En goltupp i varje kvart


Idag är det långfredag, en special dag i den kristna traditionen. I kyrkan pryds altaret med fem röda rosor, som symboliserar Jesu fem sår. I många kyrkor håller man flera gudstjänster under långfredagen där man berättar om vad som föregick Jesu korsfästelse.

Nu är inte detta en krönika om teologi, utan om förtjänsterna med vissa ritualer och rutiner, om behovet att få stanna upp och skaffa sig perspektiv i tillvaron. När vi stannar upp kan vi ibland bli belönade med återblickar i minnet.

Jag kom idag att tänka på en händelse som utspelade sig för många år sedan. Det var i början av 90-talet, och vi hade fått ett larm om misstänkt överdos i en kvart på södra sidan av den stora staden. Väl framme stojas och stimmas det nervöst. En tillsynes likstel man som insvept i träfrack ligger utsträckt mitt på golvet. Vi påbörjar återupplivning, vilken inte hann komma längre än till beröring, innan den tillsynes livlösa mannen slår upp ögonen och säger: ”nu är jag tillbaka, blev ni skraja”. En lättnad infinner sig i rummet. Efter undersökning finner vi det för bäst att bära ned mannen (den var en tid då båren användes flitigt) till sjukvagnen för att bege oss till något av stadens sjukhus.

Väl i sjukvagnen samtalar jag med mannen. Han berättar med ett lugn att han hela sitt liv känt sig som en osynlig åskådare till sig själv, men att något som han inte redigt greppat fått honom att se annorlunda på saken. Han berättar att han börjat läsa och minskat på narkotikaintaget. Jag säger att det var tursamt att hans kamrater hade larmat ut en sjukvagn och att det är med knark är ett riktigt rävgift. Han säger: ”du vet väl att det finns en goltupp i varje kvart”. Jag funderar och frågar vad han menar med ”goltupp”. Han förklarar att i varje knarkkvart kan man räkna med att någon är redo att tjalla (gola) för att klara sitt eget skinn. Eller för att hjälpa någon annan.

Ambulansen rullar fram och vi närmar oss sjukhuset. Mannen ser på mig och frågar: ”kommer du berätta att jag är narkoman och har opiater i kroppen?”. Mitt svar kommer direkt: Ja, jag måste berätta vad jag vet för att vårdpersonalen ska kunna hjälpa dig på bästa sätt. Han ser på mig och säger något i stil med: ”att göra något för någon eller för någons skull är inte detsamma som att göra det inför personen.”

Hur olika beslut kan få olika konsekvenser

Jag hoppas innerligt att det gick bra för den där mannen som vi hjälpte till sjukhuset. Samtalet med mannen har många gånger fått mig att tänka kring hur olika beslut i olika skeende kan få olika konsekvenser. Det vi ibland gör i den bästa välmening kan ibland få rakt motsatt effekt än den avsedda. Inte sällan tänker jag att vi i vart fall försökte, vi gjorde något – vi gjorde så gott vi kunde. Det här att försöka, att göra något i en situation, ger ofta en inte tillfredställelse. Då är övning och rutin ofta av stort värde.

För egen del har den händelse jag nu beskrivit tillsammans med liknande händelser präglat en del av mitt tankemaskineri. I kollegiala samtal finns ofta dessa tankegångar med mig. Exempelvis i situationer där det kan finnas målkonflikter mellan å ena sidan någons integritet, men å andra sidan människors hälsa och säkerhet.

För några år sedan var det som mannen som myntade uttrycket ”en goltupp i varje kvart” var vid min sida vid ett larm om en överdos. Min kollega och jag gör entré i en kvart där en livlös kvinna ligger. Kollegan arbetar målmedvetet med att få kontakt med kvinnan i sjukhytten. Jag tutar oss fram på rull mot sjukhuset. Kvinnans väninna sitter bredvid mig. Jag frågar henne vad hennes kompis petat i sig, att det är viktigt att vi får veta för att vi ska kunna hjälpa henne på bästa sätt. Väninnan blir besvärad och säger att hon lovat att inte gola. Jag replikerar: ”om du kan rädda hennes liv då – är du beredd att lämna din princip om goleri åt sidan då”. Ingen reaktion. Jag säger: ”att göra något för någon eller för någons skull är inte detsamma som att göra det inför personen.”

Tystnad råder. Väl på akutrummet så hör jag hur väninnan berättar vad kompisen fått i sig. Allvaret i stunden går inte att ta miste på.

Å visst hade han rätt, den där mannen som berättade om att det finns en goltupp i varje kvart. 

Henrik ”Hoffa” Johansson är kolumnist i Samverkan 112


 

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*