2014 fick ett 30-tal ambulanssjukvårdare sluta i Västernorrland när landstinget endast ville ha sjuksköterskor i sina ambulanser. Flera fick nytt jobb i Norge.
Efter 38 år som landstingsanställd i Västernorrland tog Gert Thelin karriären till andra sidan kölen. Nu är han ambulansearbeider i lilla Otnes och stortrivs.
– Här känner man sig uppskatta på ett annat sätt än i Sverige och inte minst arbetslivserfarenhet värderas högt, säger Gert när vi träffas hemma i Sundsvall.
Några dagars ledighet hemma i radhuset och sedan bär det iväg igen till jobbet i Norge, där har tjänstgör på heltid efter ett sjuveckorsschema.
– Det tar en hel dag att pendla från bostad till jobbet och det är förstås en nackdel men ändå känns det som att det är värt alla mil, säger Gert.
I maj 1976 klev han in på ambulansen i Sundsvall – och blev kvar hos samma arbetsgivare fram till 2014.
Intressanta och lärorika år som dock förmörkades en aning av tvister med arbetsgivaren på slutet.
Landstinget Västernorrlands beslut att gå över till enbart legitimerade sjuksköterskor i ambulansen gjorde att ett 30-tal ambulanssjukvårdare blev över.
Gert Thelin var fackligt aktiv för Kommunal:
– Det kändes verkligen som slöseri på kompetens och lite bittert var det att arbetsgivaren inte ville lyssna på våra förslag om en mjukare övergång, exempelvis att vår grupp kunde bli en resurs för en ny sjuktransportorganisation eller att man åtminstone erbjöd avtalspension, säger Gert.
Men nu är det historia. Redan 2013 fick han möjlighet att göra studiebesök inom norsk ambulanssjukvård tillsammans med kollegor från Västernorrland.
Ingen besvärande byråkatri i Norge
Flera av dem jobbar nu liksom Gert i Norge. Ett tufft miljöbyte, kan tyckas, för en person i 60-årsåldern, men för Gert Thelin var den ingen tvekan.
Byråkratin i Norge var inget större problem. Han blev auktoriserad att jobba inom ambulanssjukvården med behörighet inom trinn 2 (steg 2) på en tregradig skala.
– Det innebär att jag får ge läkemedel igen – med undantag för främst Ketalar och Fentnanyl som kräver trinn 3. Och det känns ju som ett förtroende med min bakgrund där vi under senare år inte haft den möjligheten i Sverige efter Socialstyrelsens nya bestämmelser som kom 2005. Tidigare var det vanligt att vi exempelvis gav morfin för smärtlindring och adrenalin vid hjärtstopp, berättar Gert Thelin.
Att bli uppskattad är en extra bonus
Just att känna sig uppskattad av arbetsgivaren återkommer han till flera gånger och det handlar om mer än att lön och förmåner är betydligt bättre.
– Bara en sån sak som att få ett presentkort på 500 kronor när man fyller jämnt – i mitt fall 60, säger han och ler.
– Tempot överlag känns också lite lugnare i Norge. Man hinner ta paus mellan utryckningarna på ett annat sätt.
Med förmåner inkluderade landar en årslön på omkring 500 000 norska kronor och då är också den norska valutan i regel värd 5-10 procent mer än den svenska.
Har det varit svårt att komma in i jobbet i Norge?
– Inte direkt. Kanske lite språket i början, men sällan numera. Och ofta får man prata med svenskar – exempelvis är många av sjukhuskardiologerna i mitt distrikt svenskar som man kommunicerar med vid hjärtproblem.
– Likheterna är också större än skillnaderna med i princip samma läkemedel och behandlingsriktlinjer i båda länderna. Skillnader är framför allt att läkarna är mer tillgängliga i Norge och att man samverkar betydligt mer med de många ambulanshelikoptrar finns där.
Samverkan med läkare kan både ske genom den distriktsläkarjour som har läkarvakt – legevakt – eller läkare som finns vid Akutmedicinsk kommunikationscentral, AMK, som är den norska motsvarigheten till SOS Alarm.
Vid traumafall samverkar vägambulansen ofta med narkosläkare i ambulanshelikopter.
Kompetens kontrolleras årligen
Gert Thelin jobbar i Otnes, cirka 8 mil från svenska gränsen i höjd med Idre och Särna i norra Dalarna på den svenska sidan.
Det är norsk glesbygd med små byar, många sjöar och kuperad terräng. Stationen i den lilla byn med några hundra invånare har bara en ambulans och närmaste lilla sjukhus finns i Tynset, drygt sju mil bort.
Gert är anställd av Sykehuset Innlandet, som består av flera sjukhus i distriktet med det i Hamar som traumasjukhus.
Hans och kollegornas kompetens för trinn-behörighet kontrolleras årligen med kunskapsprov inom det norska systemet för prehospital akutmedicin, Nakos.
– Det blir rätt mycket tid på vägarna med ibland 40-50 mil per arbetspass och då tar det i regel längre tid med transporterna i Norge. Det är smala, krokiga vägar med 70 eller i 80 i hastighetsbegränsning, säger Gert Thelin.
Finns det något du saknar från Sverige?
– Det är klart att man saknar de gamla arbetskamraterna när man var så länge på samma jobb, men vi har bra sammanhållning även där jag jobbar nu. I jobbet ska det väl möjligen vara att journalarbetet var lite smidigare i Sverige. Det är fortfarande mycket pappershantering i Norge. ■
Text: Fredrik Mårtensson FOTO: Privat och Fredrik Mårtensson
