Nu är det igång på allvar
Meningen som utgör rubrik till denna artikel, är hämtat från en händelse i Paris, en kväll i början av september 1939. Och ”det”, det är kriget. Människor organiserade sig för att spika upp mobiliseringsplakaten på husväggar och plank.
Blygsamhetens beredskapsmantel börjar bli tunn
Beredskapsfrågan diskuteras nu mer flitigt och jag tror att det kommer bli en viktig valfråga inför kommande valrörelse. Allt fler börjar ifrågasätta landstingens tjusiga foldrar i fyrfärg, där beredskapen vid en första anblick ser ut att vara heltäckande och på tå.
1000 timmars sorg för Göteborg*
I Skåne rasar fackliga företrädare över 100 avställda ambulanstimmar, och ett enskilt bolag hängs gång efter annan ut som den stora syndabocken.
Vad vi verkligen borde oroa oss för
Finns det skäl att oroa sig för Stockholms läns landstings syn på ambulansberedskap?
Söndagskrönikan om ambulanser som inte finns
Jag är övertygad om att många medborgare skulle ta sig för pannan om de visste att inkommande sjukvårds- och olyckslarm till larmnumret 112 ofta samlas på hög, då det saknas ambulanser att skicka ut. Ambulanserna är nämligen upptagna med andra uppdrag.
Kollegor i underläge, vi är under attack…
Rubriken skulle kunna vara hämtad från ett nödrop ur en krigsfilm. Det är den inte. Hot, våld och attacker mot människor som valt att hjälpa andra människor i sina yrkesroller inom ambulanssjukvården och blåljussektorn är ett slag mot hela vår demokrati och de principer som ska prägla en rättsstat. Ambulanspersonal har blivit misshandlade, hotats till livet och beskjutits.
