Det nya kollektivavtalet som slutits mellan arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna och arbetstagarorganisationen Vårdförbundet måste ses i ljuset av en förändrad ordning på arbetsmarknaden. Avtalet berör privatanställda sjuksköterskor*.
För det första är det viktigt att vara på det klara med att arbetsgivaren inte har något emot att ingå kollektivavtal med en arbetstagarorganisation som erbjuder det för arbetsgivarorganisationen mest fördelaktiga avtalet. Detta förhållande cementerar många gånger personal i ganska bleka avtal. Avtalet som nu slutits mellan Vårdförbundet och Vårdföretagarna är inget undantag. Jag anser att Vårdförbundet reat ut avtalet, vilket jag återkommer till senare.
För det andra finns det idag ingen regel om proportion eller volym för att ett fackförbund ska kunna sluta ett kollektivavtal, vilket vi nyligen sett resultatet av vid den så kallade hamnarbetarkonflikten eller vid turbulensen inom räddningstjänsten. Den absoluta merparten av Sveriges hamnarbetare är sedan många år medlemmar i Hamnarbetarförbundet som saknar kollektivavtal och majoriteten av rikets brandmän är medlemmar i Brandmännens Riksförbund som har kollektivavtal för deltidsanställda brandmän.
Som sagt; arbetsgivaren ingår kollektivavtal med den arbetstagarorganisation som erbjuder det för arbetsgivarorganisationen mest fördelaktiga avtalet.
Om sedan fackförbunden är underrepresenterade medlemsmässigt eller saknar aktiva arbetsplatsombud spelar idag ingen roll.
För det tredje har de stora fackförbundens reella betydelse minskat sedan 1990-talet. En av orsakerna till denna försvagning anser jag är kopplad till att fler frivilliga förhandlingsavtal (exempelvis industriavtalet) som reglerar förhandlingsordning, medling och stridsåtgärder. Viljan att skärpa tolkningen avseende samhällsfarliga konflikter, stridsåtgärder av fackförbund och sympatiåtgärder är några exempel. I frågan om när en stridsåtgärd blir ”samhällsfarlig” är det i regel parterna gemensamt som avgör den saken.
Arbetsgivarorganisationerna har flyttat fram positionerna genom skicklig arbetsgivarstrategi. Splittringen i den fackliga världen har knappast bidragit till att hämta hem det fackliga initiativet. LO, TCO och SACO är i många fall att betrakta som tandlösa i centrala förhandlingar eftersom då förbunden inte stöttar med stridsåtgärder.
Vårdförbundets kollektivavtal och dess fallgropar
Jouren som flaggades upp som en ovillkorlig stridsfråga består, egentligen helt utan förändring. Den berörs inte ens vid rapporterna från förhandlingarna. Jouren var fullt möjlig att förhandla bort. Det hade kanske också varit på sin plats att åtminstone flagga för införande av drogtester, tid för träning/övning och införande av en rad säkerhetsaspekter. Dessa ting berörs överhuvudtaget inte i förhandlingarna.
Strukturen i semesterperiodens utformning är kraftigt försämrad (förlängd).
Löneavräkning vid arbetstidsförkortning som eventuellt följer av nya driftavtal i framtiden, får för det första anses som moment 22, då inget nuvarande anbud eller anbudsunderlag ger teckning för arbetstidsförkortningar. Det blir dessutom en omvänd matematik när såväl VF och SKAF nyligen tillsammans med arbetsgivare propagerat för löneväxling, som i praktiken innebär fler arbetade timmar mot en höjd månadslön.
Arbetsgivaren applåderar då de med arbetstidsändringar nedåt – annars i logisk följdordning blivit tvingade att anställa fler personer.
Vad ambulanspersonalen behöver är längre semster, sänkt pensionsålder och krav som stöttar deras säkerhet på vägarna. Sedan när blev det fackets roll att hjälpa till att sommarbemanna ambulanser frågar jag mig
Avtalet ger också arbetsgivaren möjlighet att göra en avräkning på löneutrymmet om arbetstidsförkortningen införs. Ja, du läste rätt. Hur mycket detta kommer att handla om är inte avtalat, utan något som parterna ska komma överens om lokalt
Det är inte någon hemlighet att VF ogillar individuella arbetstider med möjlighet till dygn, och detta tycker jag framgår klart:
”Vi är mycket glada över att ha fått igenom förkortningar av arbetstiden i nivå med dem vi förhandlat fram för våra medlemmar i landstingsdriven ambulanssjukvård. Det här kommer att vara avgörande för att få en modern ambulanssjukvård som är både patientsäker, trafiksäker och ger hälsosamma arbetstider för medarbetarna, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro i ett pressmeddelande.”**
En höjning av OB-nivåerna med 6,5 procent på tre år i enlighet med industrimärket kan med tanke på de kraftiga nedbantningarna av ambulansberedskapen (ökad arbetsbelastning) inte anses stå i paritet till vad obekväma arbetstider leder till i sjuktal hos ambulanspersonalen. Inte ett ljud om alla bemanningsbolag som utan kollektivavtal bemannar ambulanssjukvården.
