Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Sedan en längre tid har behovet av inhyrd ambulanspersonal och anlitande av externa aktörer ökat i flera regioner. Det är förstås mycket allvarligt att regionerna i Sverige inte har egen kapacitet att bemanna sin verksamhet. Att månad efter månad (i vissa fall år efter år) behöva hyra in personal från när och fjärran via bemanningsbolag vittnar om bräcklighet och svag styrning. Det finns även exempel där brandmän och pensionerad ambulanspersonal erbjuds pröjs för att täcka upp återkommande luckor.
I Västerbotten har regionen valt att minska användning av privata ambulansvårdgivare och sedan september bedriva fler verksamheter i egen regi. Kruxet är bara att regionen inte lyckas bemanna ambulanserna med arbetstagare hemmahörande i länet. Nu hyrs personal in via olika bemanningsbolag och tillresta personer medelst F-skattsedel.
I Gävleborg har beroendet av bemanningsbolag cementerats in sedan flera år. I många fall lönar det sig bättre för ambulanspersonalen att ”konsulta” än att tålmodigt invänta det årliga utveckling- och lönesamtalet, som inte sällan leder till att blodet når kokpunkten när någon entusiastisk chef försöker förklara varför det kan skilja många tusenlappar mellan nyanställda, och personer med många års trogen tjänst. Underförstått kan budskapet från ledningen tolkas som en tyst vädjan att starta eget och fakturera eller arbeta åt något av bemanningsbolagen, för att alls kunna påverka inkomsterna.
Västerbotten och Gävleborg är inte ensamma om att leja in folk annorstädes via bemanningsbolag. Region Halland hyr titt som tätt in personer för att alls kunna få ambulanserna att rulla. Så även vårdgivare som i sin tur fakturerar Region Stockholm. Bemanningsbolagen fakturerar allt från 695 kr plus moms* per person och timme. För den som arbetar åt bemanningsbolag rör det sig ofta om löner i kast med 300 kr/timmen och uppåt. Det är ock inte helt lätt att följa nivåerna då flera regioner på olika sätt ogärna lämnar ut uppgifter om faktureringen – med hänvisning till att det är bemanningsbolagens affärshemligheter.
Med tanke på ambulanssjukvårdens roll i händelse av kriser och katastrofer är det under all kritik att flera regioner inte äger egen operativ förmåga för den dagliga driften ens. Det är inte bara slarv och glömska eller tillfälligheter som ligger bakom att flera länsdelar i landet saknar ambulanspersonal. Ambulanssjukvården har helt enkelt inte hängt med i den demografiska utvecklingen. Som nu senast när ambulanspersonal i Jönköpings län slog larm om långa arbetspass och mindre smickrande tystnadskultur. En dygnsambulans som rullar merparten av de 24 timmarna kan konstateras sakna beredskap. Då kan regionen göra något av två ting; antingen minska arbetstiden eller förstärka organisationen med fler ambulanser och ökad bemanning. Ett flagrant exempel från Jönköpings län är ju ambulansen som utlovades utgå från Mullsjö. Regionen hyr till och med plats i räddningstjänstens lokaler i Mullsjö, men ambulansen utgår alltjämt från Jönköping och är således inte startklar i Mullsjö.
Oförmågan att skapa stabilitet och beredskap kanske också är orsaken till tystnadskulturen som personal slår larm om till media
Är det måhända tid att instifta en länsövergripande ambulanslegion av frivilliga eller är tiden inne för regionerna att tillskapa sig överkapacitet och beredskap för att klara länens självförsörjning och bemanning. Inhyrd ambulanspersonal kan vara nödvändig i vissa lägen, men att inte göra sin ambulansverksamhet oberoende av arbetskraft från bemanningsbolag är ett tecken på en urvattnad ambulansberedskap.
Men mitt i all den oreda som råder får vi ändå tacka marknadsaktörerna för att dom fixar bemanningen som uppenbarligen flera regioner inte klarar av.
*mervärdesskatt
TEXT: Henrik Johansson
