Tillför patienten värme så tidigt som möjligt i vårdkedjan – för komfort och ökade möjligheter till goda behandlingsresultat. 
Det forskningsområdet har engagerat Jonas Aléx, ambulanssjuksköterska från Umeå, som i våras disputerade om termisk komfort i ambulanssjukvården.
– Forskningen visar tydligt hur viktigt det är för patienterna att slippa köldexponering och i förlängningen hypotermi. Jag har framför allt tittat på en lösning med en värmemadrass, inställd på 35 grader, på ambulansbåren som snabbt värmer upp patientens rygg, säger Jonas Aléx.
Vi träffas på campus i Umeå, där Jonas för fem år sedan inledde forskning om värmemadrasser och som nu under våren resulterade i en doktorsexamen.
Undervisat polisstudenter
Ambulanssjukvård har han arbetat med sedan 1999 och gradvis har arbetet blivit alltmer kopplad till forskning och undervisning vid Umeå universitet.
– Jag halkade in mot det arbetsfältet lite av en slump och har bland annat jobbat en hel del inom polisutbildningen med att undervisa om akutsjukvård.
– Problematiken kring köldexponering och den stress och oro som patienterna möter har alltid funnits med i jobbet och varit någonting som man haft funderingar kring. Så när jag fick möjlighet att bli forskarstudent var det inte mycket att fundera över, säger Jonas Aléx.
Att täppa till den lucka i vårdkedjan när ambulansen hämtar patienten och fordonet exponeras för kall luft har varit centralt i Jonas Aléx forskning.
– Med all vår högspecialiserade vård och teknisk utrustning så borde vi kunna lite bättre än att linda tjocka sjukhusfiltar runt patienten. Det var min utgångspunkt i kombination med att detta är ett problem som vi inte kan ignorera.
– Vi har det klimat som vi har, särskilt här i norra Sverige, och behöver anpassa oss till det. Vi måste jobba med att köldexponering är ett problem.
Hälften kände kyla
Jonas Aléx har i sin forskning följt ambulansverksamheten i Umeå vintertid och registrerat olika kölddata för patienterna och hur dessa upplevt kylan.
Forskningen visar att drygt 85 procent av patienterna hade en fingertemperatur under komfortnivån 31 grader och hälften av patienterna upplevde ambulanshytten som kall.
Patienter som fick prova den tunna, eluppvärmda madrassen ovanpå ordinarie bårmadrass av galon var i regel nöjda ur ett värmeperspektiv.
Endast 3 procent upplevde obehaglig kyla – att jämföra med 57 procent i kontrollgruppen utan värmemadrass.
I forskningen har Jonas Aléx uppmätt så låga madrasstemperaturer som minus 22 vid ambulanstransporter.
– Patienterna berättar om obehag och stress av att vara nedkylda. Det är också en känsla som finns kvar lång tid under själva transporten och det tror jag kanske inte att vi som jobbar inom vården är så medvetna om.
Fler bör engagera sig
– I en del av forskningen har patienter med och utan värmemadrass fått uppskatta sitt obehag av kyla på en skala. Patienter som fått använda madrassen upplever att obehaget minskar hela tiden, medan kurvan är den motsatta för övriga gruppen.
Jonas Aléx forskning har primärt varit inriktad på värmens betydelse för komforten vid ambulanstransport. Men han tycker samtidigt att det är viktigt att lyfta frågan om värmens betydelse för patientens tillfrisknande.
– Jag skulle gärna se att en större del av vårdkedjan engagerade sig för värdet av fler patienter med normal kroppstemperatur kommer in till akutmottagningarna.
– Det ska egentligen inte vara en fråga bara för ambulanssjukvården utifrån de problem som kylan skapar för operativ verksamhet med blodkärl som drar ihop sig och risk för svikt av vitala funktioner vid nedkylning.
I forskningen, bestående av fyra olika studier, har Jonas Aléx även studerat alternativ till värmemadrass.
– Det går exempelvis att använda en kemisk värmeplatta över bröstkorgen och det har vi kunnat se positiva effekter av. En annan variant används i Norge och bygger på att vira in patienten i en form av bubbelplast. Nackdelen där är svårigheten att komma åt kroppen för undersökning och behandling.
– Fördelen med en värmemadrass är att patienten upplever att en behaglig värme sprider sig snabbt och att patienten går att behandla. ■
Text och foto: Fredrik Mårtensson