Akademisk specialisttjänstgöring (AST) införs då arbetsgivare ”vill” erbjuda sina sjuksköterskor att specialistutbilda sig. Det kan då ske med bibehållen lön och inom ramen för anställning och kollektivavtal. VF synes helt missat att samtliga bolag vurmar och arbetar för fler icke legitimerade i bemanningsstrukturen. Ingen av arbetsgivare erbjuder idag den icke legitimerade personalgruppen utbildning för att uppnå sjuksköterskeexamen. Det tycker jag säger en hel del.
Parterna har enats om att sätta igång med ett gemensamt arbete gällande framtidens ambulanssjukvård. Här har redan arbetsgivarna klart och tydligt deklarerat sin mening och för att alls vända ett sådant skepp krävs ett uppvaknande från såväl Socialstyrelsen och lagstiftaren. Vad fyller en sådan skrivning för funktion undrar nog många.
Realisationen av kollektivavtal
Den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal bygger på att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan parterna och en vilja att ta ansvar för att avtalen får ett tidsenligt och för alla parter ett attraktivt innehåll. Den närmast obegränsade stridsrätten är den säkerhetsventil som hävdas av fria och oberoende fackförbund. Den rätten tycker vare sig arbetsgivarrepresentanterna eller kollektivavtalsbärande fack särskilt mycket om. Fackförbund som medvetet eller genom exkludering står utan egna kollektivavtal kan ta till stridsåtgärder även utanför avtalsrörelsen. Förhandlingsrätten ger dessa fack en rätt att förhandla.
Nu finns det en politisk vilja (påhejad av pampfacken) att arbetsgivarorganistationer ska kunna undkomma befogade stridsåtgärder all den stund de fört pennan till ett kollektivavtal. Avtal kan idag slutas med en arbetstagarorganisation som sällan är det numerärt största vid arbetsplatsen. Självklart kan vissa arbetsgivare utan eftertanke jubla när sådana idéer kommer svang.
Alldeles för många har helt övergivit facklig anslutning efter att det visat sig att verkligheten mången gång såg diametralt annorlunda ut än de annars så spänstiga paragraferna som upptar kollektivavtal. Jag tror också att en bidragande orsak är ledsamhet över hur långt pampfackens epicentrum befinner sig från den företrädda yrkesgruppen.
Ännu har åtminstone inte jag sett omställningsavtal (i folkmun fallskärmar) med ersättningar i miljonklassen för blåljuspersonal. Irritationen över den politiska sammankopplingen är inte svår att begripa. Vi har ännu idag fackförbund som skickar över miljoner av medlemsintäkterna till Socialdemokratiska partikassan
Många fackförbund arbetar idag med frågor som ligger långt från medlemmarnas anställning- eller arbetsmiljösvillkor. Känner ni igen personcentrerad och värdebaserade vård eller Idéburet ledarskap? Dessa frågor är förstås viktiga, men bör rimligen ha sin hemvist vid en filosofisk eller omvårdnadsteoretisk institution eller en patientorganisation. För att inte tala om den långa raden av politiska utspel för att befästa nuvarande maktordning.
Dåliga arbetsvillkor ska inte vara en konkurrensfördel
Dagens förhandlingar handlar inte om att uppnå maktbalans utan många gånger att sälja förbättringar mot försämringar. Den svenska modellen som bygger på att försäljning av fredsplikt mot ett knippe garanterade villkor under en avtalsperiod står inte i paritet till utkomsten för de anställda. All inskränkning av strejkrätten devalverar fackförbundens förhandlingsposition och ger över tid lägre löner och sämre avtal.
Nu vill Socialdemokratin med brett stöd från borgligt håll införa strejkförbud. LO och TCO-facken synes passiviserade inför detta faktum. Antistrejkutredningen ska vara klar i maj 2018, det vill säga bara några månader innan riksdagsvalet. Om strejkrätten begränsas eller försvinner så skulle det sannolikt leda till fler vilda strejker.
Strejkvapnet är en demokratisk rättighet som finns inskriven i vår grundlag och i internationella konventioner som Sverige undertecknat
Med lönebeskedet i din hand inser du snart att kollektivavtal och minimilöner inte betyder någonting om det inte finns en samling av individer som är beredd att kämpa för att skydda och förbättra desamma. Kollektivavtalen och minimilöner ska gälla alla.
Men om inte ens de ekonomiska bestarna till fackförbund slår vakt om avtalen och därtill försvarar nödvändiga förändringar, så har personalen inte heller någon framgång. Då blir avtalen inte ens värda det blekta pappret som de är skrivna på.
Därför är den enda praktiskt påtagliga förändringen (modernisering) av det nu diskuterade kollektivavtalet – att avtalet fått ett nytt namn – Bransch ambulans.
* Landstingsbolaget AISAB lyder under SKL/PACTA-avtalet
** Vårdfokus den 30 juni 2017
