Flera landsting och privata vårdgivare (ambulansbolag) brottas med minskade skatteintäkter och hög personalomsättning. Mycket talar för att samhället går några tuffa år tillmötes och det är och kommer även bli ekonomiskt kännbart för svensk ambulanssjukvård.
I storstadsregionerna råder sedan ett antal år svårigheter kring personalförsörjningen inom ambulanssjukvården, vilken är helt beroende av stabilitet och långsiktighet. Några landsting och privata vårdgivare anställer i detta nu ett stort antal personer för tjänst som ambulanssjukvårdare. Den senaste yrkeshögskoleutbildningen som ledde fram till YH-examen i ambulanssjukvård lades ned då Myndigheten för yrkeshögskolan (MyH) inte såg några långsiktiga behov av ambulanssjukvårdare (baserat på förfrågningsunderlag och juridiska genomlyssningar).
Utbildningen som tidigare fanns vid Örebro universitet och som ledde fram till högskoleexamen i ambulanssjukvård lades brådstörtat ned då bland annat Flisas dåvarande hållning var att det skulle vara legitimerad personal i ambulanserna. Vid MyH:s senaste branschförfrågning var det i stort enkom storstadsregionerna och ambulansbolagen som spådde ett behov av ambulanssjukvårdare.
I Stockholm har det stora behovet av ambulanspersonal (en följd av en hög personalomsättning) resulterat i att privata vårdgivare (ambulansbolag) gått samman och startat en rekordkort ambulanssjukvårdar-kurs för att kunna täcka sommaren- och höstens behov av personal. Det finns samtidigt arbetsgivare som helt fasat ut den icke legitimerade yrkesgruppen ambulanssjukvårdare med hänvisning till styrande och tvingande regelverk kring läkemedelshantering.
Långsiktighet kräver ansvar
Arbetslivet är den främsta drivkraften bakom vilka yrkeshögskoleutbildningar som startar och hur de är upplagda. Därför måste ambulansbranschen tala tydligt om deras verkliga behov och den ekonomiska verklighet som råder. Den prehospitala branschen måste reda ut läkemedelsfrågan en gång för alla. Ambulanspersonalens arbetsgivare måste finnas vid sjukvårdspersonalens sida vid prövningen av ansvarsärenden eller om tillsynsmyndigheterna slår näven i bordet.
Jag har under ett antal år arbetat för att skapa en debatt i frågan om framtidens kompetensförsörjning för svensk ambulanssjukvård och ställer mig oreserverat på den planhalva som förespråkar en fungerande ambulanssjukvård där utbildningar måste leda till långsiktiga arbeten
Ambulanssjukvården behöver ingen Svarte Petter utan långsiktighet och medarbetare som försäkras anställningstrygghet, det vill säga mer än ett sommarvikariat eller en entreprenadperiod. Det krävs kvalitetssäkrade utbildningar och en verksamhet som har modet att ställa höga krav från ax till limpa. Ambulanssjukvårdare måste få ett legitimt kvitto på den handlingspraktik som råder. Den legitimerade yrkesgruppen behöver också få garantier för att arbetsgivarna backar upp vid ansvarsärenden som är kopplade till journal- och läkemedelsfrågor.
Utmana läkemedelsfrågan nu – dörren står på vid gavel
Alla som tjänstgör inom ambulanssjukvården vet hur handlingspraktiken haltar med föreskrifterna. Det är inte hållbart.
Ingen vårdgivare inom ambulanssjukvården har skickat en formell ansökan till Socialstyrelsen (SoS) om prövning av undantag från regelverken kring läkemedelshantering inom ambulanssjukvården. Polisen har tidigare ansökt om undantag och beviljats ett sådant.
Varför exempelvis inte Stockholms läns landsting och dess kontrakterade vårdgivare inom ambulanssjukvården ingivit någon ansökan till SoS i frågan om undantag från regelverket är för många med mig en stor gåta. Särskilt med tanke på deras rekordrekrytering av icke legitimerad personal. De borde skicka en ansökan, för SoS kommer med största sannolikhet bifalla en välskriven ansökan, då följsamhet av föreskrifter är en grundbult i ett fungerande rättssamhälle. Även om ett undantag skulle ske under en begränsad tid, låt säga 2 år, så skulle det sända ut en tydlig signal om branschens strävanden och behov. Oskicket att som branschorganisationer ligga som kamouflerade jokrar under radarn och chansa, gagnar absolut ingen. Särskilt utsatt är den växande gruppen ambulanssjukvårdare som allt för länge mött en styvmoderlig och valhänt hantering. Ena dagen välkomna – för att nästa visas på porten.
Jag vill med dessa rader uppmana rikets ambulansarbetsgivare och dess högborgar Flisa, SKL och Vårdföretagarna att skyndsamt och seriöst uppmana sina medlemmar att hemställa Socialstyrelsen om möjlighet att meddelas undantag från skyldigheten att tillämpa 3 kap. 9 § samt 4 kap. 1 och 3 §§ i SoS föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården.
Som sagt; dörren står öppen. Passa även på att påtala behovet av utbildningsplatser till högskolevärlden, så ska ni se att vi tillsammans kan få kajutan att lämna sitt grund.
Henrik Johansson är kolumnist vid Samverkan 112
Foto: Sven Åsheden
