Upp och nervända Sverige

Att skriva en ledare är inte alltid så lätt. När jag skriver dessa rader slås jag av att uppmärksamheten kring IVPA är påtaglig både i Skånska Hörby och i Norrbottniska Luleå.

Först till Skåne. Med stödet av facket, Brandmännens riksförbund, krävde brandmännen i Hörby förhandling om extra ersättning för nya arbetsuppgifter. Hörby kommun sade nej. Nu har Arbetsdomstolen slagit fast att det ingår i arbetsskyldigheten för kommunens räddningstjänstpersonal att rycka ut på IVPA-larm och sjukvårdslarm. Region Skåne har, i och med detta beslut,  avtal om IVPA-larm med länets samtliga 33 kommuner.

Jag räds inte att ta lite skit, det ingår i jobbet. Att som brandman och samhällets resurs kräva särskild ersättning för att ta hand om akuta sjukdomstillstånd och olycksfall, känns för mig helt befängt. Det borde vara en självklarhet, och klart som korvspad, att denna uppgift måste ingå i de normala arbetsuppgifterna för en hel- eller deltidsbrandman. Rädda liv måste vara viktigare än att få några extra kronor i portmonnän.

I SKL:s ”Öppna jämförelser” jämförs responstider för ambulans respektive räddningstjänst och statistiken visar att räddningstjänsten i samtliga kommuner i Stockholms län har kortare responstid än ambulans, vilket kan förklara att överlevnaden vid plötsligt hjärtstopp i Stockholm har fördubblats efter att även räddningstjänsten, och numera även polisen, börjat larmas.

Nu till Norrbotten. I Norrbotten råder det omvända förhållandet, statistiken visar att ambulanssjukvården är snabbare på plats efter larm i alla länets kommuner utom i en. Det finns också ambulans i varje kommun och därför anser landstingsfullmäktige att ambulanssjukvården har samma goda förutsättningar att vara på plats lika tidigt som räddningstjänsten. Tyvärr har man bortsett från det faktum att ambulansen kan vara upptagen på annat uppdrag. 
För en utomstående betraktare, från södra Sverige, känns det som en självklarhet att IVPA borde permanentas och införas i hela landet. Så även i de tätbefolkade områdena i Norrbotten (Läs artikel på sida 20).

Paradoxalt nog kräver inte räddningstjänstens heltidsstyrkor i Luleå, Boden, Piteå och Kiruna någon extra ersättning över huvud taget. Man ställer upp GRATIS för skattebetalarna och den goda sakens skull. Räddningscheferna anser att IVPA-larm ska betraktas på samma sätt som övriga larmtyper för en räddningstjänst.
Men Landstinget säger blankt nej till detta generösa erbjudande.
Från landstingets sida har landstingsrådets Kent Ögren uttalat – i landstingets egen tidning – att landstingsledningen anser att patienterna i första hand ska tas om hand av sjukvårdspersonal.
Vare sig han, landstingsdirektören Gunnar Persson eller kommunikationsdirektören Anna Källström har besvarat Samverkan 112:s frågor om IVPA i Norrbotten.

Bäst i Sverige. Avslutningsvis ska också noteras att Norrbotten har de bästa resultaten i landet när det gäller överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhus enligt SKL:s Öppna jämförelser och Nationella hjärtstoppsregistret.
Men det mesta kan alltid bli bättre! Ska vi lyckas med att öka antalet överlevande hjärtstopp, från 500 till 1 200 om året, så måste alla hjälpa till!

Vi ses i slutet av året!
Sven Åsheden, chefredaktör och ansvarig utgivare

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*