Krönika

Det tål att upprepas gång på gång. Även ensamstående personer med barn (utan släktingar som täcker för övertid mm) måste kunna arbeta inom ambulanssjukvården. Det måste bli ett slut på attityden som på sina håll gör gällande att du som anställd vid ambulanssjukvården ska behöva räkna med planerad övertid och en svag beredskap.

Att inte lyda order kan i många fall vara förenat med konsekvenser. Ordervägran kan bottna i mängder av olika ställningstaganden. Efter otäckheter som krig ekar ofta ”jag löd bara order”. Att vägra utföra vissa arbetsuppgifter kan vara kopplat till aspekter som samvetsfrihet, ideologisk uppfattning eller religiös övertygelse.

Region Norrbotten står inför milt sagt kraftfulla nedskärningar inom välfärdssektorn. Fram till 2025 måste regionen strypa en miljard kronor från en alltmer vårdbehövande befolkning. Bland annat planerar regionen att utföra mer vård i hemmen, vilket omgående väcker grå minnen till liv, där bland annat ambulanssjukvården i Gävleborg beordrades vara hemtjänst jämte att respondera.

Krönikan du nu har framför ögonen är vare sig en schlagermelodi eller en biografi – utan en krönika som ska försöka orientera sig kring ett allvarligt område: Den personliga beredskapen och behovet av tester och krav. 

Listorna med rödmärkta fordon (ambulanser som ej kan tjänstgöra av någon anledning) i Stockholms län har sedan driftstarten av det nya ambulansavtalet från den sista januari 2019, varit skrämmande långa.

När oroliga kollegor anonymt med kraftigt bildfilter, ljudförvrängning och fingerade namn slår larm om arbetsmiljön så är det samtidigt ett eko om den tystnadskultur som på flera håll cementerats inom ambulanssjukvården – där följsamhet av lagar, regler och välunderbyggda förbättringsförslag, inte sällan riskerar problem med anställningen för medarbetare.