Då var det tid att bolla läkemedelsfrågan inom ambulanssjukvården bland lagstiftarna.
Cecilia Widegren som är riksdagsledamot för Moderaterna har riktat en skriftlig fråga* om läkemedelshantering inom ambulanssjukvården till Socialminister Annika Strandhäll (Socialdemokraterna).
Widegrens skrivelse och fråga:
Att varje dag jobba för att stärka patientsäkerheten är oerhört viktigt och något som välfärdens kärna, det vill säga medarbetare i vård och omsorg, jobbar med dygnet runt. Myndigheter och empirisk forskning ska såklart ligga till grund för detta arbete. Socialstyrelsen beslutade 2005 att endast legitimerad person ska iordningställa läkemedel samt att denna person själv ansvarar för administrering av läkemedel till patient och att delegering inte är möjligt (4 kap. 1 § SOSFS 200:1).
För att en patientsäker vård ska bedrivas finns det lagar, föreskrifter och reglementen som reglerar ansvar och skyldigheter för olika roller. Allt för att stärka patientsäkerheten med en så god och kvalitativ vård som möjligt.
För att göra detta hanterbart finns det dispenser på området, till exempel inom ambulanssjukvården. Det förekommer därför i dag att det på vissa håll i landet finns anställningar i ambulanssjukvården med dispenser. Det är då oerhört viktigt att normgivande myndigheter och tillsynsmyndigheter är överens om detta och är tydliga med vad som ska gälla. Det förekommer tyvärr att ansvariga myndigheter, Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Socialstyrelsen, har olika uppfattningar om vad som gäller vad avser läkemedelshantering inom ambulanssjukvården. För att patientsäkerheten inte skall riskeras är det på tiden att regeringen ser till att ansvariga myndigheter sätter ned foten.”
Med anledning av det ovan beskrivna vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
”Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att förtydliga för välfärdens kärna, ambulanssjukvårdspersonal, om det är Socialstyrelsens, IVO:s eller annan statlig myndighets tolkning som gäller vad avser läkemedelshantering inom ambulanssjukvården, och när ska dessa åtgärder vidtas.”
Socialministern Annika Strandhäll (S) svarar**
”Cecilia Widegren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förtydliga för välfärdens kärna, ambulanssjukvårdspersonal, om det är Socialstyrelsens, IVO:s eller annan statlig myndighets tolkning som gäller vad avser läkemedelshantering inom ambulanssjukvården, och när dessa åtgärder ska vidtas.
Socialstyrelsen är den myndighet som meddelar de aktuella föreskrifterna på hälso- och sjukvårdsområdet. Socialstyrelsen har bl.a. föreskrifter om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården (HSLF-FS 2017:37) och om ambulanssjukvård m.m. (SOSFS 2009:10). Enligt föreskrifterna ska en ambulans vara bemannad med personal som har behörighet att administrera läkemedel och det är bl.a. sjuksköterskor som har sådan behörighet. Av föreskrifterna framgår också att iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel inte får delegeras inom ambulanssjukvården.
Vårdgivaren ansvarar för att hälso- och sjukvårdspersonalen inom ambulanssjukvården har den kompetens som krävs för att kunna ge prehospital akutsjukvård under ett ambulansuppdrag, och att ambulansen alltid är bemannad med hälso- och sjukvårdspersonal som har behörighet att administrera läkemedel i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har ansvar för tillsynen över hälso- och sjukvården och dess personal enligt patientsäkerhetslagen (2010:659). Syftet med tillsynen är att granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. Det är alltså IVO som i enskilda fall i tillsynen har att tillämpa Socialstyrelsens föreskrifter och ta ställning till om de har följts.
Både för ambulanssjukvården och för annan hälso- och sjukvård gäller att ansvariga aktörer följer de regelverk som finns inom sina respektive ansvarsområden.
Alla myndigheter ska dessutom i enlighet med förvaltningslagen (1986:223) och myndighetsförordningen (2007:515) verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda och staten som helhet, och hjälpa varandra inom ramen för den egna verksamheten.
Stockholm den 24 januari 2018
Annika Strandhäll”
Frågan om läkemedelshantering inom ambulanssjukvården är ingalunda ny. Mängder av skrivelser har skickats av fackförbund m.fl. till Socialstyrelsen, IVO och Socialdepartementet. Dessa skrivelser har besvarats på ett liknande sätt som socialministern nu besvarat frågan från riksdagsledamot Widegren.
Jag och andra skribenter (även fria fackförbund) har även behandlat frågan i en rad artiklar och skrivelser till berörda myndigheter och jag har landat i följande slutsats:
1. Föreskrifterna (HSLF-FS 2017:37) och (SOSFS 2009:10) är obsoleta då det inte får några som helst påföljder att inte följa de nu nämnda föreskrifterna.
2. Det finns nämligen ingen reell tillsyn med efterspel, eller åtgärd gjord mot den långa raden vårdgivare som gör en milt sagt liberal tolkning av föreskrifterna.
3. Vi ser sedan flera år grovt eftersatt ambulansberedskap som på sina håll är så allvarligt dränerad på övning och handlingsberedskap att man skulle kunna tro att tillsynsmyndigheterna blandat bensodiazepiner i förmiddagskaffet. I ljuset av nedrustningen av den civila beredskapen som pågått många år, så blir frågorna som Widegren ställer lite som att gå över bäcken för att hämta vatten.
Kanske vore det mer uppriktigt av socialminister Annika Strandhäll att bara konstatera att föreskrifterna faller samman och att myndigheterna sover en djup törnrosasömn, för inte tusan tillämpas regelverket. Det förefaller också en smula paradoxalt hur olika tolkningarna landar, då socialministern de facto bidragit till att kraftigt luckra upp regelverket avseende läkemedelshantering för den slutna vården i övrigt.
Alltsammans i denna snurriga ordväxling om föreskrifter blir ganska irrelevant då det helt saknas påföljder. Jag vet inte om vi kommer lyckas få någon klarhet i frågan, men anser att vi åtminstone måste försöka få ordning bland den långa raden av bottennapp. För att detta ska vara möjligt måste både Socialdemokrater och Moderater (övriga partiet också f.ö.) tydligt klargöra deras syn på ambulansberedskap.
En sak är i alla fall säker; det kommer bli svårt att säga att vi inte visste vad som föregick inför öppen ridå. Eller ska man kanske skriva mellan kanyl och ampull…[..]..
