Jag läste igår rubriken ”Långa avbrott riskeras i svenskt ambulansflyg” i ett tydligt pressmeddelande från fackföreningen Svensk Pilotförening (SPF). Pressmeddelandet skickades ut den 17 maj. Det är en i många avseende ganska otäck läsning, dels med aspekter kopplade till nationens beredskap, dels till den miljonkarusell som nu snurrar runt med gnissel och brak som ett illa trimmat pariserhjul på ett lerigt nöjesfält. SPF kallas alltså till MBL-förhandlingar av företaget Babcock. Företaget vill i laga ordning förhandla då en nedmontering av ambulansflyget sker i Sverige. Man stannar upp, drar en djup suck och läser vidare. Företaget som nu kallat till förhandling har aviserat att merparten av verksamheten ska avvecklas och upphöra till årsskiftet 2021/22.
Bakgrunden till MBL-förhandlingen är att Sveriges 21 regioner gått samman och bildat eget flygbolag. Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg (KSA), som redan kostat skattebetalarna åtskilliga miljoner vill i egen regi driva flygbolag med allt vad detta innebär. Det som från början skulle vara ett viktigt instrument för upphandling och nationell samordning har blivit ett virrvarr av riskblindhet och konstigheter. Jag har skrivit en hel del om detta oskick i ljuset av riskerna för beredskapen men också i paritet med nedskärningarna som adresserats för stora delar av den vägburna ambulanssjukvården i riket.
SPF anhöll redan i april 2020 om ett möte med KSA. Efter flera påminnelser kom ett möte tillstånd, ett (1) år senare. Pilotfacket kunde snabbt konstatera att det vare sig gjorts riskanalyser och ännu mindre några försök till dialog med berörda parter arbetstagarsidan. KSA ville anlita bemanningsbolag för inhyrning av piloter och en upphandling skakade igång med dunder och brak. Upphandlingen överklagades då den var full av konstigheter och den prövas nu av Förvaltningsrätten i Umeå.
Några vetgiriga och omdömesgilla politiker har riktat en rad frågor om riskerna kring KSA. De piloter som arbetar inom ambulansflyget riskerar att bli uppsagda och tvingas lämna branschen
De ambulansflyg som KSA köpt in för över 700 miljoner planeras efter flertalet förseningar att tas i drift under senare delen av 2021. KSA saknar alltjämt nödvändiga tillstånd, hangarer, licenser, operationell kontroll och inte minst flygförare. KSA som vill driva ett eget flygbolag, vill inte ha flygförare anställda. Det bolag som tilldelades uppdraget (en upphandling som är överklagad till Förvaltningsrätten) att förse KSA med flygförare, har ingen tidigare erfarenhet av ambulansflyg och inga tillgängliga piloter med sådan erfarenhet. Jag har tidigare skrivit om saken i en tidigare krönika som du hittar här: https://s112.se/2021/02/03/flyg-inte-ifran-yrkesfolket/
SPF anser inte att KSA:s hantering av ambulansflyget i Sverige är särskilt förtroendeingivande och deras erfarna medlemmar som oförtrutet tjänat ambulansflyget ser inga förutsättningar att stanna kvar i branschen. Personer med milt sagt samhällstillvända arbetsuppgifter flaggar upp för att lämna yrket. Man frågar sig hur något som från början var en god idé kring samlade upphandlingar sedan kan bli så fel.
Ambulansflyget i Sverige riskerar att förlora decennier av erfarenhet
Avveckling av nuvarande verksamhet riskerar att ske tidigare än årsskiftet 21/22 då många flygförare enligt SPF uttryckt en avsikt att lämna branschen och så snabbt som möjligt hitta annan sysselsättning. Det riskerar att leda till att Sverige under hösten 2021 står utan ambulansflyg och människor som snabbt behöver specialistvård riskerar att inte kunna få det. För den som tror att det finns underjordiska hemliga ambulansflygkommandon redo att byxa uppgiften vid ett sannolikt läge av stillestånd, så kan jag meddela att det vare sig finns hemliga ambulansflyg eller ambulansflottor på fyra hjul att tillgå.
