Sedan den nationella olycksgruppen började detaljstudera alla ambulans-olyckor 2009 har ett 70-tal olycksfall rapporterats varav ett tiotal allvarliga med ett dödsfall.
Gruppen som leds av senior ingenjör Stein Erichsrud, har tillgång till olika specialkompetenser.
Medlemmarna i gruppen nöjer sig inte med att analysera polisprotokoll och andra dokument. De åker själva ut på alla olycksplatser efter allvarliga händelser eller situationer som det av andra anledningar finns någonting att lära av.
– Vi undersöker bilarna, pratar med cheferna och intervjuar de inblandade. På det sättet kommer vi närmare verkligheten och får fram uppgifter som vi annars aldrig skulle ha kunnat komma åt.
Herarki inom vården
Felaktig säkring av patienter och löst liggande utrustning har visat sig vara orsaken till många av de skador som uppstått vid ambulansolyckorna.
Något som de norska ambulansstationerna fått allvarliga påminnelser om av olycksgruppen.
Det har visat sig att det ibland varken är okunskap eller slarv som är orsaken till att det ligger lös utrustning som far omkring i bilen när det smäller.
Det kan också ha med hierarkin inom sjukvården att göra.
– Om det följer med en läkare med egen löst liggande utrustning kanske ambulanspersonalen av underdånighet känner sig pressade och avstår från att säga ifrån. Vi har därför tryckt på hur viktigt det är att det är ambulanspersonal som bestämmer vad som sker bak i en ambulans, säger Stein Erichsrud.
Andra vanliga olycksorsaker är dålig hastighetsanpassning, missförstånd eller kommunikationsmissar mellan ambulansförare och andra trafikanter, exempelvis vid rödljus eller rondeller.
Återkommande fortbildning viktig
Olycksgruppen har utifrån tryckt på behovet av återkommande fortbildning.
Till skillnad från i Sverige måste norska ambulansbesättningar, poliser och brandmän ha ett särskilt ”blåljuskörkort”, ett kompetensbevis på att de efter praktiska och teoretiska tester visat sig vara kvalificerade att köra utryckningsfordon.
– Det är bra, säger Stein Erichsrud. Men det gäller att hålla i fortbildningen också.
– Ambulansbranschen har haft väldigt stort fokus på den prehospitala kompetensen. Körförmågan och utryckningskompetensen har hamnat något i skuggan.
