Ett vänporträtt och en festskrift för Henrik ”Hoffa” Johansson


Ambulansförbundet tar nu i dagarna ytterligare offensiva steg in i framtiden. Ny förstärkt organisation och ny ordförande. Henrik Johansson avslutar därmed sitt ordförandeskap. Till allas glädje fortsätter Henrik sitt arbete i förbundet, om än i annan skepnad. Därför är det passande med detta vänporträtt.Henrik-Johansson-1

I egenskap av ledamot i förbundsstyrelsen har jag haft förmånen att lära känna Henrik, som under sin fackliga tid fått smeknamnet ”Hoffa”. Henrik kom tidigt att engagera sig i ambulansfackets viktiga frågor. Först som vetgirig och driven medlem, sedan som nationell ombudsman. Snart förstod undertecknad att fackligt och politiskt arbete inte var något nytt för honom. Ingen blev förvånad när en enhällig kongress 2012 valde Henrik till förbundsordförandeposten och rorsman för förbundet.

Det som främst kännetecknar fackmannen Henrik är ett oförtrutet och hjärtligt engagemang för enskilda individer som hamnat i kläm. Henrik tvekade inte att ta debatten med politiker, landstingsdirektörer och bolagsdirektörer. Han värderar ambulansberedskapen högt, hedrar fackliga och demokratiska ideal, som yttrandefrihet och arbetsvillkor. Henrik är en mästare på att sätta ord och text till ambulanspersonalens vardag och utmaningar. En mer konkret och tydlig debattör är svår att finna. Detta retade förstås gallfeber på många personer.

Henrik har enligt min mening satt ambulanssjukvården på kartan. Under sina år som ordförande genomfört oräkneliga framträdanden i såväl tidningar, tv och radio. Jag minns som igår hur han vid sitt installationstal inledde med ”Ni som hedrar stjärnan”. Uttryck som ”ambulanslotteriet” och ”kamrer milsvidd från ambulanspersonalen” har etsat sig fast. Under det man närmast kan beskriva som en facklig Eriksgata råkade jag honom i Uppsala innan en av många förhandlingar. Han kom cyklande med en stor ryggsäck. Jag borde inte blivit förvånad, men ändå. Ryggsäcken dignade av förbundets foldrar och arbetsrättsligt. Henriks kommentar var: ”det gäller att vara förberedd – alla är presumtiva medlemmar”. Vid förhandlingar var Henrik alltid noga med att slå vakt om medlemmarnas rätt att delta, i som han sa: ”vi förhandlar inte i frånvaro av den det berör – för henne eller honom kan förhandlingen vara den viktigaste dagen i arbetslivet” Häpet ryggade många arbetsgivare tillbaka och hänvisade till ”så gör inte de andra fackförbunden”  Henriks klarsynta svar var: ”ni får inte oss att förhandla bakom lykta dörrar utan medlemmen” Arbetssättet har kommit att bli en del av förbundets image.

När förbundets meningsmotståndare förlöjligat, förminskat och hånat förbundet, har Henrik i alla lägen på ett besynnerligt vis varit en gentleman. Henrik uttryckte sig finurligt vid ett tillfälle där diverse hånfulla kommentarer förekommit under en av hans många artiklar: ”tänk om de ägnade samma glöd och tid på att skriva manifest och artiklar till förmån för medlemmarna istället” Så sant, bättre att lägga energi på sådant.

I debatter är han tydlig, saklig och föredömligt påläst. Räknat i antalet skrivelser, promemorior och remissyttranden har arbetskapacitet varit helt enastående. En MBL-framställan, promemoria eller hemställan från Henrik bär ofta hans signum genom att de ofta innehåller liknelser som är lätta att förstå, fria från floskler och allehanda modeord. Ofta levererade rakt på sak med problembeskrivning och åtgärdsförslag. I skarpa MBL-förhandlingar eller domstolsärenden påminner Henrik om en officer och gentleman, vilket inte sällan också varit underhållande för oss som närvarat.

Som rorsman för styrelsen har Henriks ledarskap präglats av noggranna förberedelser och logiska resonemang. I många fall har hans förmåga att medla i målkonflikter resulterat i att styrelsen, sektioner och arbetsgrupper strävat åt samma håll.

När kollegor har lämnat jordelivet har Henrik anordnat minnesstunder med fika och hållit parentation, vilket varit mycket värdefulla och uppskattade aktiviteter.
Kort sagt, Henriks ordförandeskap har betytt otroligt mycket för Ambulansförbundet.

Sammanfattning

– gav namn och mening till begreppet ambulansberedskap
– tog debatten om kränkande fotografering som hindrar räddningsarbetet
– beskrev samhällets skuggsidor till värn för resurssvaga
– värnade den individuella arbetstiden genom namninsamlingar och appeller
– gick i polemik med landstingskamrerer och satte ljuset på ambulansbranschens kvasimarknad, oligopol och riskblindhet.
– granskade legitimationsfrågan för en jämlik och patientsäker ambulanssjukvård
– levererade raka artiklar och tal om den ökade graden av grovt våld, sociala risker och posttraumatisk stress för ambulanspersonal som konfronteras med skottskador mm.
– nära samverkan med andra blåljusförbund
– introducerade debatten om taktisk ambulanssjukvård i Sverige

Sammanfattar vi Henriks gärning som ordförande framstår han i kretsen av sina arbetskamrater, fackföreningsmedlemmar och samarbetspartners som en inspirerande sammansvetsare, initiativtagare och beslutsfattare. Alltjämt var han för förbundet något så sällsamt som en frihetligt facklig barrikadkämpe. Tack Henrik.

Ombudsman Lars ”Rappa” Hansson


Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*