Av Socialstyrelsens journalgranskning framgår bland annat följande:
Ambulans tillkallades den 14 december 2010 med anledning av att patienten, född 1995, fått hjärtklappning och ont i bröstet i samband med idrottsutövning. Patienten hade p.g.a. en extra retledningsbana gjort en ablation, som dock hade misslyckats. När ambulansen kom till platsen hade hjärtklappningen minskat och smärtan försvunnit. Hjärtfrekvensen var vid första mätningen 137 slag/minut för att sedan ha sjunkit till 105 slag/minut när ett EKG togs. När fadern anlände till sporthallen beslöt ambulanspersonalen i samråd med honom att man skulle åka till en privat vårdgivare. Där kunde de inte ta emot varför de fick åka vidare till närmsta landstingsägda vårdcentral. Enligt ambulansjournalen var hjärtfrekvensen nere i 80 slag/minut vid ankomsten till vårdcentralen och patienten var relativt opåverkad. Patienten blev därefter läkarundersökt på vårdcentralen. Vid undersökningen var patientens allmäntillstånd gott och opåverkat. Blodtryck och EKG var helt normala. Hjärtfrekvensen bedömdes något snabb (79), men regelbunden. Patienten ordinerades metoprolol och provtagning.
Yttrande från ambulanssjuksköterskan:
XX uppger i sitt yttrande bland annat följande. Hos den privata vårdgivaren blev vi hänvisade till en av läkarna. Denne hade dock inte tid att ta emot och hänvisade vidare till nästa läkare som de själva fick leta upp utan hjälp av personalen. Läkaren blev upprörd över att de öppnat dörren (efter att först ha knackat på) för att se efter om någon fanns därinne. Läkaren hade ingen möjlighet att ta emot flickan vilket gjorde pappan upprörd. Därefter åkte pappan, flickan och ambulanspersonalen vidare till närmsta landstingsägda vårdcentral.
Yttrande från anmälaren (Pappan) efter kommunicering av inkomna handlingar:
Pappan uppger i sitt yttrande bland annat följande. Ingen hos den privata vårdgivaren visade vägen utan jag och ambulanssjuksköterskan blev verbalt hänvisade till annan läkare. Efter ett antal dörrar, knackningar och försiktiga öppnande, eftersom ingen svarat eller öppnat, hamnade vi till sist på en bemannad expedition. Pappan anser att det i ett läge med en 15-årig panikslagen dotter/patient med hjärtproblem i ambulansen, inte är rimligt för en läkare att förvänta sig, att man ska beställa tid i förväg. Man borde också kunna förvänta sig att sjuksköterskan alternativt läkare 1 skulle varit behjälpliga med att göra läkare 2, uppmärksam. Detta lades istället helt i händerna på oss och ambulanssjuksköterskan.
Yttrande från vårdenhetschef för ambulanssjukvården:
Chefen uppger i sitt yttrande bland annat följande. Rutinen ”riktlinjer vid handläggning av patienter som söker akut sjukvård, 2012-02-16” för avlämnande av patient på vårdcentral fanns inte nedskriven vid händelsen, men fungerade på samma vis då. Ambulanspersonalen kontaktade inte den privata vårdgivaren i förväg p.g.a. att telefonnummer saknades. Istället gick en av personalen med fadern in till den privata vårdgivaren för att diskutera fortsatt handläggning.
Verksamhetschefen uppger i sitt yttrande bland annat följande:
I själva klagomålet, där anmälaren ifrågasätter om den privata vårdgivaren gjorde rätt som nekade till vård, vilket i allra högsta grad är en patientsäkerhetsfråga, försöker man i beslutet inte ens ta någon ställning, eller ge någon principiell vägledning. Ingen bedömning görs huruvida personal/läkaren inhämtat, eller är skyldig att inhämta, nödvändig information när ambulanspersonal anländer med en akut patient. Verksamhetschefen anser att ambulanssjuksköterskan på ett föredömligt sätt haft samråd med både patient och dennes vårdnadshavare, och det är indirekt dokumenterat i själva anmälan att ambulanspersonalen visat respekt. Verksamhetschefen motsätter sig å det bestämdaste att ambulanssjuksköterskan ska ha någon kritik avseende denna handläggning då ambulanssjuksköterskan enligt verksamhetschefens mening gjort en helt korrekt medicinsk bedömning utifrån den sjukhistoria och situation som förelåg.
