Konferensen anordnas förutom i samverkan med Blåljusstiftelsen, med Ambulance Health Research Network (AHRN). AHRN bildades 2014 för att främja och stärka vårdforskning inom prehospital och hospital akutsjukvård.

Snart håller du i din hand det 92:a numret av Samverkan 112. Det är min förhoppning, att vi även denna gång lyckats skildra en del, av det som är på gång runtom i vårt avlånga land. Redaktionen har fått många bra tips och artikeluppslag under året – från er – vår högt uppskattade läsekrets.

I förra utgåvan av Samverkan 112 nr 2/3 redovisade vi responstider för ambulanssjukvård och räddningstjänst runtom i Sverige. Tiden från det att larmcentralen (112) får larmet till dess att första räddningsenhet är framme.

Och jag skulle vilja gå ännu ett steg längre och slå fast att samverkan är ett måste, inte bara ett nyckelord. Men först av allt.

Att skriva ledaren till det här numret av Samverkan112 känns lite speciellt, eftersom det är sexton år sedan jag skrev ledaren till den första utgåvan av tidningen, som kom ut i mars 2002.

2016 har varit ett år med många olika händelser inom ”blåljusfamiljen”.

Sedan 2010 har inhyrd personal kostat Sveriges landsting och regioner sammanlagt 16 miljarder kronor.

Allt oftare rapporterar svenska medier, om angrepp på polisbilar, ambulanser, brandfordon och dess besättningar. Det måste bli helt oacceptabelt att ge sig på fordon och personal som ska hjälpa oss medborgare i nöd.

Har vi en jämlik ambulanssjukvård? Jag är säkerligen inte rätt person att bedöma detta. Men jag ser ett värde i att reflektera över alla riktlinjer som styr svensk ambulanssjukvård.