Ingen region eller kommun (eller privat vårdgivare) synes ha förberett sig att möta EU:s arbetstidsdirektiv som efter tolkning av parterna ska gälla från 1 oktober 2023.
Många är av förståeliga skäl oroliga och detta har verkligen inte blivit bättre av arbetsgivarnas oklarhet i frågan om scheman och bemanning. Jag frågar mig vad konsekvensen kan bli om arbetsgivare i ett land inte följer ett EU- direktiv. På flera sätt har jag känslan av att ingen arbetsgivare tar direktivet på allvar i praktiken och många tycks glömma att utformningen av scheman mm synes töjbart. Jag förstår verkligen frågeställningen ”Vilka är det som driver på i frågan”.
Nedan ska jag försöka klara ut vad som gäller kring själva direktivet och hur man löst frågorna i andra länder.
Jag ska börja med att klargöra att EU-direktiv inte är direkt lagstiftning utan istället en typ av ‘mållagstiftning’. Det innebär att den svenska riksdagen är skyldig att anta en svensk lagtext som ska leda till att målen som anges i direktivet uppnås, men att landet själv väljer hur man gör detta. När den svenska lagen finns på plats rapporteras det till EU-kommissionen som kontrollerar att den nationella lagen uppfyller kraven i direktivet. Kraven som direktivet satte uppfylls av Sverige genom ”Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)” och ”Arbetstidslag (1982:673)”. Om en arbetsgivare inte följer den svenska arbetstidslagstiftningen är detta en fråga för Sveriges rättsväsende.
Det finns inget nytt eller uppdaterat direktiv, och Sverige har heller inte haft ett undantag. Vad som finns är tolkningsförtydligande för implementeringen av det existerande regelverket. Vad som händer oktober 2023 är att en förändring i Allmänna bestämmelser som ämnar uppfylla direktivets minimum träder i kraft. Om en arbetsgivare inte följer det uppdaterade avtalet så ska det helt enkelt hanteras som att arbetsgivaren inte följer rådande kollektivavtal. Således blir det då framförallt en fråga för fackliga parter eller den som kräver ersättning av arbetsgivare som inte följer regelverken eller avtalen. I Danmark har fackförbund drivit skadeståndskrav mot vissa arbetsgivare av detta skäl och det har blivit ekonomiskt kännbart att slarva.
Dokumentet med tolkningsförtydligandena kan ni hitta här https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52023XC0324(01)&from=EN
Finns det några fall i Sverige eller inom EU där obefintlig följsamhet till EU-regler lett till sanktioner eller viten av något slag. Inte i dessa ärenden. En stor del av den nationella lagstiftningen bygger på EU-direktiv. Om ett medlemsland inte uppfyller sin skyldighet att stifta lagar utifrån EU-direktiv inleds ett så kallat överträdelseförfarande mot medlemslandet.
På följande länk kan ni se samtliga överträdelseförfaranden: https://ec.europa.eu/atwork/applying-eu-law/infringements-proceedings/infringement_decisions/index.cfm
Det är inte ofta ärenden går vidare hela vägen till EU-domstolen, men det händer att medlemsstaterna blir bötfällda. Mer om överträdelseförfaranden hittar ni här: https://commission.europa.eu/law/law-making-process/applying-eu-law/infringement-procedure_sv
När det gäller EU-sanktioner och viten till andra än medlemsländer, som till exempel företag, så förekommer det endast i konkurrensfrågor, till exempel vid kartellbildningar och liknande, men det är inte aktuellt i de här frågorna. Det är säkerligen av detta skäl regionerna med fler i realiteten inte är särskilt skakis. Det är dock en smula märkligt att signalen från parterna ger bilden av samsyn.
Inget land har undantag från arbetstidsdirektivet. Det finns dock mindre skillnader i hur direktivet tolkats i medlemsländernas lagstiftning. Om ni vill veta mer publicerades nyligen en rapport om medlemsstaternas genomförande av direktivet som kan hittas här: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52023DC0072&from=EN
Således ligger saken i parternas händer. Parterna består av arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer. Kommissionens tillsynsärende mot Sverige i ljuset av det inte ansåg att SKR:s arbetsgivarorganisationen Sobonas avtal med bl.a. Kommunal, Vårdförbundet m.fl. kraven i arbetstidsdirektivet. Revideringen av avtalen kan du läsa mer om via denna länk där även spår av samsyn och samförstånd kommer till uttryck: https://skr.se/skr/tjanster/pressrum/nyheter/nyhetsarkiv/skarptareglerfordygnsvilafran1oktober2023.68102.html
Oerhört många arbetstagare inom ambulanssjukvården värdesätter individuella arbetstider. Senfärdigheten i frågan om arbetstiderna som skapar oro och förvirring bland personalen är olycklig. Det är även fullkomligt uppenbart att Sveriges regioner inte dimensionerat sin ambulanssjukvård då den totala övertiden motsvarar mängder av årsanställda. Finns inte heller några tecken på att förstärkningar kommer realiseras för andra än ekonomiskt blödande kommunalförbund, där det inte finns någon vaktande kamrer.
Det finns inga tecken på resursförstärkningar för att öka bemanningen och förmågan på kort tid och givet detta faktum finns en risk att arbetstidsdirektivet används som ursäkt för fler nedskärningar. Regionerna har gigantiska hål att täcka. Se bara på regionernas kommunalförbund för ambulansflyg som gång på gång räknat fel och där senaste given är -60 miljoner i underskott. Hela detta virrvarr av att ösa ut i ena ledet och skära ned i det andra – påminner om sju sorger och åtta bedrövelser.
Skulle arbetsgivarna realisera förändringar (och fler försämringar) i personalens scheman, som vare sig har förankring hos personalen eller den ekonomiska verkligheten, så kan vi logiskt spå på att två saker kan hända: antingen slutar ambulanspersonalen eller så sker bantning av den redan sköra beredskapen så folk i ännu högre grad slits ut. Är allt som det ska involveras ambulanspersonalen i frågor som berör förändringar i scheman.
Om regionerna inte stärker upp ambulanssjukvården för att komma tillrätta med bergen av övertid utan istället slungar ut försämringar i scheman så kommer det knappast leda till bättre beredskap – eller för den skull öka attraktiviteten för att få fler att arbeta inom ambulanssjukvården. Att tassa på i hysch-hysch kring förutsättningarna skapar bara oro bland ambulanspersonal.
