– Tiden efter disputationen har varit lite splittrad. Jag har försökt att ha fokus på etiken och etiska projekt och där ligger fortfarande mitt fokus men av olika skäl har jag varit tvungen att bredda mig för att inte stå stilla. Och det innebär att jag är med och nosar i många projekt, både inom etik och inom andra som inte riktigt ligger där, inleder Anders Bremer, som just avslutat sin post doc-tjänst vid Högskolan i Borås, trevande och sammanfattar i dessa meningar tillvaron under de senaste åren.
År som på intet vis varit vare sig innehållslösa eller ofruktsamma. Snarare tvärtom. Men forskning inom etikområdet är fortfarande inte särskilt vanligt i Sverige. Forskare inom detta område får vara med och staka ut vägen i viss utsträckning, berättar Anders Bremer.
– Jag vill göra en insats när det gäller att belysa de etiska problemen och frågeställningarna när det gäller ambulanssjukvård. Det finns så lite gjort när det gäller den forskningen trots allt. Grejen är väl att de renodlade etiska projekten är väldigt ovanliga. Oftare är det så att om etiken kommer in i olika projekt så är det med enstaka studier.
Bidrar till splittrad bild
Det blir tydligt att i allt som Anders Bremer gör finns en gemensam nämnare; det handlar nästan alltid om ambulanssjukvård och han strävar efter att få in de etiska frågeställningarna oavsett vilket område eller fenomen som studeras.
– Men det handlar nästan alltid om att det etiska är en del av ett annat projekt, nästan aldrig om ett helt renodlat etikprojekt. Det bidrar till den splittrade bilden av vad jag gör, menar Anders Bremer.
Samtidigt visar det på det Anders också beskriver – att det finns ett stort behov av att genomföra etiska studier.
– Ja, jag tror det. Det behövs fler empiriska studier inom det etiska fältet berättar han och fortsätter:
– I den pilotstudie som vi gör ihop med Spanien tittar vi övergripande på tre etiska värden; rättvisa, nytta och rättigheter. Dessa har vi försökt att mäta bland ambulanspersonalen och se vilken huvudinriktning man har i sina värdepreferenser. Jag kan inte avslöja för mycket eftersom studien resultat först ska publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Men jag kan säga så mycket som att om ambulanspersonal betonar att nyttan är det centrala och att rättvisa inte är lika viktigt, då kan det få betydelse för hur man vårdar. Om betoningen istället ligger på ett rättviseperspektiv och nyttan kommer sekundärt, så kan det påverka vården på ett annat sätt – och båda kan vara rätt, beroende på situationen., Det får också betydelse för vården om du tänker i moraliska rättigheter, med patientens rättigheter kontra vilka rättigheter du har som ambulanssjuksköterska.
Etiska värden blir mer påtagliga
Det är den här typen av etiska frågeställningar Anders brottas med, säger han, och det kommer han att fortsätta med på ett eller annat sätt.
– Värdet av studier som ökar vår kunskap om de etiska problemen är stort, tror jag. Insikten om detta kommer att accentueras än mer i ambulanssjukvården eftersom den befinner sig i en förändring som innebär att vi gör mer och mer bedömningar som innebär att patientens förväntningar kanske inte alltid tillmötesgås på det sätt som patienten hade tänkt sig .
– Sedan är det också så att många patienter är äldre, en del med reducerad beslutsförmåga. Den äldre patienten, till exempel, är väldigt utlämnad till ambulanspersonalens bedömning och deras sätt att se på etiken. Detta präglar vardagsetiken, i patientmötena och i relation till närstående. Men ambulanspersonalen påverkas även av strukturella och organisatoriska förutsättningarna där gränserna att kunna agera på olika sätt styrs av vad som händer i ambulanssjukvården och i andra delar av vården. Så detta med att värna de etiska värdena som hälso- och sjukvården vilar på kommer att bli allt mer påtagligt för ambulanspersonal över huvud taget – men hur gör man det?
Behövs det mer stöd där till ambulanspersonalen, från forskningens sida?
– Ja, det tror jag absolut. Jag tror att personalen behöver stöd i reflektion kring etiska problem som de själva upplever. Dessutom kan forskningen bidra med det bredare perspektivet. Vi kan identifiera problem på ett generellt plan och lyfta det i handledning eller reflektion med ambulanspersonalen därför att vi vet att de här problemen finns, samtidigt som personalen kanske inte alltid tänker på vilka konsekvenser problemet kan få för den enskilde patienten.
Vad kan du bidra med i din forskning?
– Jag tror att man får vara realistisk. Utifrån en kartläggning över vanliga och centrala etiska problem kan vi rikta olika interventioner mot att stödja personalen att utveckla sin etiska kompetens, komma till mer välgrundade beslut och kanske därmed också reducera den etiska stress som blir allt vanligare. Därefter kan vi utvärdera interventionerna för att se om de haft någon effekt. Så konkret behöver det vara för att få det på en hanterbar nivå. Sedan kan man säga att det finns ett generellt värde i att få till diskussioner och reflektioner kring etiska frågeställningar på ambulansstationerna. Det i sig ökar medvetenheten om, och förmodligen också förmågan att hantera, etiska problem – till gagn för patienter och närstående.
Text: : Eva-Lotta Andersson, Foto: Mårten Hermansson
