Att möta en suicidnära patient

Psykisk ohälsa har ökat i Sverige och är en av de största riskfaktorerna för suicid. Varje år dör ca 1 400 personer i Sverige genom suicid. Sjuksköterskor upplever att suicidnära patienter medför svårigheter och att de tycker sig ha otillräcklig kunskap i ämnet.

Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor i ambulans upplever det prehospitala mötet med en person som försökt, försöker eller hotar att begå suicid.
Fem män och tre kvinnor blev intervjuade.

Balansera närhet och distans
Alla sjuksköterskor försökte hitta en balans mellan att ha en närhet till patienten och att finna en distans för att kunna hantera sina egna känslor. En del sjuksköterskor hanterade situationen genom att försöka tänka logiskt och fokusera på omhändertagandet. Svåra känslor sköts bort. Patienten bör visa respekt, speciellt då de själva visade patienten respekt.
Det är viktigt att värna om sin egen säkerhet genom att läsa av situationen och identifiera vapen, knivar eller våldsamma personer i omgivningen. Samarbetet med polis var viktigt om det fanns en hotbild.

Mötet med anhöriga
Att möta anhöriga kunde vara svårt och några uttryckte att de ibland kände sig otillräckliga i dessa situationer. De blev berörda över att anhöriga drabbades av patientens långvariga psykiska ohälsa.
Några sjuksköterskor uttryckte att anhöriga kunde verka som en resurs och ge stöd till patienten.
Om patientens tillstånd var kritiskt beskrev några att det kunde bli en stressad situation med anhöriga som ibland hade mer panik än patienten själv. Det kunde lösas genom att ambulansbesättningen delade på sig och tog hand om var sin part.

Att inte kunna hjälpa
Att inte kunna hjälpa patienten väckte frustration hos sjuksköterskorna. Några uttryckte osäkerhet runt omhändertagandet då det var svårt att förstå orsaken till suicidhandlingarna.
Svårighet att upprätta en kontakt med en patient som inte vill bli hjälpt
En del deltagare tyckte att det var bland de svåraste patientfall ambulanssjukvården har.
Om patienten var oberäknelig i sitt beteende eller blev aggressiva så påverkades mötet. När polis och distriktsläkare tillkallades blev patienten ibland mer svårbemött då relationen oftast påverkades negativt av tvång.
Det var svårare att möta patienten på en offentlig plats eller om det fanns vapen inblandat.

Förberedelser i ambulansen
Sjuksköterskorna ville vara beredda inför mötet. De flesta förberedde sig på det medicinska omhändertagandet.
På vägen ut försökte de få ytterligare information. Den mentala förberedelsen handlade om att ställa in sig på vad de kunde möta. Några förberedde sig på värsta tänkbara scenario för att slippa bli överraskad.
Men det är svårt att förbereda sig då det inte fanns några klara riktlinjer för suicidbenägna patienter.

Strävan att skapa god relation
Alla sjuksköterskor strävade efter att skapa en god relation och ett förtroende hos patienten. Kroppsspråket kunde påverka patienten. Viktigt att inte visa sin egen frustration inför patienten.

Att tvinga patienten
Tvång var ibland ett måste för att de skulle kunna fullfölja sitt medicinska ansvar. Försökte att undvika tvång genom att istället försöka övertala.

Stöd från kollegor och chef
Stödet efter patientmötet var tillräckligt enligt några av sjuksköterskorna medan andra upplevde att det var otillräckligt. För vissa fanns det möjlighet att få stöd efter möten med suicidnära patienter och det var bra att det fanns utbildade kamratstödjare i gruppen. Någon kunde få avlösning från sitt arbete om situationen kändes för jobbig. Någon behövde få samtala för att kunna gå vidare medan andra ville utvärdera situationen. Några kände inget behov av stöd och samtal. De flesta ansåg ändå att stöd och samtal efteråt var viktigt oavsett om de själva kände ett behov av det eller inte.

Utbildning och erfarenhet viktigt
Sjuksköterskorna beskrev att de hade lite utbildning och otillräcklig kunskap om suicidnära patienter. Vissa hade fått utbildning i egen säkerhet men ingenting som berörde kommunikation med patienter.
Erfarenhet av att vårda suicidbenägna patienter ansågs vara minst lika betydelsefullt som utbildning.

SLUTSATS

Linnea Forsberg och Kristin Liljedahls slutsats är att studiens åtta sjuksköterskor i ambulans tycker att:
► erfarenhet är betydelsefull
► fokuserad omvårdnad ska ges
► det behövs en ökad kunskap i ämnet
► komplexa situationer gör det svårt
► arbetsgivaren bör ökar sin förståelse
► kartlägga hur personalen mår
► kartlägga patientens upplevelse

Sammanfattning: Sven Åsheden

Hämta uppsatsen i fulltext:

 

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*