Det är krönikören som står för åsikterna som förs fram i texten, inte tidningen Samverkan 112.
När landsting genom så kallade landstingsbolag konkurrerar på privata företagares domäner så snedvrids konkurrensen.
Landstingsbolaget Ambulanssjukvården i Storstockholm AB (AISAB) kan underligt nog softa upp fötterna på bordet med landstingskassan som buffert när de får ekonomiska problem. Ett är säkert; ekonomiska problem är synonymt med AISAB:s verksamhet. Denna form av skattesponsrad verksamhet slår förstås oerhört hårt mot privata aktörer, som inte alls kan förlita sig på de ekonomiska muskler som tillgången till skattemedel ger.
Under åren har AISAB erhållit miljontals kronor i koncernbidrag (skattepengar). Nettot av erhållna och lämnade koncernbidrag borde satt stopp för AISAB. Istället har landstingsfullmäktige skjutit till mer skattepengar till verksamheten.
Moderbolaget för de landstingsägda bolagen i Stockholms län är Landstingshuset i Stockholm AB (Lisab). Två centrala skillnader mellan exempelvis Falck Ambulans AB och AISAB är att Falck har ett avkastningskrav och en låst ekonomisk position gentemot landstinget, begränsningar som AISAB:s ”näringsverksamheter” inte alls behöver bry sig om.
Det krävs en rejäl uppröjning i branscher där landsting och kommuner använder aktiebolagsformen för att bedriva verksamhet som kan skötas av fria privata företag. Den skärpta konkurrenslagen från 2010 var avsedd att ställa offentliga aktörer som lattjar entreprenörer på porten. Efter 7 år visar sig lagen nästan helt tandlös. Aktörer som AISAB kör på utan den minsta tanke på konsekvenserna som naturligtvis drabbar såväl privata entreprenörer och skattebetalare.
Konkurrensverket måste få makt och medel att interimistiskt stoppa ohederlig offentlig säljverksamhet
Kommande upphandling av vägburen ambulanssjukvård
SLL står inför en ny upphandling av vägburen ambulanssjukvård och prehospitala läkartjänster. Under midsommarveckan kommer upphandlingsunderlaget att presenteras och några intresserade aktörer kan om de vill börja räkna på drift av ambulanssjukvård och läkartjänster. Landstingets egna ambulansaktiebolag AISAB, har av landstingspolitiken givits ett monopol på en betydande del av ambulansverksamheten. Därmed faller ett löjets skimmer över AISABs verksamhetsidé:
”att på affärsmässiga grunder erbjuda kostnadseffektiva och konkurrenskraftiga tjänster till rätt kvalitet inom områdena ambulanssjukvård och transport av avlidna.”
Hade AISAB fått stå på egna ben och förlita sig på intäkterna från ambulansavtalet hade konkursen varit ett faktum.
AISAB ägnar sig inte enkom åt att tillgodose ägaren SLL:s behov. Titt som tätt stöter vi på AISAB-ambulanser med besättningar på publika evenemang (såväl kommersiellt som offentligt anordnade). Vänner av fri företagsamhet och konkurrens tar sig för pannan och ställer sig frågan; vad gör ett skattefinansierat landstingsbolag här? Hur märkligt det än kan förefalla så erbjuder AISAB även ambulanssjukvård vid evenemang trots att det finns flera privata ambulans- och sjukvårdsföretag att tillgå. Är nästa steg att också sälja HLR-utbildningar eller utbildningar till externa organisationer.
Landstingsbolag med evenemangsintäkter och intäkter för uppdragsutbildningar
1999 beslutade landstinget att erbjuda personalen i AISAB att köpa in sig i bolaget för en tusenlapp per andel, det vill säga att bli delägare i landstingsbolaget. Beslutet hade ingen som helst juridisk bäring och arkiverades illa kvickt i papperskorgen, då landsting inte får subventionera delägarskap med skattepengar. Med tanke på AISAB:s mångåriga underskott och återkommande ägartillskott (tillskjutna skattemedel) så hade delägarskapet om det alls varit möjligt, resulterat i allt annat än avkastning.
