När jag läser inströmmande mail efter mina krönikor så slås jag av vilken oerhörd mångfald och variation som finns bland blåljusengagerade i allmänhet och blåljuspersonal i synnerhet. Den svenska ambulanskartan är full av synpunkter, tankar och idéer. Flera personer har fattat pennan och börjat engagera sig i olika frågor, vilket borgar för att det finns en vilja att förbättra verksamheten. Flera personer med blåljusbakgrund kommer också kandidera till kommuner, landsting och riksdag. Det är välkommet och bra!
Ambulansupphandlingen i Skåne diskuteras. Jag skrev nyligen en krönika om den överprövning av upphandlingen som Falck Ambulans AB begärt via Förvaltningsdomstolen i Malmö, och har fördjupat mig i turerna kring denna upphandling. Region Skåne beslutade att sekretessbelägga delar av de ekonomiska underlagen som förekommit i upphandlingen, vilket förvånade mig en smula. Denna förbehållsamhet kanske kan äga sin riktighet i privatlivet, men att offentlig verksamhet ägnar sig åt dylikt förefaller både dumt och helt omotiverat. Regionen har slagit fast att en gränslös dirigering ska gälla för samtliga ambulanser inom Skåne.
Efter utvärdering, poängsättning och förhandling ansåg regionen att Premedic Östergötland AB var det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Premedic Östergötland AB klarade också uppställda kvalificeringskrav samt uppställda ska-krav på tjänsten.
Kollektivavtalsbärande fackförbund har inte haft några invändningar (samverkan i ärendet har slutförts på regional nivå) och något samråd med en regionjurist har inte bedömts nödvändig av regionens upphandlingsenhet. Nå, fortsättning följer.
Svensk Luftambulans och Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg är två tämligen nya och oroväckande planekonomiska konstruktioner, paketerade i varsin lyxförpackning av argument. År 2015 gick samtliga landsting och regioner med i Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg för att starta upp en nationell verksamhet med ambulansflyg och att köpa in egna flygmaskiner. Förbundet kommunicerar att verksamheten kommer ge samordningsvinster och att detta ska borga för hög kvalitet över lång tid. Riskkapitalet för dessa ambitioner att sätta vingar på tillvaron kommer oavkortat från Sveriges skattebetalare.
För patienterna kan Svenskt Ambulansflyg innebära ökade möjligheter för vård på lika villkor oavsett var i landet man bor. Från år 2020 ska Svenskt Ambulansflyg sköta all ambulansflygverksamhet i Sverige på uppdrag av samtliga landsting och regioner. Så långt är själva grundidén lovvärd, men att både äga flygplan och dess personal, är inget annat än planekonomiska drömmar där förbundet gång på gång kommer att stå med mössan i hand och be om mer pengar. Detta kommer jag skriva mer om under hösten.
Orden som räddar liv är rubriken till ett reportage i Modern Psykologi (nr 8/2017) som beskriver arbetet i den psykiatriska akutbilen (PAM – psykiatrisk akut mobilitet) som rullar i Stockholms län. Det finns även en liknande enhet i VG-regionen. Intressant läsning som rekommenderas.
Lagen vs hjärtat, ja ni vet det här med att basera beslut med både hjärta och hjärna är en svår ekvation som kräver starkt ledarskap. När det gäller frågor om krav inom ambulanssjukvården, så är en av vårdyrkets bästa egenskaper (empati) också en bromskloss för utveckling. Vi kan uppleva en empati eller medkänsla med personer som vi uppskattar och trivs bra med. Personer som vi inte uppskattar eller har något otalt med är enklare att distansera sig från.
Jag tänker på mått av godhet som så lätt riskerar att övergå i låtgåanda, inte sällan med insvep av attityden: ”det händer nog inget”. Det är inte lätt att skilja på person och funktion när man lär känna människor. En människa kan ju ha mängder av goda egenskaper och vara schysst som tusan, utan att för den skull vara särskilt lämplig för vissa arbetsuppgifter. Den verksamhetschef som försöker förena hjärtats logik med enhetliga krav, eller taktfast arbeta för full följsamhet av det som åtminstone på pappret ska föreställa vara styrande regelverk, möter inte sällan på motstånd från flera håll.
Ambulans, polis och räddningstjänst ska inte ge utrymme för odisciplinerade inslag. Det finns idag många som är indignerade över den låtgåanda som finns, där respektlösa skratt, skrik och hot mot blåljuspersonal förminskas och sällan renderar oskicket i någon konsekvens. Det har under flera år vuxit fram rörelse av låtgåanda inom blåljusverksamheten, vilket tyvärr medfört rörighet. Inom organisationer som har att hantera samhällsberedskap måste gränssättning och tydlighet vara vägledande.
Säkerhet och strejkrätt går hand i hand. Hur vi ännu i augusti 2017 låter olika former av allvarliga säkerhetsrisker bestå är skamligt. Flaggning av farliga personer och nätverk går att införa om fler aktörer på arbetsgivarsidan tydligt och klart reser sig i frågan.
En löneutveckling i paritet till investerad utbildningstid, yrkets risker och oregelbundna arbetstider borde vara en fråga som enar alla parter inom arbetstagarledet. Det finns idag en vilja att begränsa strejkrätten och samtidigt som detta sker (utredningen som Socialdemokraterna sjösatt ska vara klar i maj 2018) så driver flera fackförbund frågor långt från det kärnfackliga.
De stora fackliga centralorganisationerna synes inte heller ha något att invända mot den fackliga monopoliseringen, där det fack som säljer ut kollektivavtal (därmed strejkrätten) till fördel för arbetsgivarna också sluter kollektivavtal. Om det sedan bara är en liten minoritet på arbetsplatsen som är med i ett fack som rear ut kollektivavtal, verkar vara av underordnad betydelse.
Vi ska inte ha avtalshandel – där arbetsgivare kan välja ett kollektivavtal som ett visst fackförbund saluför billigast.
Så bland upphandlingar, luftambulanser, psykiatriska akutbilar och cementerade säkerhetsrisker går livet vidare. En sak är säker: det behövs genomgripande reformer, säkerhetsfokuserat ledarskap och mer pondus i blåljusverksamheten.
