Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är inget att hålla i handen när läkemedelsfrågan inom ambulanssjukvården kommer på tal. Detta oavsett om man är för en restriktiv eller liberal tillämpning av föreskrifterna kring läkemedelshantering, som åtminstone på pappret ska styra läkemedelshanteringen inom svensk ambulanssjukvård. Jag har granskat mängder av ärenden, skrivelser och så kallade tillsyner under flera års tid, och kan nu konstatera att IVO lämnat walkover *.
IVO ansvarar sedan 2013 för tillsynen av hälso- och sjukvården. Det görs visserligen tillsyner titt som tätt även inom ambulanssjukvården, men det stannar i frågan om läkemedelshantering vid skrivna rapporter.
År 2016 gjordes totalt 429 st registrerade initiativärenden inom hela hälso- och sjukvård i riket. IVO granskade exempelvis Stockholms län 49 gånger och Norrbottens län 11 gånger under 2016. Syftet med en tillsyn är i första hand att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter.
I ett tillsynsärende av Region Skåne rörande hantering av läkemedel inom ambulanssjukvården, så konstaterar IVO bland annat följande i sitt beslut från december 2016:
”Region Skåne följer gällande lagar och föreskrifter:
– Det är alltid sjuksköterskan som beslutar om läkemedel i alla patientärenden och att ambulanssjukvårdaren assisterar sjuksköterskan.
– I en situation där sjuksköterskan själv inte kan administrera läkemedel får ambulanssjukvårdaren assistera och en avvikelse skrivs. Några sådana avvikelser har inte kommit till Region Skåne gällande år 2015.”
Socialstyrelsens juridiska enhet meddelar mig samtidigt följande:
”Av bestämmelserna framgår bl.a. att läkemedel ska iordningställas av en sjuksköterska, läkare, tandläkare, receptarie eller apotekare samt att den sjuksköterska läkare eller tandläkare som iordningställt läkemedel själv har ansvaret för administreringen av läkemedlet till patienten (4 kap 1 § SOSFS 2000:1). Inom sluten vården och ambulanssjukvården är det inte möjligt att delegera iordningställande och administrering av läkemedel.”
Socialstyrelsen har tagit fram ett nytt förslag till nya föreskrifter om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården, men dessa omfattar med all önskvärd tydlighet inte ambulanssjukvården.
Jag har granskat rutinerna för ambulansverksamheten i Skåne. Bland annat kan jag läsa att båda personerna i ambulansbesättningen ska kontrollräkna och signera narkotikajournalerna. Frågan om icke legitimerad personal antingen iordningställer eller administrerar läkemedel (eller bägge delarna) är sedan länge besvarad (det sker dagligen på många platser).
Föreskrifterna kring läkemedelshantering inom ambulanssjukvården är glasklar men efterlevs på ytterst få platser i Sverige. Lagar som inte tillämpas av myndigheter eller domstolar är att betrakta som obsoleta – något jag skrivit om tidigare.
Lagstiftning som i praktiken inte tillämpas och inte har några praktiska konsekvenser kan tyda på att lagstiftningen inte följer med förändringarna i samhället. Jag frågar mig därför om IVO knutit sin verksamhet till utilitarismen. Utilitarister menar att vi människor ska agera utifrån det som får de bästa konsekvenserna snarare än utifrån övergripande föreställningar om vad som är rätt och fel, eller vad dygden och plikten säger. Frågan är om en myndighet ska tillämpa lag eller filosofiska riktningar?
En annan högst relevant fråga är varför två närstående myndigheter gör så diametralt olika tolkningar?
Ju längre in jag kommer i denna djungel av tolkningar, så förstår jag lugnet hos ansvariga läkare och verksamhetschefer. Vid walkover från IVO så är faran för konsekvenser i stort sett obefintlig.
*) Walkover är en term som används inom idrotten. Det innebär att ett lag uteblir från eller avbryter en match, och därmed övergår segern automatiskt till motståndarlaget. Termen härstammar från brittisk ridsport.
