Ambulanssjukvård är ett uniformsyrke


Är det någon som känner igen sig i ”kulöra skosnören”. Frågan exemplifieras med uniformspersedlar som utsmyckas med exempelvis glittetgula eller rosa skosnören eller färgglada (moderiktiga) mössor. Jag har tidigare skrivit om namnbrickor som ofta appliceras vertikalt, antingen i axelhölster (ditsydda som monofonfäste) eller i någon av uniformbyxornas sidofickor.

Ordet ”uniform” betyder enhetlig och likformig

En uniform är ett yttre tecken på att bäraren tillhör det yrke som dräkten symboliserar, men går mycket djupare än så. Det innebär bland annat att tjänsteuppgiften sätts före egna preferenser – just för att skattebetalarna ska vara förvissade om funktion före individuella egna behov av att synas. Det finns på flera arbetsplatser inom blåljusyrkena reglementen som beskriver vilka uniformsbestämmelser som ska gälla – men följsamheten av bestämmelserna synes vara lika ovanliga som strukturerad övning inom delar av den svenska landstingsdrivna ambulanssjukvården.

Enhet och en ordentlig uppsträckning

Någon kanske tycker jag intar en konservativ hållning i frågan om uniformer. Men det hjälps inte. Inom uniformsyrken måste vi sträva mot enhet och en ordentlig uppsträckning. När såg ni senast en polis, brandman eller militär med glitterutsmyckade skosnören? Jag vågar påstå att det är näst intill en omöjlig syn. Orsaken till att vi inte träffar på exempelvis en polis med dessa yttre färgsprakande attribut stavas befälsstrukturer, positiv kåranda och tydlig yrkesprofil. Det handlar förstås också om att bli tagen på allvar och att verka i sitt ämbete utan att tredje man ska behöva konfronteras med individuella utsmyckningar. Meningen ”att bli tagna på allvar” kan vara bra att bära med sig.

Uniformen är en symbol som förenar och förpliktigar

Ambulanssjukvården utgör den yttersta garanten för prehospitala insatser, vilket kan röra sig om undsättande av svårt sjuka eller skadade personer i behov av akut omvårdnad eller adekvata räddningsmedicinska insatser. All ambulanspersonal är representanter för värdegrunden att alltid värna patienterna och uniformen är i alla våra möten med människor ett tydligt kännetecken.

Vill vi att den prehospitala professionen ska tas på allvar så måste vi gemensamt också värna och hedra dess tydliga attribut i uniformen. Vi har alla inom blåljusfamiljen ansvaret att vara ett föredöme som inger förtroende. Lika självklart som ett korrekt uppträdande i och utan uniform så måste varje ambulanschef belysa uniformsreglementet så det inte råder något som helst tvivel om hur en uniform ska bäras. Infantila individuella utsmyckningar kan vara ett tecken på bristande disciplin och låg tillit till organisationens regelverk.

Handfasta råd till rikets ambulanschefer 

Mitt råd till landets ambulanschefer är att påminna personalen om följande: Arbetsskor ska vara putsade och erforderligt påtagna (modet med uppknäppta kängor kan innebära risker i vissa situationer och ser allmänt klyddigt ut). Huvudbonad ska vara avtagen inomhus. Uniformbyxor ska vara erforderligt åtdragna och inte lämna utrymme för allmänt åskådande av årets kalsongmode. Ska namnbrickor användas så ska de appliceras så de fyller den avsedda funktionen.

Till sist någonting helt annat: efter nyårshelgen konstaterar jag att flera ambulanser och brandbilar attackerats av raketbeskjutning. Under den gångna helgen har räddningsinsatser fördröjts då räddningspersonal fått gå till reträtt och ta skydd då det finns folk som skjuter raketer mot människor. Det är en fasansfull upplevelse att bli attackerad när man kommer för att rädda liv och måste förstås vara oerhört förnedrande för de människor som behöver samhällets hjälp vid situationer där sjukdom och bränder råder. Sedan flera år har räddningsfordon poliseskort för att alls kunna utföra räddningsinsatser, vilket jag tidigare skrivit om. Det finns av nödvändighet anledning att återkomma till saken.

Henrik Hoffa Johansson, kolumnist S112