Varför är polisledningen knäpptyst i media och trafikdebatt?

Varför vill inte polisen kommunicera med medborgare och forskare om trafiksäkerhet, nollvisionen och hur polisen själva uppträder i trafiken? Den tystnadskultur som råder inom polisledningen idag är förödande för både nollvisionen och för allmänhetens förtroende för polisen men även för poliser i yttre tjänst. Att tiga är ingen framgångsväg skriver Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin vid Umeå universitet.

Under flera år har jag följt hur polisen bemöter allmänhetens frågor, undringar och ibland kritik mot hur polisen förhåller sig till det skadeförebyggande arbetet. Det har bland annat handlat om hur de framför sina polisbilar i trafiken och hur enskilda poliser åsidosätter trafikregler, allmänhetens men även sin egen säkerhet. På insändare- och debattsidor har såväl privatpersoner som forskare ställt frågor och givit konstruktiv kritik till hur polisen arbetar med säkerhetsfrågor inom trafikområdet. Under flera år har det rapporterats och debatterats om polisens bristande förarutbildning, polisbilars inblandning i krascher och nollvisionen som ska ledas av polisen. Journalister, fotografer, allmänhet och experter har i skilda sammanhang både i press, radio och tv försökt att presentera konstruktiv kritik till förbättringar för polisen. Själv har jag medverkat i tv och i andra medier där polisen beslutat sig för att inte delta och kommentera händelseförlopp, utbildningsinsatser och åtgärder. Det är enligt min mening allvarligt att polisledningen ignorerar debatter och inbjudan till samtal. Jag anser att det är beklämmande och till och med allvarligt att polisledningen inte använder dessa tillfällen att ta till sig kritik, berätta för allmänheten hur polisen har tänkt sig den fortsatta skadeförebyggande utvecklingen o.s.v.

Tystnaden skadar
Det är min bestämda uppfattning att den tystnad som polisledningen använder som ”vapen” i medierapporteringen och i debatten är skadlig av flera skäl. För det första skadas allmänhetens förtroende för polisen när det uppmärksammas att polisledningen inte vill svara på debatt- och insändarartiklar. För det andra har polisledningen ett ansvar att vara med och leda arbetet med den av Riksdagen antagna nollvisionen. Trafikfrågor och trafiksäkerhetsarbete är något som berör alla människor i samhället. Därför får inte polisledningen lov att vara tyst i trafikdebatten. Detta gäller också när polisen själv är inblandad i krascher och incidenter med polisfordon. För det tredje så sänder polisledningen felaktiga signaler till barn och ungdomar när man inte vill delta i ett offentligt samtal om trafiksäkerhet och bristande trafiksäkerhetskulturer. Den yngre generationen som är på väg att ge sig ut i trafiken och unga människor som redan befinner sig i trafikmiljöerna är beroende av goda förebilder. Detta gäller även unga polisbilsförare som anser att de inte fått tillräckligt med förarutbildning, har allt för långa arbetspass i polisbilen och som upplever att ansvariga inom polisen inte stödjer dem. Polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen har inte bara en möjlighet att delta i medierna och i debatten – de har en skyldighet att vara tillgängliga, synliga och med aktning vara goda förebilder. Polisledningens förlorade heder måste nu tas på största allvar.

JÖRGEN LUNDÄLV, Docent i trafikmedicin, Umeå universitet.

Kontaktuppgifter: Jörgen Lundälv, Docent i trafikmedicin, Umeå universitet
Docent i socialt arbete, Göteborgs universitet
E-post: Jorgen [dot] Lundalv [at] socwork [dot] gu [dot] se och Jorgen [dot] Lundalv [at] surgery [dot] umu [dot] se
Telefon: 031-786 5795
Mobil: 0761-724711

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*