I en i närtid publicerad krönika* skrev jag om ett nytt fenomen som seglat upp på den lite smått suddiga regionfasaden; nämligen vissa regioner och offentligt ägda bolags ovilja att tillämpa offentlighetsprincipen när det kommer till frågor om vad bemanningsbolagen fakturerar. Södersjukhuset AB, Danderyds Sjukhus AB och Region Gävleborg menar att uppgifterna om vad bemanningsbolagen fakturerar för läkare och sjuksköterskor kan komma företagen till skada. När man för begrepp som upphandling på tal så blir det i regel ganska tyst. Man tar sig för pannan och frågar sig hur ända in i helsefyr någon ska kunna kontrollera regionernas och offentliga bolags handel och vandel om dom inte vill praktisera öppenhet. Hur ska det alls vara möjligt för ett företag som förlorar en upphandling att kunna klaga och begära att en förvaltningsrätt prövar ett ärende.
I avslagsbeslutet från Regionstyrelsen i Region Gävleborg där bemanningsbolag använts flitigt (även inom ambulanssjukvården), går är budskapet att bolagen kan lida skada om om handlingarna avseende priser och fakturor lämnas ut. Men det går samtidigt utmärkt att lämna ut lönelistor mm för regionens anställda. Vidare menar ett av bolagen att timpriserna som faktureras är ”företagsinterna och affärsstrategiska”. Jag är osäker på om skattebetalarna i Gävleborg delar denna in blanco deklaration. Det går även att utläsa ”att offerten av priser i upphandlingen har gjorts efter nogsamma överväganden och på grundval av många års överväganden”.
Hela poängen med att göra affärer med offentlig verksamhet är öppenhetskravet efter det att ett anbud antagits. Hur ska annars insyn och öppenhet kunna råda. I detta fall så sker redan fakturering för fulla muggar och det finns skäl att fundera på om upphandling gjorts enligt konstens alla regler. Man frågar sig om det skett superakuta upphandlingar av de tre bolagen som skickar hemliga fakturor till Region Gävleborg. En direktupphandling enligt LOU är möjlig att göra i vissa fall. Värdet får som högst uppgå till 615 312 kronor, inklusive värdet av eventuella options- och förlängningsklausuler. Det ska nämnas att det tidigare gått utmärkt att begära ut prisuppgifter och fakturor från Region Gävleborg, vilket också Samverkan 112 har skrivit om.
Danderyds Sjukhus AB meddelar kort att de endast kan lämna ut handlingar om dessa maskas avseende timpriser och det totala priset. Timpriset var ju själva frågan. Södersjukhuset AB svarar i stort sett på samma sätt
Öppenhetsprincipen (transparensprincipen) innebär att en upphandlande myndighet eller enhet ska agera på ett öppet sätt. Det handlar exempelvis om att inte hemlighålla uppgifter om en upphandling. Upphandlingsdokument ska vara förutsebara och tydligt formulerade. Kraven som ställs på anbudsgivare i en upphandling ska vara beskrivna och det ska finnas en beskrivning om hur upphandlingen kommer genomföras. Det ska vara glasklart för leverantörerna hur kontrakt kommer att tilldelas. Öppenhetsprincipen syftar till att garantera att det inte förekommer någon risk för favorisering eller godtycke från exempelvis den upphandlade regionen eller det offentliga bolagets sida. Region Gävleborg lever inte upp till transparensprincipen.
Kan det vara så simpelt att oviljan att lämna ut uppgifter är kopplat till att timpriserna är så pass höga och att upphandlingar inte skett i laga ordning, så man från vissa regioner och offentliga bolag gör allt för att lägga locket på. Kanske skulle det bli en smula besvärligt för HR-avdelningen i Region Gävleborg att motivera den där lilla futtiga marginella löneökningen om personalen redan vet hur mycket det faktiskt gick att få arbetsgivaren att slanta ut under många år.
Kanske ligger det i farans riktning att många anställda skulle fråga sig om inte hemlighetsmakeriet är som hämtat ur en dystopi av George Orwell. Om nu fakturor, timpriser och upphandlingar av tjänster ska hemlighållas, vad ska då mer hållas hemligt? I Orwells roman ”1984” så talas det bland annat om ett nyspråk som utvecklas med syfte att begränsa en individs frihet och tankeutrymme. I boken ”1984” finns även en del skrivet om att normalisera det onormala och utplåna all form av kritiskt tänkande. Rubriken till denna artikel anspelar på det Babels hus** som P.C. Jersild beskriver i romanen med samma namn, där sjukvårdspolitikens inriktning på storskaliga och opersonliga sjukhus skapar en distans till mellanmänskliga värden och öppenhet.
En sak till. De händelser som denna artikel i vissa delar tar upp har pågått under lång tid, men av vissa skäl, som läsaren kanske kan gissa sig till, var det för vissa inblandade önskvärt att det vid tidpunkten för olika transaktioner viktigt att det förblev en väl bevarad hemlighet.
*Sekretess de lux – Samverkan 112 (s112.se)
**Roman av P.C. Jersild utgiven 1978 via Albert Bonniers förlag
Textförfattare: Henrik Johansson Foto: Adobe Stock och Privat
