Livegen ambulanpersonal


Det tål att upprepas gång på gång. Även ensamstående personer med barn (utan släktingar som täcker för övertid mm) måste kunna arbeta inom ambulanssjukvården. Det måste bli ett slut på attityden som på sina håll gör gällande att du som anställd vid ambulanssjukvården ska behöva räkna med planerad övertid och en svag beredskap.

Regionerna och ambulansvårdgivare måste dimensionera verksamheten så att människor får sluta i tid – och sätta stopp för det som inte är annat är planerad övertid i en verksamhet med svag beredskap och brist på överkapacitet. När produktionsmåttet inne längre tar hänsyn till människorna bakom ratten och i vårdhytten har det gått för långt.

Jämställd och jämlik ambulanssjukvård handlar bland annat om beredskap och planering. När föräldrar till barn inte vet om de för mången gången i ordningen ska tvingas jobba över en eller tre timmar, så skapas stor stress och ett utanförskap. För personer utan social uppbackning med släktingar som kan hämta barn på förskolan eller fritids är ambulansyrket förenat med stor stress. Det finns ingenting som säger att det måste vara så. Ingenstans.

Ambulanspersonal har inte skrivit på något medgivande om att vara livegen eller att slaviskt följa en produktionsordning som inte tagit höjd för människors fritid. Schemalagd övertid är lika lite okej vid ambulansen som någon annanstans inom yrkeslivet. Det är inte heller upp till en larmcentral att överpröva din arbetstid. Tänk dig själv vad arbetsgivarna skulle säga om du varje dag kom några timmar försent eller om du sonika valde att knalla hem en timme innan arbetsdagens slut. Är det någonstans det ska finnas en överkapacitet så är det inom blåljusyrken.

I vilken omfattning parterna på arbetsmarknaden hedrar ingångna kollektivavtal som bland annat beskriver arbetstid är utan minsta tvekan viktigt att ständigt följa upp. Fackförbunden får inte slå sig till ro utan måste lyfta frågan om att få sluta i tid svål lokalt, regionalt och nationellt. Görs inte detta tydligt i förhandlingar och i skrivelser till länens sjukvårdshuvudmän så riskerar vi att eländet med att inte få sluta i tid cementeras in i arbetslivet. Arbetsgivaren ska anpassa arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig åtgärd för att ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet (3 kapitel, 3 §). Arbetstagaren ska ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation (2 kapitel, 1 §). I många regioner har man förbundit sig att följa en internationell uppförandekod där arbetstiden finns med. Denna uppförandekod med en rad ska-krav har bland andra ambulansvårdgivarna som utför tjänster i Stockholms län skrivit under på.

För att regionerna ska kunna motsvara lagens beredskapskrav krävs beredskap med planläggning utbildning och övning. Planeringens omfattning grundar sig på geografiska förhållanden, befolkningstäthet och riskanalyser, men tar även hänsyn till att arbetstiden ska respekteras. Låt oss hela tiden hålla detta i minnet när okunniga chefer domderar om att du minsann får finna dig i att inte få sluta i tid för fjärde gången på en vecka. Motfrågan kan vara varför arbetsgivaren inte har bättre planering så vi alla vet att resurserna är för få för att möta regelverket i arbetslivet.

Förstärkta kunskaps- och fyskrav, obligatoriska drogtester och obligatorisk övning inom den prehospitala verksamheten är vi många som vill se mer av, men att förvänta sig att arbetstagare ska vara livegna och inte veta när dom får lämna arbetsplatsen hör inte hemma i arbetslivet. I vissa ambulansorganisationer framträder det som påminner om sekteristiska mått på förväntningar av att personal ska vara livegen och ständigt redo att slungas ut på nya uppdrag utan flaggning och övning. Gud nåde den som skulle komma några timmar sent till jobbet.

Arbetet för en en jämställd och jämlik ambulanssjukvård kräver att vi solidariskt tar ställning och säger nej till bland annat planerad övertid. Det är respektlöst att skjuta över följderna av en svag beredskap och dålig personalparkering på ambulanspersonalen.

I Arbetsmiljöverkets föreskrift som heter ”Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4)” framgår att arbetsgivaren ska göra det som behövs för att förläggningen av arbetstiden inte ska leda till ohälsa hos arbetstagarna. Föreskrifterna ger oss arbetstagare möjligheter att stanna upp och tänka till inför för alla de negativa effekter som kan uppstå bland godtyckliga arbetsgivare som kör eget race. I kollektivavtalen beskrivs vad som är ordinarie arbetstid och vad som är övertid i olika branschen. Det finns inga hemliga paragrafer som säger att du ska vara livegen eller förväntas täcka upp arbetsgivarens bristfälliga planering med ständig övertid.

Avslutningsvis. Det är inte så att du ska behöva räkna med eller finna dig i att inte veta om du får sluta i tid. Arbetsgivaren ska planera sin verksamhet så du kan sluta i tid. Alla andra påhitt i att du måste finna dig i ständig övertid är trams.

Text: Henrik Johansson


 

Kommentarer

  1. Johnny säger:

    Det du skriver om är den största anledningen varför jag valde lämna yrket.. Omöjligt att vara småbarnsförälder och ambulanssyrra.

  2. Omar Henriksson säger:

    Småbarnsförälder. Ambulanssköterska. Frugan sköterska på Akuten. För det mesta funkade det med ”överlämning” utanför Akuten, men ett par gånger i månaden gick det inte. Mest skit fick frugan ta för att hon inte infann sig i tid.
    Inbilla er inte att det är ett nutids-problem. Så har det varit i mer än 40 år. Och är tydligen fortfarande. Liksom de flesta problem som Henrik tar upp i sina krönikor.

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*