Löneglidning helt utan teckning
AISAB har under en längre tid bidragit till att driva upp lönerna för ambulanspersonal. Personalens rörligheten mellan ambulansbolagen är sedan länge stor. De fakturerade produktionsvolymerna (personalkostnader mm) överstiger intäkterna från avtalets löneberäkningsdel. Det talas om en strukturell brist på ambulanspersonal, vilket också lett till en snabbkurs för att utbilda fler ambulanssjukvårdare på cirka 4 månader. Kursen har vunnit stöd hos tjänstemännen vid ansvarig förvaltning vid landstinget – och sannolikt så kommer också kursen bekostas med skattepengar.
Jag träffar ibland på gamla kollegor som berättar om hur ambulansbolagen bjuder över varandra i lön, förmåner och arbetstidsmått. I avseende på lön är AISAB sedan en tid poppis bland ambulanspersonal. Det har blivit något av ett signum för AISAB att bjuda över bolagen från den icke skattesponsrade sidan. Det är inte moraliskt svårt att unna hårt strävande och arbetande individer en god löneutveckling. Det som däremot är svårt att ta in, är hur ett landstingsbolag kan tillåtas ägna sig åt lönesättning som det de facto saknar reell täckning för (om de verkat på samma villkor som icke skattesponsrade bolag).
Löneinflationens skadliga effekter kommer när kostnaden överstiger intäkterna . Denna punkt har samtliga ambulansbolag nått, och man försöker på olika sätt balansera kostnaderna som är häftade till uppdraget (övning, fordon och arbetsmiljö).
En fördel med AISAB:s verksamhet är att offentlighetsprincipen råder, varför bland annat löner, aktieägartillskott, koncernbidrag och andra kostnader jämte intäkter är möjliga att granska. Men detta gör inte den orättfärdiga konkurrensen legitim.
Frågorna som fler borde ställa sig
Den oundvikliga frågan är varför AISAB ägnar sig åt säljverksamhet och driver upp lönerna, när de inte har plånbok för någotdera. Hur AISAB kan ges en gräddfil i upphandlingarna är för många med mig en stor gåta. Hur kan en verksamhet där personalkostnaderna stadigt ökar mer än intäkterna alls få monopol på stora delar av verksamheten som samtidigt är konkurrensutsatt.
De privata evenemangsbolag som ser uppdragen gå till AISAB och privata ambulansentreprenörer som lever av eget kapital, har all anledning att ifrågasätta den verksamhet som AISAB ägnar sig åt. Varje vaken medborgare bör även fråga sig varför Stockholms läns landsting väljer att snedvrida konkurrensen. Om landstinget vill bedriva ambulansverksamhet i egen regi så bör den rimligtvis ske i förvaltningsform. Trolleriet med aktieägartillskott och koncernbidrag drabbar syvende och sist skattebetalarna, men även de bolag som vackert får stå med sked i hand inför sina aktieägare, koncerner eller riskvilliga banker.
Det får anses anmärkningsvärt att AISAB bakom årsredovisningarna i verklig mening tillåts gå med prognostiserat underskott och väsentligt högre kostnadsutvecklingstakt, som sedan täcks av skattemedel när privata bolag helt får förlita sig på ägarkapital och anpassning av övningsverksamhet mm
Minns ni devisen ”Fri företagsamhet – bra för Sverige”. I ambulansbranschen kanske en ny devis ska till. Jag föreslår: – Landsting ska ägna sig åt sin kärnverksamhet och inte leka företagare med skattebetalarnas pengar som sold.
Det har funnits goda skäl att rikta kritik mot ambulansbolag under åren. När landstinget sammanblandar ekonomiskt dopade landstingsbolag med företag som tar reella ekonomiska risker kan man inte tala om ren konkurrens. Det finns naturligtvis många goda ting bland människorna som arbetar inom AISAB, men som bekant döljer inte bra ramar en dålig målning.
Sverige behöver robusta ambulansorganisationer, välutbildat personal, dynamisk tillväxt, friska skatteintäkter och fler arbetstillfällen. Sådant ger trygghet och stabilitet.
Sverige behöver inte landstingsbolag som snor tjänster framför ögonen på fria entreprenörer och som utlovar löner som de inte har täckning att betala.
Antingen bedriver man bolagsverksamhet med de risker som följer med ett företagande (eget kapital) eller så låter man bli.
