Ambulanspersonalens oro


Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Personal inom ambulanssjukvården i Jönköpings län är enligt inslag i SVT rädda för att uttala sig offentligt – inslaget kan ni se här

Skyddsombudet vid ambulansverksamheten beskriver i intervjuer med SVT att ambulanspersonal upplever en tystnadskultur där det också finns oro för repressalier om man uttalar sig kritiskt om verksamheten. Bland annat beskrivs i TV-inslag att chefer flaggat upp att intervjuer måste godkännas av bossarna i förväg och att samtal med media undanbedes. I en fri, kanske en smula teatral tolkning, så kan det vara så att personalen förväntas att aldrig snacka högt om läget inom ambulanssjukvården. Framförallt inte med media.

Flera anställda inom regionens ambulanssjukvård har kontaktat SVT för att berätta om sin arbetsmiljö, men alla har varit rädda för att deras namn ska komma fram av rädsla för bestraffning SVT 27/10 2021.

För två år sedan skrev jag en krönika om ämnet tystnadskultur som du kan läsa här. Så länge ambulanspersonal är oroliga för olika former av konsekvenser om dom talar öppet om exempelvis bristande beredskap eller dålig arbetsmiljö så sker inte heller någon förändring. En övervägande del av ambulanspersonalen väljer att sätta tand för tunga för att inte förarga arbetsgivaren. Med rädslan att bli av med sitt jobb eller bli rödlistad (inte anställningsbar) så normaliseras inte sällan den osunda tystnaden. Inom ambulansverksamheten i Region Örebro län slog flera anställda larm om tystnadskultur under hösten 2020. Vid detta tillfälle samlade ett skyddsombud in 40 namnunderskrifter till stöd för cheferna och dementerade att det skulle finnas någon tystnadskultur. Någon namninsamling till stöd för cheferna eller någon dementi rörande  tystnadskultur har inte skett i Region Jönköping.

Det behövs fler frispråkiga personer inom ambulanssjukvården, som likt skyddsombudet från Vårdförbundet i Jönköpings län adresserar ambulanspersonalens oro på ett konkret sätt. När tystnadskultur cementeras in i en verksamhet så skapas en frustration och ett främlingskap till den högsta ledningen. Tyvärr kan det även leda till irritation som riskerar skapa konflikter bland kollegor. En form av maktlöshetens ventil.

För den som söker lite på webben så har det skett oros rop från vårdpersonal i Jönköpings län. Det tåls att upprepas – rätten att yttra sig och demonstrera finns inskriven i våra svenska grundlagar. Arbetsgivare får inte efterforska vem som talat med media eller på annat sätt försöka hindra arbetstagare att slå larm om missförhållanden. Jag gör mig inga föreställningar om att ambulanscheferna i Jönköpings län kokat ihop någon agenda i syfte att dela ut munkavlar. Det är nog mer sannolikt att det är likt katten på råttan och råttan på repet och repet på slaktaren o s v. Inte sällan finns en tystnadskultur utspridd i en organisation och den har ofta sin grund mycket högt upp i hierarkin eller som en paradox när chefer ska verkställa diverse besparingar (nedskärningar) eller förväntas mörka att flera kommuner i rad kan vara helt utan ambulansberedskap.

Munkaveln kommer sannolikt från högsta politiska ort

Överallt där tystnadskultur börjar slå rot så behövs ambulanssjukvårdens Modesty Blaise (tydliga skyddsombud) som likt välgörande larmklockor dongar på för yttrandefrihet, patientsäkerhet och arbetsmiljö. Endast så kan vi se till att tystnadskulturer sopas ut från ambulanssjukvården.

Textförfattare: Henrik Johansson


 

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*