”Rätten till yttrandefrihet måste även omsluta ambulanspersonal”

DEBATTARTIKEL

Alarm Ambulansförbundet vill belysa hur och varför förstärkt meddelarfrihet inom ambulanssjukvården är av stor betydelse i ett sam­hälls­perspektiv.

Det sker sedan flera år en uppluckring av yttrandefriheten, en utveckling vi utifrån det fackliga perspektivet inte kan acceptera. Vi har de senaste åren konstaterat att tystnadens och rädslans kultur breder ut sig inom ambulanssjukvården. Det kan röra frågor om fordon, beredskap, övning eller patientsäkerheten, där personal som flaggar för risker drabbas av repressalier.

Det är av flera anledningar viktigt att värna alla element inom yttrandefriheten.

För det första, utan en ideologisk kompass i dessa frågor kan flera av de vinster mänskligheten vunnit i form av individuella mänskliga fri- och rättigheter, som exempelvis yttrandefrihet, riskera att urholkas och i värsta fall gå förlorade om samhället inte är på sin vakt.

För det andra, om arbetsgivare inom ambulanssjukvården, oavsett driftsform, ska kunna skapa trovärdighet och tillit bland de anställda, måste de också vara pålästa och kunniga i rättighetsfrågor som ofta kan framstå som tekniskt svåra i sin tillämpning. Många gånger erfar vi hur arbetsgivare inte förstår skillnaden mellan lojalitetsvillkor och det som äger samband med yttrandefrihet.

För det tredje, frågor om integritet fixeras ofta vid statens relation till individen. Det är viktigt att inta ett vidare perspektiv, där individens rätt att påtala brister och arbeta för förbättringar i det som rör yrkeslivet är en fråga för hela det civila sam­hället. I en moralisk diskurs kanske det till och med kan sägas vara en moralisk skyldighet.

I regeringsformen går det att läsa att yttrande­friheten är garanterad genom att det finns en lagstiftad rätt till ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”.

Rätten att föra fram sina åsikter utan begränsningar eller någon typ av bestraffningar finns också inskrivet som en av de bärande universella mänskliga rättigheterna. Under artikel 19 av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slås det fast att: ”Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrande­frihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan in­gripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.”

Även Europakonventionen lyfter fram denna rätt genom att exempelvis slå fast att ”var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens” och att ”var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsikts­frihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser”.

Vi ser flera framväxande motsättningar mellan yttrandefriheten och lojalitetsplikten. De historiskt och filosofiskt bärande fundamenten kopplat till yttrande­rättig­heter kontra rätten att för arbets­givare inskränka friheter genom att belägga personal med munkavel får aldrig legitimeras med hänvisning till ”lojalitetsplikten”. Det finns tydliga tecken på att diskussions­klimatet stramats åt och hårdnat på arbetsplatser inom ambulanssjukvården. Därför vill vi initiera en debatt om villkoren för de anställda, inom ett yrke som alla och envar ska kunna känna full tillit till.

Ordet ”lojalitet” kommer för övrigt från det franska ordet loyal, av loi, lag, som betyder laglydig.

Texten är skriven av Henrik Johansson