Deras förhoppning är att kunna bidra med kunskaper, och ett bra tillvägagångsätt, som kan motverka psykisk ohälsa bland all blåljuspersonal.
En kvalitativ intervjustudie genomfördes och under intervjuerna framkom det att ambulanspersonal ofta upplever ett ”illabefinnande” efter en påfrestande arbetssituation.
Intervjustudiens syfte var att förstå och samla in erfarenheter från informantens livsvärld. Urvalet bestod av fyra män och fyra kvinnor i ålder 30-56 år med en yrkeserfarenhet från 3 till 26 år.
Samtal är ett viktigt instrument
Det finns ett stort behov av att kunna uppmärksamma och hantera situationer då kollegor mår psykiskt dåligt.
– Ett av de viktigaste instrumenten för att hantera en påfrestande situation är samtal med kollegor och/eller professionella inom den egna verksamheten berättar Sandra Eskilsson.
– Det framkom också att det kan vara olika svårt att prata, beroende på arbetsklimat och relationen jobbarkompisar emellan. Hur lätt eller svårt det är att få stöd efter en påfrestande situation kan därför skilja sig åt från arbetsplats till arbetsplats tillägger Camilla Engrup.
Av denna anledning finns det alltid en risk i att personer som mår psykiskt dåligt inte uppmärksammas.
– Ett sätt att förebygga något liknande är regelbundna uppföljningar av personalens välmående, exempelvis i form av bestämda samtalsträffar säger Sandra Eskilsson.
Illabefinnande kan påverkar patientvården negativt
Camilla och Sandras magisteruppsats visar att ambulanspersonal upplever ett illabefinnande (ett tillstånd då känslorna tar överhand) vid vissa påfrestande situationer.
För att bli av med illabefinnandet behöver man hantera sin upplevelse både för egen del men även för patientvårdens skull.
– Till skillnad från minnen som kan följa en hela livet så är upplevelserna av minnesbilder mer en tillfällig följd av att ha varit utsatt för en påfrestande situation säger Camilla.
Brist på harmoni och obalans i situationen kan leda till rastlöshet, ont i magen och sömnbesvär, men även skapa en oro som grundade sig i ovissheten inför nästa uppdrag. En informat berättar: ”Jag tyckte det var jobbigt att ha sökaren ibland på natten, det var mest för att jag inte visste vad jag skulle åka på. Det tror jag var det värsta, jag kan inte säga hur länge det var men det var definitivt några månader.”
Hantering sker allra bäst genom stödjande samtal och samspel med arbetskollegor. Det viktiga i samtalet är att få förståelse och senare en helhetsbild av händelsen.
Händelser som varit traumatiska kan göra sig påminda under livets gång och ge en livspåverkan som följd.
– Det är viktigt att få tid till att prata, och den ambulanspersonal som fått denna möjlighet, var dom som kunde hantera den traumatisk händelsen på ett bra sätt berättar Sandra och fortsätter. Det centrala i deras hantering var, att i lugn och ro, få en förståelse och en klar bild av händelsen. Därefter föll pusselbitarna på plats och en helhetsbild framträdde.
Minnesbilder, minnen och en egen strategi
Minnet från en speciell händelse kan komma tillbaka flera år senare, när man till exempel kör förbi en tidigare hämtplats.
– För vissa personer kommer minnet att finnas kvar resten av livet, som ett ärr i själen. En konsekvens av yrket, som alla bör vara medvetna om säger Sandra.
En risk med minnen som kvarstår är att det till slut kan bli för mycket att bära på och i förlängningen kan det innebära att personen inte orkar utföra sitt yrke.
En tidigare studie visar att en tredjedel av all ambulanspersonalen någon gång behövt ta en paus från sitt arbete på grund av psykiskt illabefinnande. Bidragande orsaker var, stora yrkeskrav, för lite kontroll över sin arbetssituation och brister i stödet från arbetsgivaren.
Ambulanspersonal som medverkade i studien tyckte att erfarenheten var den viktigaste faktorn i yrket. Camilla och Sandra menar också att erfarenheten hjälper ambulanspersonal att vara mer förberedd vid en påfrestande situation. Om situationen inte berör lika djupt, kan det i sin tur göra att händelsen inte resulterar i negativ livspåverkan.
Det finns stora fördelar med att ha en egen strategi för att kunna hantera en traumatisk situation. Egna strategier kan vara någon form av metod eller fysisk aktivitet som ökar välbefinnande och som i sin tur underlättar hanteringen.
Sammanfattning: Sven Åsheden Bildtext: Camilla Engrup till vänster på bilden och Sandra Eskilsson.
Hämta uppsatsen i fulltext:
