Region Halland befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge


Landsting efter landsting flaggar för nya arbetsmodeller, som mer riktigt borde nämnas vid kraftfulla besparingsåtgärder på grund av svag prioritering- och ekonomistyrning. Nyligen införde ambulanssjukvården Halland så kallad ”flytande ambulanssjukvård” på försök.

– Region Hallands intäkter består till nästan 90 procent av skatter och statsbidrag/utjämningsbidrag

– Det är den budget som beslutades av landstingets styre för 2015 som ligger till grund för bland annat besparingen på ambulanssjukvård.

– Ambulanspersonalen förväntas vara rörliga i det egna länet likt granlänen då områdesberedskap anses för kostsamt.

– Sedan 1968 har Hallands folkmängd ökat med drygt 62 procent. Sverige som helhet ökade med 23 procent under samma period. I vilken omfattning har ambulanssjukvården i Halland anpassats till cirka 315 000 personer plus en stor turistnäring.

– Ambulanssjukvården i Halland använde akutambulanser istället för taxi då det blev billigare, vilket uppmärksammades medialt för några år sedan.

image

 

Siffror som sätter kursen – med en uppenbar risk att gå på grund

Regionen Hallands budget för 2016 och planen för 2017 och 2018 innebär en rad försämringar. Läser man SKL:s prognos för kommande år så framgår väsentliga förändringar avseende skatteintäkter, prisutveckling och lönekostnader. Då regionens budgetarbete utgår från budgeten 2015 måste nu stora underskott av skatteintäkter vägas in. Om man med argusöga synar resultaträkningen mot budget 2016-2018 så framgår en tydlig obalans som uppgår till 175,5 mnkr. Tjänstemännen börjar rita på besparingar, säkert med avsikten att börja skära där det syns minst. Då ligger verksamheter som handhar beredskap risigt till.

image

Demografiska faktorer

Folkmängden i Halland har stadigt ökat. Det finns inget som tyder på att den ökade inflyttningen påverkat den regionala ekonomin positivt de senaste åren. Människor blir äldre och tidigare budgeterade medel för sjukvård till de äldre är antingen resultatet av en grov felräkning eller ett söndagsskott med vått krut. Demografiska förändringar ökar kostnaderna för offentlig sektor då behovet av sjukvård, säkerhet och sociala insatser ökar.

Med fler människor, ökat byggande och förändrade samhällen så borde rimligen ambulanssjukvården och räddningstjänsten öka beredskapen och tillgängligheten. Det skulle innebär fler anställda och ökat antal ambulanser och räddningsfordon. Denna logik är odiskutabel om man säger sig företräda en jämlik hälso- och sjukvård och räddningstjänst i hela länet.

Om alla invånare i Halland fick möjlighet att logga in på ett virtuellt kartsystem och i realtid se tillgängligheten på ambulanser, så hade en lugnande understödsmedicinering varit till pass. Hela kartavsnitt kan nämligen vara dränerade på ambulanser

Hur man än vrider och vänder på steken, så är det inget annat än försämringar av en verksamhet om regionen underlåter sig att rusta verksamheten i takt med en förändrad demografi. Många människor anser att sjukvården måste vara en nationell angelägenhet, och i detta avseende är hallänningarna inget undantag. De senaste decimeras minskade jämlikhet inför sjukvården i vårt avlånga land är mycket allvarlig, och nu får personalen och invånarna i Halland erfara en av flera besparingar.

Försöken att omklä besparingar i luddiga termer höjer sannerligen inte landstingens trovärdighet. Risken finns att den röriga terminologin animerar hela verksamheten

Det krävs ett ordentligt grepp från statens sida för att en alltmer dränerad beredskap ska komma på fötter igen. En likvärdig civil sjukvårdsberedskap kräver en likvärdig finansiering. Just nu finns det lika många varianter som det finns landsting och vårdgivare. Idag avgör landstingens ekonomiska situation resursstorleken till ambulanssjukvården, vilket också sätter ribban för ambitionsnivån. Möjligheten att få hjälp när en olycka eller allvarlig ohälsa slår till ska inte avgöras av vilket län en människa bor.

 

Tig still – så föds en tystnadskult

Nu vill regionen i Halland tydliggöra sina förväntningar på de anställda. De ska stå med sked i hand och tiga still. Kritiska röster ska tystas. Fackförbundens syn på trenden att införa chokladhjulsliknande begrepp som dynamisk dirigering mm, åskådliggör diametrala ideologiska skillnader mellan arbetstagarorganisationerna. Tiden med common sense mellan arbetsgivare och fackförbund har nått sin storhetstid, vilken bidragit till att kratta manegen för en rad av lössläppta idéer. Fackförbund ska rimligen sätta medlemmarnas bästa främst och taktfast kalla ostyriga arbetsgivare till förhandlingsbordet. Det är utifrån mitt sätt att resonera ett rimligt anspråk som varje medlem i en fackförening ska kunna förvänta sig.

Jag kan förstå känslan hos många anställda: ”hur jag än väljer så ligger nitlotten i min hand”

Region Halland arbetar likr bilindustrin med Lean som verksamhetsstrategi. En påminnelse om 90% skattefinansiering och skurar av bidrag rimmar illa med det produktionsinriktade Lean.

Genom att ta bort ambulans- och räddningsberedskap skapas INTE bidrag till att Region Halland når bättre resultat och det tjusiga målet  – EN tydlig och attraktiv arbetsgivare

Styret i Halland glömmer bort att medarbetarnas engagemang och initiativ främst handlar om att slå vakt om en god arbetsmiljö, beredskap och en säker tillgänglighet för alla invånare. Anställda vill i regel inte tysta se på när invånarnas rättmätiga beredskap skärs bort till tonerna av kamrerenas ostämda fioler och Lean-konsulternas dragspelspolka. Ofta glömmer offentliganställda tjänstemän bort var gränsen går för den egna kompetensen när det brakar loss i hur och var besparingar ska ske. Rationaliseringar som innebär risker för liv och lem kräver sina alibin, där tystnaden från exempelvis ambulanspersonal är en nödvändighet. Emellertid ska förändringarna också genomföras skyndsamt och med en utredning till stöd för förändringen och då krävs tysta fackförbund.

Vad skulle hända om personalen öppet berättade om riskerna med en neddragning. Inom marknadslogiken kan en direktör meddela aktieägarna en nedläggning av en fabrik till följd av minskad efterfrågan. Inom landstingen så går det i en liknelse med marknaden, att jämställa länets invånare med aktieägare. Regionen i Halland skulle utifrån en sådan logik tillsammans med en rad andra landsting sättas under tvångsförvaltning eller helt sonika försättas i konkurs. Deras långsiktiga planering höll inte.

Fackförbunden måste tydligt markera mot oskicket av försämringar och omedelbart sluta upp att skicka delar av medlemsavgifterna till socialdemokratins partikassa eller som investeringsstöd till avtal som till och med får bankbranschen att drabbas av hicka.

Anställda inom ambulans- och räddningstjänst behöver tydligt ledarskap med dugliga ledare som sätter gränser, även mot en nedrustning som får bedrövliga konsekvenser.

Henrik Hoffa Johansson, kolumnist S112

Henrik Hoffa Johansson, kolumnist S112


 

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*