte sällan hela vår mänskliga varelse och även vårt sociala liv och dess olika sammanhang. Inom vissa yrken är en fungerande kropp direkt avgörande. Så är det bland annat inom ambulanssjukvården. När ambulansbesättningar responderar på olyckor eller akuta sjukdomsfall krävs ofta uthållighet, smidighet och råstyrka.

Har ni läst George Orwells dystopiska skräckversion om hur världen skulle se ut 1984. Orwell skildrar ett ruggigt, hårt och osolidariskt samhälle, där alla övervakar varandra, där barn anger föräldrar och där diktatorn ”Storebror” är allestädes närvarande. Människorna hålls nätt och jämt vid liv. Det är ett statiskt samhälle utan förväntningar, utan hopp om förändring. Orwell skrev sin bok 1948.

Inom ambulanssjukvården arbetar människor inte sällan under utomordentligt påfrestande förhållanden, vilket lett fram till absurda situationer och humor av det svartaste slag. Även kvickhet, kamratskap, älskvärdhet och vänlighet är kännetecknande för livet vid ambulansen. Sedan finns det förstås också situationer där ambulanspersonal far illa, vilket alltid är viktigt att agera kraftfullt på.

Beredskapsfrågorna fick ett uppsving i samband med pandemins tilltagande påverkan på det svenska samhället. Plötsligt stod det klart för alla och envar att det faktiskt är viktigt att vara förberedd.