Vi har ett systemfel i detta land!


Kära läsare, jag är övertygad om att vi har ett systemfel i detta land!

Polismyndigheten når bottenresultat, aldrig tidigare har svensk polis haft så dåliga siffror gällande antalet uppklarade brott. Och aldrig tidigare har så många poliser lämnat in sin legitimation och sökt sig till andra yrken.

Runt om i landet så urholkas Sveriges räddningstjänster, deltidsstyrkor säger upp sig på löpande band och dem som under hela sitt yrkesverksamma liv känt att just räddningstjänsten är ett ”kall” lämnar yrket i ren frustration.

Ambulanser runt om i landet står obemannade. Beslut är tagna utan någon som helst operativ förankring, beslut som lett till att de som enkom ”tjänat pengar” på dessa beslut är de bemanningsföretag som slagit sig in i ambulanssjukvårdens kärna.

Vad beror detta egentligen på? Vart går det fel och vad får det för konsekvenser för Er i den operativa verkligheten?

Jag ställer mig frågan om det verkligen är rimligt att en beställare av blåljustjänster inte har en aning om vad den operativa verkligheten inom respektive yrkesområde egentligen innehåller? Är det också kanske rent av här någonstans som den farliga prestigen smyger sig in?

Är det beställarens okunnighet om just det operativa som helt enkelt blir till prestige? För någonstans så saknas det i många fall just motsatsen till prestige, ödmjukhet.

Det saknas en ödmjukhet för den operativa verkligheten från blåljusorganisationernas beställare, dessa beställare som i många fall enkom är politiska lekmän långt från den operativa verklighetens vardag.

Jag anser att samtliga blåljusorganisationer lider till följderna av denna systemuppbyggnad.

Jag ställer mig tveksam till att polismyndigheten kan ledas av människor som aldrig suttit i en radiobil en lördagsnatt? Att beställaren av ambulanssjukvård inte är insatt i vad begreppet ”en god beredskap” innebär? Och kan en politisk kommunnämnd vara dem som skall avgöra var en brandstyrka skall befinna sig mellan sina uppdrag, även i den operativa verkligheten så kallad beredskap. Nej självklart inte, men indirekt ser det faktiskt ut så här!

Nej jag anser nog att detta faktiskt i grund och botten är ett systemfel. För om man tänker efter så undrar jag vem som till exempel skulle låta inköparna på SAS avgöra vilka säkerhetsföreskrifter som skall råda vid bolagets flygningar. Varför ser vi då detta systemfel fortsätta inom blåljusorganisationerna år efter år?

Frustrationen bland medarbetarna inom blåljusorganisationerna den talar sitt tydliga språk. Ansvarig minister, Anders Ygeman bjöd för snart ett år sedan in till en förrätt vid rundabordet, men när det blev dags för huvudrätt då stängdes dörren till matsalen och gästerna fick gå ut.

Jag undrar vad är det som inte når fram? För blåljusorganisationernas medarbetare har under 2016 visslat så högt och så många gånger i sina visselpipor att det knappast kunnat gå Ygeman förbi.

Låt oss under 2017 istället släppa prestigen och släpp fram dem som har operativ erfarenhet. Anders Ygeman bjud in de operativt kunniga till huvudrätten och låt dem sedan forma blåljusverksamheterna efter verksamheternas verkliga och operativa behov. Jag är dessutom fullt övertygad om att Sveriges beredskapsläge av sig självt kommer att stärkas. Detta är viktigt för tredje man och för medarbetarna inom blåljusverksamheternas arbetsmiljö och säkerhet.

Skall vi tala utan prestige för att gemensamt stärka blåljusorganisationerna, låt oss då börja med en operativt kunnig ledning och styrning för Sveriges blåljusorganisationer.

Anders Karlsson, Debattör & Krönikör


 

Kommentarer

  1. Patrik Tellander säger:

    Så bra, och viktigt att få personer som vet hur det är ute i samhällena med på möte och inte bara personer som inte jobbar där ute när man har mötena om framtiden.

  2. Gunnar Lindqvist säger:

    Anders skriver ”Jag ställer mig frågan om det verkligen är rimligt att en beställare av blåljustjänster inte har en aning om vad den operativa verkligheten inom respektive yrkesområde egentligen innehåller? Är det också kanske rent av här någonstans som den farliga prestigen smyger sig in?” —-
    —-”Det saknas en ödmjukhet för den operativa verkligheten från blåljusorganisationernas beställare, dessa beställare som i många fall enkom är politiska lekmän långt från den operativa verklighetens vardag”

    Landstingspolitiker har tyvärr alltid sett sig själva som störst bäst och vackrast. De har de gjort i åratal trots professionens apropåer och protester. Politiker tycks ha svårt att lyfta blicken från sitt eget regionala område.
    Förvisso är man på div. ’samarbetsmöten’ verbalt väldigt positiv till samarbete men bara det sker på ’våra villkor och alla andra gör som vi’ Man ser inte nödvändigheten av ett nationellt fungerande system som skall fungera såväl i det dagliga som i större katastrofer och t.o.m i ofret. Ett system med samma regler och teknik och som skall fungera även i vid ekonomisk oro och t.ex. inte gå i ’konkurs’ när vinsten och pengarna tar slut för att då hastigt lämnas över till ’någon annan’……

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*