Immobilisering – forskning kontra riktlinjer


Med sin magisteruppsats, Immobilisering efter trauma, Retrospektiv studie av förekomsten av spinala skador, vill Emma Johansson och Johan Mälberg undersöka förekomsten av radiologisk fastställda spinala skador hos patienter som immobiliserats efter trauma. Vidare vill man även undersöka på vilken indikation ambulanspersonal väljer att immobilisera patient och hur detta val överensstämmer med rådande behandlingsriktlinjer.Euan-Morin

Författarna har granskat och inkluderat 246 ambulansjournaler som förts under 2014 inom Ambulanssjukvården Uppsala Län.
Emma och Johan väljer att till sin studie definiera spinal skada som fraktur, luxation och eller kompression i ryggraden som av radiolog bedöms nytillkommet efter traumat.
Detta är viktigt, främst att man väljer skador längs hela ryggraden, när resultaten av denna magisteruppsatts jämförs med befintlig forskning.
Ämnet författarna valt till sin magister-uppsatts är högaktuell och alltid en het potatis inom ambulanssjukvården.
Riktlinjer för traumaomhändertagande i Svensk ambulanssjukvård baseras på PHTLS där det finns en algoritm som personal följer för att få stöd i sitt beslut att immobilisera den drabbade.
På rätt indikation innebär denna immobilisering en applicering av en styv nackkrage samt någon form av helkroppsfixering.
Forskning som förs fram inom immobiliseringens vara eller icke vara, eller för att uttrycka mig korrekt, immobilisering på korrekt indikation påvisar att de rådande riktlinjer som finns kan vara väl liberala vilket gör att många patienter immobiliseras, i onödan?

Psykisk påfrestning för patienten
Om själva immobiliseringen i sig inte lett till några besvär för den drabbade hade det inte varit något problem, vi vill ju inte åsamka någon sekundär skada för att vi missat en immobilisering, men hur är det egentligen med riskerna för patienten?
Forskning visar bland annat att det innebär en psykisk påfrestning för den drabbade att ligga immobiliserad, att drabbade ofta får trycksår då de immobiliserats på bräda.
Den medvetandesänkte patienten löper en ökad risk för aspirationsskador då denne har svårt att skydda sin luftväg när denne ligger plant på rygg.
En felaktigt placerad nackkrage kan orsaka förhöjt intrakranialt tryck vilket förvärrar skador hos de patienter med samtida skallskador.
En uppmärksammad litteraturstudie som publicerades i ”Journal of Neurotrauma” 2014 görs en kritisk granskning av den stela nackkragens roll i det primära omhändertagandet av traumapatienter prehospitalt.
Slutsatsen av denna var att man önskar en ändring av det rutinmässiga och ibland slentrianmässiga användandet av den hårda nackkragen samt att spineboarden, hård plan bräda, inte längre har någon funktion i det prehospitala omhändertagandet.

Ska vi låta debatten leva vidare?
Så diskussionen är befogad och vi som ambulanssjuksköterskor skall ifrågasätta rådande riktlinjer om det är så att forsk-ning påvisar andra resultat än det vi utsätter våra patienter för. Det är och skall vara en del i vår profession.
Resultatet i denna studie visade att av de 246 inkluderade patienter drabbades 17 procent (46 st) av en spinal skada.
Detta är en betydligt högre procentuell siffra än annan publicerad forskning i ämnet men, som författarna själva belyser, brukar endast skador på halskotorna undersökas när liknande forskning görs.
Så debatten lever vidare! Är det befogat att fortsätta som vi gör eller är det bäst för patienten om ambulanssjuksköterskor och all annan prehospital personal får en ordentlig utbildning i bedömning av misstänkta spinala skador?
Något som kostar pengar och kräver stora insatser för alla ambulansverksamheter men som skulle kunna minska lidandet för många av de traumapatienter som faktiskt immobiliseras idag.

Många väl genomförda arbeten
RAS vill gratulera Emma och Johan, som studerat till specialistsjuksköterskor vid Uppsala Universitet, till ett mycket bra arbete som vi uppmanar alla att läsa!
Det finns många intressanta iakttagelser och resultat i detta arbete som leder till en sund och värdefull diskussion!
Detta arbete är den sista nomineringen till Årets Magisteruppsats 2015.
RAS vill tacka alla er andra som nominerat era eller bekantas arbeten. Vi har fått in ett brett underlag på arbeten och nomineringen av dessa sex har varit ett tufft men väldigt lärorikt arbete då många fler arbeten än de nominerade håller en mycket hög klass!
Det är mycket glädjande att vi som ambulanssjuksköterskor producerar väl genomförda arbeten som lyfter intressanta frågeställningar och resultat inom den prehospitala miljön, vårt specialistområde!

Vill du redan nu nominera ett arbete till Årets Magisteruppsats 2016 går det bra att göra det via länken på ambssk.se.

Euan Morin, styrelseledamot Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor


 

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*