Frågan om detta tilltag med att skattesponsra vissa regioner ens är lagligt – det ska prövas av en svensk domstol
KSA beslutade den 8 mars i år om en omarbetade kostnadsfördelning för stålarna som regionerna ska slanta upp för planerarna på att driva monopolflyg. Fördelningen är uppbyggd på så sätt att inkomna skattemedel från regionerna i södra Sverige sänds till de nordliga regionerna. KSA borde kanske gjort en egen laglighetsprövning innan tilltaget att lajva Robin Hood med andra regioners skattepengar. Kommuner och regioner får ta ut skatt för skötsel av sina angelägenheter enligt 14 kap 4 § regeringsformen. Bestämmelsen ger dock inget utrymme för kommuner och regioner kan ta ut skatt för skötsel av andra kommuner och regioners angelägenheter. Undantaget för detta är statens lagreglerade skatteutjämningssystem. KSA har i sin kostnadsfördelning antagit en egen fantasifull smått surrealistisk form av skatteutjämning, för vilken det enligt mitt sätt att resonera saknas lagligt stöd. Modellen bygger på att omfördela kostnader från ett rörligt timpris per flugen timme till att varje region får betala en större fast kostnad, även om regionen inte har börjat nyttja ambulansflyget som kommunalförbundet tillhandahåller.
För Region Dalarna innebär den nya fördelningen att ca 40% av de inbetalda avgifterna täcker kostnader för andra regioner och ca 60% täcker kostnader för de egna skattebetalarna, liknande gäller för övriga regioner i södra Sverige. Under KSA:s fullmäktigemöte den 8 mars framgick det att delar av ledamöterna själva var osäkra på om de kunde ta detta Robin Hood inriktade beslut. Det är anmärkningsvärt att förtroendevalda väljer att ta sig rätten att tolka lagen utanför dess gränser och det krävs nu att förvaltningsrätten låter beslutet underställas en granskning av dess laglighet.
Vän av ordning inser ganska snart konsekvenserna av att stå utan ambulansflyg under större delen av hösten 2021 och långt in i 2022. Patientsäkerhetsriskerna är så uppenbara att det borde få varje vaken region att dra efter andan och kräva rättning i leden. För patienter i trängande behov av snabb lufttransport för vård så krävs beredskap före vilda planer i som närmar sig miljardklassen, men med sämre täckningsgrad och en skörare beredskap. Kanske kunde mycket av det som nu sker och kostar åtskilda miljoner för regionerna kunnat undvikits om man gjort risk- och konsekvensanalyser samt involverat patientorganisationerna, arbetstagarorganisationerna och de flygföretag som förtjänstfullt levererat tjänster sedan många år.
Kovändning från att vara ett instrument för upphandling till att lajva flygbolag är ju som hämtad ur en sämre kalkonrulle från 80-talet
Det finns en lång radda intressanta forskningsrapporter från vetenskapssamhället – där forskarna tydligt ser samband mellan bristande flygsäkerhetsarbete och atypiska anställningsformer, inklusive flygförare som anställs i bemanningsbolag. Det som också visat sig är att personer som saknar trygga anställningsformer med schyssta villkor är mindre benägna att rapportera in missförhållanden. Inom flyget ska det råda en solid och fläckfri säkerhetskultur, där starkt förtroende mellan flygförare och ledning är helt nödvändigt för att upprätthålla flyg- och patientsäkerheten. Detta säkerhetstänk ska förstås även omsluta annan flygande personal. Det är besynnerligt att ett kommunalförbund vill bli ytterligare en i raden av arbetsgivare som använder bemanningsföretag. I pressmeddelandet från SPF så ställer sig föreningens ordförande, Simon Enochson, frågan om syftet är att undvika arbetsgivaransvar. Tillvägagångssättet att ”hyra in” rimmar synnerligen illa med dom signaler som regeringen skickat ut vad beträffar svensk arbetsmarknad. Socialministern är i sitt svar tydlig med att det finns en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) där regionerna givits förutsättningar att stärka arbetsplatserna. Bland annat ska regeringen skjuta till med 3 281 miljoner kronor under 2021. Förstärkningen sker i syfte att minska behovet av inhyrd personal och stärka regionernas förmåga att följa upp avrop och därtill arbeta med systematisk uppföljning av upphandlingar.
Jag tycker hela denna sorgliga historia påminner om några av de skrämsellekar man med förtjusning kunde ägna sig åt i barndomen. Ni vet när leken plötsligt övergår till skräck, för vad som höll på att hända – den oåterkalleliga olyckan. Turerna kring KSA synes nästan pacificerat den beslutande församlingen, som jag vid de fullmäktigemöten där jag närvarat, med några goda undantag, verkar både ointresserade, likgiltiga och dåligt insatta.
Förhandlingarna mellan SPF och Babcock inleds i morgon den 20 maj. Jag är dock hoppfull och tror att fler vetgiriga ledamöter i KSA:s fullmäktige kan vända denna skuta. Ett tips är att tala med dom det berör. Frågar man om hjälp, så får man ofta hjälp.
Textförfattare: Henrik Johansson
