Läste helt nyligen en gammal novell från 1960 om ett gäng skojare i ett så kallat kortgäng, d v s personer som umgicks i kretsar där bland annat spel om stålar ägde rum. Novellen tar sin början genom att en person som kallades ”Rövarn” stod och väntade på sin polare ”Busen” vid utfarten från Långholmen (dåförtiden ett fängelse). De hette inte Busen eller Rövarn, men i de kretsar där dom verkade fanns åtskilliga personer med sonnamn och därför hade man gett varandra namn utifrån deras karaktärsdrag. Vad jag förstår av novellen så hade personerna också accepterat öknamnen.
Då som nu var människor mellan varven black (torsk på stålar) och behövde få loss lovor till en halvpanna eller några smarriga smörgåsar. Eller så var det andra vedermödor som fick en och annan att ta genvägar genom livets alla skrymslen och vrår. Vid ett tillfälle fick Busen dagsböter då han hade kallat en polis för diverse mindre smickrande ting – närmare bestämt 30 dagsböter, vilka han nu hade suttit av på fånganstalten Långholmen, där han på ackord hunnit arbeta ihop 200 kronor på kuverttillverkning. Rövarn och Busen strövade på, åt och drack och sträckte sedan ut sig i Rålambshovsparkens gröna gräs. Efter en stund så träffade dom Joffe och Skakis där det blev pokerspel i flera timmar. Vid sista given hade Busen tre femmor, spader fyra och hjärter sex. Joffe hade en hjärterflush. Skakis hade full hand. Rövarn var black och kollade på. Alla tre trodde att någon bluffade för att ta hem så mycket som möjligt. De fina korten gjorde att all tre trodde sig vara säkra på att ta hem potten, så varenda öre dom ägde hade åkte ned i potten. Joffe jublade ut ”flushen”, medans Skakis ljudligt ropade ut ”kåk” med tre knektar och två sjuor. Busen hade redan vid åsynen av flushen blivit alldeles kall av besvikelse. Historien påminner oss om att turen kan vara nyckfull och att man förlorar ibland.
Nåväl, vad har då berättelsen om Busen, Rövarn, Skakis och Joffe med något att göra, kanske någon tänker. Det är nämligen så att det finns vissa likheter dagens ambulanssjukvård. Skillnaderna är förstås ganska många, bland annat när det gäller namnen och framförallt när det gäller konsekvenserna av olika sorters handlande. När Skakis och Joffe fick ett halvt bast på Svartsjö och Busen fick tre månader på Långholmen så fick herrarna arbeta. Busen fick som tidigare beskrivits dona med att tillverka kuvert. Skakis och Joffe fick arbeta med jordbruk under sin tid på Svartsjökåken.
Sol och vår i ambulansbranschen ligger i tiden. Det kanske kan förefalla en smula oförskämt att antyda skojerier i en så viktig verksamhet som ambulansbranschen, men det är ju ingalunda mindre sant för det.
Ovanstående fiktiva pokerspelare från novellen kanske inte platsar i någon psykologisk triller, men det finns det organisationer från verkliga livet som gör det. Jag har länge undrat varför exempelvis Region Stockholm inte följer upp eller kontrollerar om dom får det dom kravställt och betalar för avseende vägburen ambulanssjukvård. Ni vet att ”syna korten”, för att använda en metafor från pokervärlden. Någon kvantitativ uppföljning om när övningar ägt rum finns helt enkelt inte. När man frågar Hälso- och sjukvårdsförvaltningen om saken, så hänvisar dom gång efter annan helt sonika till ambulansvårdgivarna. Ambulanspersonal som i åratal stått utan tillräcklig mängd erforderlig övning och träning får stå med Svarte Petter i hand. Jag kan ju inte antyda att Region Stockholm blir sol och vårade, för dom struntar ju faktiskt helt medvetet i att följa upp det dom så flott och elegant kravställt.
Nyligen kollade jag upp hur det ligger till med uppföljningen av föreskrifterna kring läkemedelshantering och användning av medicinteknisk utrustning för HLR under färd inom ambulanssjukvården i olika regioner. Jag kollade av det med IVO, Arbetsmiljöverket och med Socialstyrelsen. Inte ett enda aktuellt ärende står att finna och jag tycker faktiskt att det är tid att betrakta flera föreskrifter som obsoleta*, då dom på flera platser och i flera organisationer inte tillämpas. Ännu mindre leder det till konsekvenser för huvudmän och vårdgivare som med ett retligt grin på läpparna skiter fullständigt i viktiga regelverk. Ja det sker faktiskt inför öppen ridå och tråkigt nog helt utan konsekvenser.
En annan sorglig historia som jag med all säkerhet kommer få återkomma till i närtid är mångmiljonkarusellen Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg. Till dess får vi väl hålla koll efter Rövarn, Busen, Skakis och Joffe. Vem vet, det kanske blir ett parti poker i gröngräset.
*Lagar som inte tillämpas brukar benämnas som obsoleta.
Textförfattare: Henrik Johansson
