Tillvarata lokalt engagemang


”Livräddande insatser kräver lagarbete” är en mening som går att läsa på sms-livräddares hemsida. Meningsinnehållet har väl aldrig varit mer aktuellt än vad det är idag! När jag som ny färdig sjuksköterska sommaren 2000 påbörjade min bana inom ambulanssjukvården var det endast ambulanser som var utrustade med hjärtstartare och utalarmerades på hjärtstopp utanför sjukhus. Redan på väg ut till den hjälpsökande som befann sig i landsbygdsområden fanns en farhåga av att inte hinna fram i tid. Väl framme besannades allt som oftast farhågan då hjärt-lungräddningsinsatser inte gav effekt.

I takt med teknisk utveckling och ett lokalt engagemang hos medborgarna har nya innovativa lösningar skapats. På mindre än 20 år finns nu hjärtstartare utplacerade i samhället, allt fler aktörer (än räddningstjänst) utalarmeras I Väntan På Ambulans (IVPA) uppdrag eller som Civila Insats Personer (CIP). Medborgare anmäler sig till sms-livräddartjänsten och inom en inte allt för avlägsen framtid kommer drönare att leverera hjärtstartare vid händelse av hjärtstopp. Utvecklingen har gett resultat! Allt fler erhåller idag hjärt-lungräddning innan ambulans ankomst och överlevande vid hjärtstopp utanför sjukhus har markant ökat. Detta till trots har ambulansens framkörningstid inom flera regioner inte minskat utan snarare ökat till hjälpsökande som befinner sig inom landsbygdsområden.

Tid till effektiv hjärtlungräddning med efterföljande defibrillering är den avgörande faktorn för överlevnad vid hjärtstopp. Vi behöver därför förlita oss till det lokala engagemanget hos de medborgare som befinner sig på landsbygden.Livräddande insatser kräver ett lagarbete, alltså ett lagarbete där vi ser bortom inarbetade stuprörsorganisationer för att finna nyskapande lösningar där vi sambrukar för att nå bästa resultat. Det finns ett lokalt engagemang i landsbygden av att hjälpa sin medmänniska i nöd som måste tillvaratas. Att skapa förutsättningar för hur dessa ska utalarmeras måste därför vara ett ständigt pågående arbete! Så läs detta nummer av Samverkan 112 och ni får mer information och fler insikter om mitt resonemang ovan.

Avslutningsvis så vill jag passa på att flagga för nästa års CISA konferens som hålls vid Linnéuniversitetet i Växjö den 22-23 oktober.
Från att ha haft ett nationell huvudfokus kommer nästa års konferens även ha ett internationellt delfokus. Och notera, som alltid är konferensen kostnadsfri!

GOTT NYTT ÅR

önskar Anders Svensson, Ambulanssjuksköterska och klinisk lektor vid Linnéuniversitetet


 

Vi vill uppmärksamma och stödja

Jag tackar för förtroendet att få skriva ledaren i detta nummer. Det är tidigt lördag morgon, jag sitter vid köksbordet och ser solen färga himlen röd och spegla sig i sjön.

Vi kan aldrig slå oss till ro

”Ensam är stark!” Möjligen i Ibsens drama varifrån citatet hämtats, men inte i verkligheten och absolut inte inom verksamheter som sysslar med blåljuslarm.

SAMVERKAN SER TILL HELHETEN

ÅRET VAR 2002 och min ledare, i det första numret av tidskriften Samverkan 112, hade just denna rubrik. Budskapet gäller mer än någonsin även idag. Tidskriften har och ska alltid framhålla värdet av samverkan, med extra stort fokus på helheten.

Vid en kritisk medicinsk händelse – stor som liten – finns alltid en mänsklig existentiell kris som kräver ett professionellt omhändertagande

Vad är ett människoliv värt egentligen?
För flertalet – i alla fall här i Sverige – är det självklara svaret ”hur mycket som helst”. Men då ses frågan och svaret utifrån ett svenskt sociokulturellt och individuellt perspektiv vid en enskild kritisk händelse där räddnings- och medicinska resurser är näst intill obegränsade.

Prestigelöst samarbete över organisations- och professionsgränser

Ett prestigelöst och naturligt samarbete över alla organisations- och professionsgränser är temat för årets CISA-konferens. Helt kostnadsfri 2-dagars konferens på Linnéuniversitetet i Växjö.