Attentaten som skett i Paris kan ske i Stockholm. Groteska scener har utspelat sig i Paris. Mängder av dödade och svårt skadade människor. Ambulans, 
brand, och polispersonal fyller gatorna. Militär är på plats och undantagstillstånd införs. Sammantaget en fruktansvärd påminnelse om varför ett land behöver beredskap.
Ambulanspersonalen möter sedan några år ett allt hårdare samhällsklimat även i Sverige.
Enheten för katastrofmedicinsk beredskap inom Stockholms läns landsting hävdar naket och helt utan insyn i verkliga förhållanden gång efter annan att personalen i den bolagiserade ambulanssjukvården står väl rustad att möta attentat, upplopp och den stigande graden av social oro. Alarm-Ambulansförbundet har under flera års tid uppmanat Stockholms läns landsting att i verklig mening sätta sig in i ambulanssjukvårdens verkliga beredskapsförmåga. Landstingets nonchalans och ointresse går inte att ta miste på. Tjänstemännen vid Stockholms läns landsting slår sig ogenerat för bröstet och påstår att huvudstadens ambulansberedskap och ledningskapacitet är god. Detta sker samtidigt som SOS Alarm AB inte har ambulanser att skicka till normala sjukdomsfall. Det sker i en verksamhet med en alarmerande personalomsättning som allvarligt underminerar verksamheten. Det blir allt vanligare att ambulanser också skickas till lägenhetsbråk och farliga miljöer. SOS Alarm AB tiger när de borde tala och oredan cementeras in i verksamheten. Ambulansbolagen skickar alltjämt sina fakturor i rask takt till ett okritiskt landsting. Pensionsinbetalningar, utbildningar och övningar får vänta, år efter år efter år. Insynen i bolagen förblir obefintlig. Ambulanspersonal som samvetsgrant lyfter dessa allvarliga brister blir utmanövrerad och stämplas som non grata.
Priset för landstingets löften får sedan bäras av tredje man och personalens närkontakt med ökad social oro, upplopp, dödsskjutningar, hot och våld. Ambulanssjukvården och räddningstjänsten måste därför i närtid beredas möjlighet att få ta del av kända farliga adresser, oroliga områden och persongrupperingar. Ambulanssjukvården måste ovillkorligen garanteras tid för övning och utbildning att hantera den ökade graden av social oro samt grova vapen i förening med grovt våld.
Landsting, regioner och kommuner varslar för kraftiga nedskärningar inom sjukvården, ambulans- och räddningstjänst i tider då befolkningen tillföljd av flyktingströmmen ökar, med kanske uppemot 200 000 individer under 2016, vilket per definition motsvarar en storstad med bland annat akutsjukhus, ambulans- räddningstjänst och polisstationer.
Det är hög tid att ta den nationella beredskapsfrågan på allvar.
Henrik Johansson, ordförande i Alarm ambulansförbundet.
