Kloka avtal – ett stenkast från Stockholms läns landsting


Igår satt ni kanske bänkade för att beskåda prisutdelningen till Alfred Nobels minne. Det var många intressanta vetenskapsframsteg som beskrevs och uppmärksammades. Ett pris som särskilt fångade mitt intresse, var ekonomipriset som handlade om att våra liv och samhällen styrs av olika typer av kontrakt. Priset gick till Bengt Holmström och Oliver Hart.

Priskommittéens ordförande, Professor Per Strömberg förklarar årets ekonomipris på ett tydligt sätt:

Ska ett barn bara få sin veckopeng om det bäddar sängen och borstar tänderna, eller även om sängen är obäddad och tänderna smutsiga? Det är inte bra att bara belöna sina barn för specifika uppgifter men inte heller att belöna dem oavsett. Den här teorin handlar om avvägning och att hitta balansen.” 

Ambulanskontrakt fria för tolkning

Kontraktsteori är på många sätt komplext. Men i grunden handlar alla kontrakt om att de ömsesidigt ska hedras (hållas av vardera part). Kontrakt ska även vara utformade så att det går att konkurrera på likartade villkor. Skrivningar i avtal som inte följs i praktiken måste naturligtvis raderas eller ersättas med annan text.

Ofullständiga eller luddiga kontrakt ska i möjligaste mån städas undan.

Jag hävdar och har hävdat att dagens kontrakt (avtal) mellan Stockholms Läns Landstings genom Hälso- och sjukvårdsförvaltning och ambulansbolagen uppvisar tydliga tecken på pseudo avtal, som mer påminner om avfall på en kvasi marknad. Någon kvantitativ uppföljning av nuvarande avtal existerar knappt, utan nära på all avstämning mellan ambulansbolagen och HSF sker i muntlig dialog mellan parterna. För en utomstående förefaller detta som essensen av total verklighetsfrånvaro. Det bäddar förstås för en oändlig  tolkningsrymd och ”gå-på” anda.

Gemensamt för ambulansbolagen är det fullkomligt uppenbara – det är svårt (om inte omöjligt) att tjäna pengar på ambulanssjukvård, även i de fall där man använder undermåliga fordon och helt sonika undviker kostnadskrävande ting som övning.

Det är skrämmande att vi år 2016 också har landstingsdrivna aktiebolag som undslipper alla former av ekonomiska konsekvenser, då skattebetalarna mer eller mindre står som borgenärer för verksamhetens underskott. För underskott råder i stort som smått inom ambulansvärlden.

Intressant forskning som inte når landstingsborgen 

Forskningen som ligger till grund för Oliver Hart och Bengt Holmströms ärofulla pris, är på många sätt viktig. Jag tror inte att vetenskapsmännen Hart och Holmström hade en tanke på att HSF:s kontor bara ligger ett stenkast från stadshuset där festligheterna i samband med prisutdelningen ägde rum. Jag tror inte heller att tjänstemännen vid HSF satt sig in i viktig ekonomisk forskning, eller ens reflekterat över vad nu prisbelönt forskning kan signalera till HSF.

Området kontraktsteori är ett viktigt forskningsfält. Redan idag kan vi på utkomsterna av köpta tjänster inom ambulansmarknaden se resultatet. Jag vet inte alls hur någon skulle kunna göra SLL mer intresserade av optimala kontraktsförhållanden och en intellektuell analys av nuvarande ambulansavtal – uppenbarligen finns inte intresset idag. Kanske är det lika främmande som en reformerad konkurslagstiftning för ett landsting som startar aktiebolag.

En sak kan vi i vart fall vara helt säkra på; Stockholms läns landsting vinner inget pris för avtalsskrivning – i synnerhet inte inom området hälso- och sjukvård.

Henrik Hoffa Johansson, kolumnist S112

Henrik Hoffa Johansson, kolumnist S112


 

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*