Region Gotlands mystiska ambulansupphandling


Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Det sker milt sagt märkliga ting på Gotland just nu. Regionen är nämligen i full färd att upphandla ambulanssjukvård och har langat ut ett upphandlingsdokument som reser en lång rad frågor. Det som förvånar mig mest utöver att regionen vill visa ett antal kollegor på porten, är att det saknas en risk- och konsekvensanalys och en beredskapsöversikt. Det får väl också anses en smula märkligt att omsättningskravet för att få räkna på uppdraget är nästan fem gånger så högt som det egentliga omsättningsvärdet. Tonaliteten hos några av höjdarna från regionen påminner lite om en styvmoderlig pekpinnevals från en gammal journalfilm.

Låt oss börja med det Region Gotland så tjusigt kallar ”gränslös dirigering”. Regionen beskriver att Gotland är cirka 17 mil långt och 5 mil brett och att det inom länet finns ett antal tätorter: Visby, Hemse, Klintehamn och Slite samt några mindre tätorter, glesbygd och öar, varav Fårö är den med större fast befolkning. Den bosatta befolkningen uppgår till drygt 60 000 personer men sommartid ökar antalet personer på ön tidvis till uppåt 120 000 personer. Inte med en stavelse berörs behovet av beredskapsförstärkningar. Med hänsyn till utryckningstider och den demografiska förändringen som sker, så vore det rimligt med förstärkningar om minst två dygnsambulanser samt några akuta responderade enheter. Stora delar av Gotland dräneras ofta på insatsklara ambulansresurser. I upphandlingsunderlaget så står det tydligt att regionen förväntar sig att ambulansvårdgivaren som räknar hem uppdraget ska stå för eventuell övertid. Vis av erfarenhet vet man att en svag beredskap betyder en hel del övertid. För anställd personal är detta ibland omöjligt att kombinera med barnhämtning mm.

Ambulans kommer att dirigeras under hela drifttiden, vilket innebär att sista uppdraget kan komma att utföras på tid därefter. Eventuell övertid som kan uppkomma ska ingå i den fasta ersättningen

Enligt upphandlingsunderlaget ska ambulanserna bemannas med två personer varav minst en ska vara legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning inom prehospital vård, anestesi eller intensivvård eller distriktssköterskeutbildning. Person två ska lägst vara legitimerad sjuksköterska. Sjuksköterskorna ska ha minst två års yrkeserfarenhet från kliniskt arbete inom akutsjukvård. Det må väl vara hänt att en region vill bemanna upp ambulanser med bara sjuksköterskor, men för icke legitimerad ambulanspersonal med lång och trogen tjänst som visas på porten, är det ett milt sagt märkligt förfarande. Det blir särskilt anmärkningsvärt när det idag finns yrkeshögskoleutbildningar för ambulanssjukvårdare, som Region Gotland tidigare varit positiva till. Det finns inte ett ord i upphandlingen om anställningstester eller årliga tester för att skapa en mer hållbar arbetsmiljö. Drog- och alkoholtester lyser likaledes med sin frånvaro.

Man frågar sig varför inte Region Gotland äger en enda ambulans själva

I upphandlingsdokumentet står det att leverantören ska ha tillgång till tillräckligt antal fordon för att tillgodose kravet på tillgänglighet med fullt utrustade ambulanser. Leverantören ska utöver detta ha minst en reservambulans utrustad med all fast monterad utrustning som enligt kravspecifikationen ska finnas i en ambulans. Not so much beredskap där inte. Någon kanske tänker sig att Region Gotland har en underjordisk central med fräsiga ambulanser, men så är inte fallet. En region bör i alla avseenden försäkra sig om att vidmakthålla en överkapacitet på ambulansfordon enligt mitt sätt att tolka regelverk kring beredskap. Regionen skriver att samtlig personal ska få katastrofmedicinsk fortbildning och övning genom att delta i minst en (1) katastrofövning vartannat år. Man läser igen och konstaterar att det faktiskt inte står årligen. Det står angivet att det ska ske årliga repetitions- och fortbildningar för all ambulanspersonal. Sedan under repetitions- och fortbildning har det smugit sig in ett bör. Det står nämligen att det bör vara minst 80 timmar, för att sedan stå: ”årliga repetitions- och fortbildningar ska dock vara minst 40 timmar”. Snacka om fritt tolkningsutrymme. Det blir de facto en smula komiskt att en region som ska köpa tjänster beställer 80 timmar, men nöjer sig med 40 timmar. Tänk er den ekvationen när man ska handla lördagsgotta hos fruktgubben. Åk med stålar för 1 kg, kom hem med ett halvt kilo frukt. Eller slanta upp för en Quatro Stagioni och kom tillbaka med en Vesuvio.

Det gäller att hålla en rågång mellan gissningar och beredskap

Nåväl, det som jag framför allt reagerat på i upphandlingen, utöver den nonchiga synen på gamla trotjänare och medarbetardialog, är mystiken kring omsättningskravet för att alls få räkna på uppdraget. Region Gotland är uppenbarligen mycket nöjda med sin nuvarande upphandlade vårdgivare och har knappast någon ambition att få in fler anbud till uppdraget. Med ett mer rimligt krav så hade personalkooperativ eller andra företag fått en möjlighet att räkna.

Region Gotland har vare sig gjort någon riskanalys eller förankringsprocess bland personalen och därmed rundat både ambulanspersonalen och fackförbunden. Upphandlingen måste därför rimligen göras om. En idé är att då att inte slänga ut personal och tidigt involvera berörd ambulanspersonal och ändra skrivningar om övning från bör till ska


 

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*