Socialstyrelsens bedömning:
Anmälan riktar sig enbart mot den privata vårdgivaren. Myndigheten får enligt 7 kap. 11 § PSL utreda och pröva omständigheter som inte har åberopats i anmälan. Socialstyrelsen anser att fallet handlagts felaktigt både av den privata vårdgivaren och ambulanssjukvården och har funnit skäl att utvidga tillsynen till att gälla även ambulanssjukvårdens agerande.
Enligt 2 a § HSL ska varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården snarast ges en medicinsk bedömning av sitt tillstånd om det inte är uppenbart obehövligt. Enligt 2 § HSL ska den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ges företräde till vården. Eftersom patienten anlänt till den privata vårdgivaren och sökt vård där anser Socialstyrelsen att mottagningssköterskan skulle ha införskaffat tillräcklig information från ambulanspersonalen för att avgöra om patientens tillstånd var så akut att det krävdes ett omedelbart omhändertagande eller inte. Om så inte var fallet skulle hon därefter på lämpligt sätt och på lämplig plats bett patienten avvakta i väntan på läkarbedömning. De bägge läkarna skulle ha erbjudit undersökning och bedömning av patienten antingen mellan bokade patienter eller efter den sista bokade patienten för dagen. Socialstyrelsen konstaterar att personalen hos den privata vårdgivaren hänvisade till varandra på ett olämpligt sätt och inte tog ansvar för att vård kom till stånd vilket medförde en fördröjning av undersökning och behandling. Sammanfattningsvis har patienten i aktuellt ärende inte fått en snar medicinsk bedömning av sitt tillstånd hos den privata vårdgivaren. Vårdgivaren kritiseras för denna brist.
Enligt medicinskt ansvarig hos den privata vårdgivaren finns en skriftlig rutin för omhändertagande av patienter som kommer utan föregående tidsbokning, men rutinen har varit svår att implementera. Enligt 6 kap. 1 § Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2011:9) ska vårdgivaren säkerställa att verksamhetens personal arbetar i enlighetmed de processer och rutiner som ingår i ledningssystemet. Den privata vårdcentralen kritiseras för bristande implementering av rutinen.
Enligt 6 kap. 1 § PSL ska hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Enligt 3 kap. 6 § PDL ska en patientjournal innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten.
I ambulansen togs ett EKG, men resultatet av EKG-bedömningen saknas i ambulansjournalen. Det framkommer inte i ambulansjournalen hur och av vem EKG har tolkats. Enligt verksamhetschefen ska denna bedömning ha gjorts av ambulanssjuksköterskan själv. Av journalen framgår inte heller vilka medicinska ställningstaganden som gjorts utifrån att flickan hade smärta över bröstet samt en hjärtarytmi / retledningsfel. Likaså saknas information om på vilka medicinska grunder ambulanssjuksköterskan tog sitt beslut avseende val av vårdnivå. Socialstyrelsen anser att ambulanssjuksköterskan brister i sin medicinska bedömning samt dokumentation av patientuppgifter vilket han kritiseras för.
En ambulanstransport är en medicinsk åtgärd och därför kan valet av vårdinrättning dit transporten går aldrig dikteras enbart av patientens eller anhörigas önskemål. Trots patientens anamnes på hjärtsjukdom, smärta över bröstet, hög hjärtfrekvens och EKG-bild med sinustakykardi tog ambulanssjuksköterskan i samråd med pappan beslut att åka till den privata vårdgivaren utan att först rådfråga eller diskutera med läkare på sjukhuset. Socialstyrelsen vill påpeka att enligt verksamhetens egna riktlinjer ska ambulanspersonalen rådgöra med läkare då patienten inte vill följa med till sjukhus. Socialstyrelsen tar emellertid inte ställning i frågan om val av vårdenhet.
Socialstyrelsen avslutar detta ärende, men kommer att öppna ett nytt ärende för att göra en bedömning av vilka krav på åtgärder som skall ställas på den privata vårdgivaren vad gäller rutiner för omhändertagandeav patienter utan tidsbokning. Beslutet i det ärendet kommer att skickas till anmälaren för kännedom.
Beslut i detta ärende har fattats av sektionschefen Lennart Pettersson. I den slutliga handläggningen har inspektörerna Mats Vendelius, Maria Engquist och Örjan Dahlberg deltagit. Inspektören Helene Roos har varit föredragande.
Text: Sven Åsheden Källa: Socialstyrelsen
