Häromsistens hörde jag att Socialministern talade om fler ambulanshelikoptrar och vägburna ambulanser, vilket i och för sig kan förefalla klyftigt med tanke på att riksdagens partier sedan en tid bjuder över varandra i än den ena, än den andra satsningen på polisen.
Några månader innan valet läser jag även att Centerpartiet föreslår utbildningskons till personer som underkastat sig en sjuksköterskeutbildning och att sjuksköterskorna borde få 5000 pix* mer i månaden.
Igår läste jag att Sveriges kommuner och landsting (SKL) snart** ska hålla presskonferens om de miljardtillskott som SKL bedömer kommer behövas för att behålla personaltätheten i kommuner och landsting fram till 2021. SKL:s chefsekonom, Annika Wallenskog, är tydlig med att SKL:s beräkningar då inte tagit hänsyn till fastläkarlöften i prognosen. Logiskt har inte heller Centerns och Socialdemokraternas föreslagna reformer tagits med i beräkningarna.
Nåväl, denna krönika ska handla om dygnstjänstgöring, arbetstidsförkortning, jour och olika former att ge ersättning för utfört arbete. Låt oss börja med att först konstatera att långt från alla arbetsgivare och fackförbund tycker att all tid på arbetsplatsen ska vara arbetstid. Dagens kollektivavtal inom såväl privat och offentlig ambulanssjukvård har enligt mitt sätt att resonera inte hängt med i tiden. Avtalen har helt enkelt blivit otidsenliga och i alldeles för stor utsträckning tandlösa. Vi ser det nu på nära håll i såväl Värmland och Jönköpings län, där besparingar och införande av jour slår hårt mot både patientsäkerheten och arbetsmiljön.
lagstiftningen vantolkas
I EU:s direktiv kring arbetstider definieras arbetstid på följande sätt: ”arbetstid: all tid i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgifter.” Jag skulle nu kunna lista en rad punkter från såväl förarbeten som direktiv – vilka gemensamt tydligt och klart når fram till en enda logisk slutledning och ståndpunkt; nämligen att jour inte är förenligt med 90-sekunders inställelsetid samt att all tid på arbete de facto också rimligen och fullt logiskt ska vara arbetstid och ersättas som arbetstid. Men säg den saga som inte har ett elakt troll i skogen, eller en ömmande fot som sitter i kläm. Som ni ser så citerar jag ovan ett stycke från ett högst relevant EU-direktiv. Vid en djupare läsning av denna mening så kastas ljus över det elaka trollet och den trånga skon: ”arbetstid: all tid i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgifter.”
Svensk praxis vilar i den svenska modellen med kollektivavtal och partsöverenskommelser i olika förhandlingsforum, vilka inom ambulanssjukvården med kollektivavtalsbärande fackförbunds goda minne innebär att många tillämpar ”jour”. Nuvarande kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationer skulle kunna sätta ned foten och kräva strikt tillämpning av EU-direktiv och inte köpslå med arbetsgivarna med jour som insats. När det gäller den svenska lagstiftningen kan åtminstone inte jag se att lagstiftarens intention med ”jour” var att använda otyget i yrken med 90-sekunders inställelsetid. Inte tusan fanns det en tillstymmelse till tankar om att arbetstids- och ledighetslagstiftningen skulle kunna bli så vantolkad.
Förvisso har arbetstidslagen en hög grad av dispositivitet, vilket inneburit få rättsliga hinder för märkliga partsöverenskommelser. Det går dock inte att bortse från att Sverige inte till fullo lever upp till de krav som ställs i Rådets direktiv*** om arbetstidens förläggning i flera avseenden. Så sent som 2004 dömdes Sverige i EU-domstolen för att ha implementerat direktivet så att det endast omfattade arbetstagare som omslöts av kollektivavtal****. Arbetstidslagen gör vissa undantag för kategorier som bland annat företagsledare, hemarbetare och andra personer med så kallat okontrollerat arbete, så nog finns det pysmån i lagen.
Med jourtid avses tid då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete.
Arbetstidslagens regler är i stor utsträckning semidispositiva med EU-spärr som prövats i Arbetsdomstolen 2008*****. Frågan vi alla bör ställa oss är varför kollektivavtalsbärande fack inte med en högre och tydliga stämma visat jouren på porten. Vi vet varför arbetsgivarna slår vakt om att fjättra människor vid arbetsplatsen utan att skäligt betala för det.
Så innan basunerna av vallöften om fler ambulanser och 5000kr mer i månadslön, så borde lagstiftarna och fackförbunden som skrivit under rådande kollektivavtal fråga sig hur logiskt det är att människor fjättras vid arbetsplatsen utan anständig lön.
Den enda vettiga slutsatsen blir: All tid på arbetsplatsen är arbetstid!
*pix är i detta sammanhang är ett annat ord för kronor
**SKL håller presskonferens den 15 maj
***93/104/EG
****Mål C287/04
*****AD2008:39 och 2008:49
