Krönika

Nyligen läste jag en gammal bok om hur männen halkat efter i jämställdhetsarbetet i Sverige. Boken är från 1984*. I november 2021 kan man fråga sig om det är så att flera arbetsgivare inom ambulanssjukvården halkat efter i jämställdhetsarbetet då det på många håll i landet råder en närmast verklighetsfrånvänd syn på organisering av arbetstider.

Sedan en längre tid har behovet av inhyrd ambulanspersonal och anlitande av externa aktörer ökat i flera regioner. Det är förstås mycket allvarligt att regionerna i Sverige inte har egen kapacitet att bemanna sin verksamhet.

Personal inom ambulanssjukvården i Jönköpings län är enligt inslag i SVT rädda för att uttala sig offentligt.

Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg (KSA) bildades för att tillhandahålla flygambulanstjänster till samtliga län och regioner.

Sedan den 23 augusti utbildas ambulanssjukvårdare i en skräddarsydd uppdragsutbildning vid Birka folkhögskola och Bäckedals folkhögskola.

Läste häromsistens en intressant debattartikel införd i Västerbottens-Kuriren, skriven av tre ambulanspersonal från Västerbotten. Rubriken: ”Raster passar inte inom ambulanssjukvården” kanske är frukten av debattredaktionens redaktionella arbete, men den säger ändå en hel del om situationen inom svensk ambulanssjukvård – i synnerhet den i Region Västerbotten.