Jag läser att 18 av mina kollegor inom ambulanssjukvården i Gävleborg har sagt upp sig sedan förslaget om nattlig jour lanserades. Hundratals år av erfarenhet från kvalificerad prehospital vård. Decennier av högskoleutbildning. Det är dessa människor som ska se till att du inte blöder ur i samma ögonblick som räddningstjänsten klipper loss dig ur din krockade bil. De som ska fylla på dina egna andetag när din andningsmuskulatur är så uttröttad att du inte orkar andas själv. De ger din fyraåring adrenalin efter getingsticket och den där förbannade allergiska chocken. De kastar sig över din farsa när han får hjärtstopp. Fan också, han lovade ju banta och sluta röka! De pratar tillbaka din son från broräcket när livet suger. När den flackande livsgnistan slocknat för stunden.
Jag vill bara informera er, medborgare i Gävleborg. De där människorna slutar nu. Trots att det är det sista vi vill. Förmodligen det sista de vill också… 18 stycken. De har fått nog. Jag befarar att det blir fler. Eller rättare sagt, jag vet tyvärr redan att det blir fler. Och förutom att jag förlorar fina kollegor så skrämmer det mig. Vem tar hand om oss nu?
Det är dags att säga stopp. Du måste säga stopp. Du. Det räcker inte att vi som jobbar i verksamheten gör det. Skriv insändare. Dela vidare. Ring eller mejla politiker. Ta din chans att påverka vår demokrati. Det gäller ju faktiskt din familj.
Rasmus Bjerén, specialistsjuksköterska Ambulanssjukvård och icke odödlig samhällsmedborgare med familj
