Vart är vi på väg?

Sven ÅshedenMånga hävdar att det var bättre förr och frågan är om det inte är sant, i varje fall ibland.
När utveckling snarare leder till nerdragningar och i vissa fall avveckling kanske vi ska ställa oss frågan, precis som programledaren i det populära TV-programmet ”På spåret” gör – vart är vi på väg?

Ett ökat tryck på landets ambulanssjukvård är inte enbart en sommarföreteelse. Det sker en allmän och kraftig ökning av antalet uppdrag i hela landet. Varför antalet uppdrag ökar vet egentligen ingen med säkerhet. En ordentlig och nationell genomlysning är därför på sin plats.

Utvecklingen täcks inte med ökade medel, utan oftast med nya besparingskrav. Glappet mellan tilldelade medel och verkligheten ökar ständigt. Situationen är och blir mycket jobbig för personalen. De anställda får slita hårt för att patienterna ska ha det så bra som möjligt. Trött och utsliten personal hotar dessutom patientsäkerheten. Det är dags att stämma i bäcken för så här kan det inte fortsätta.

Om antalet insatser ökar inom ambulanssjukvården så är det tvärtom när det gäller landets räddningstjänster. Enligt färsk statistik från MSB genomförde landets kommunala räddningstjänster 92 600 räddningsinsatser under 2011. En minskning med 2 500 jämfört med 2010. Det var det lägsta antalet ”brand i byggnad” sedan 2004 och räddningsinsatserna vid trafikolyckor gick ner för första gången på 15 år. De har annars ökat stadigt sedan insatsrapporteringen infördes.

Som första kommun i Sverige införde Gotland på 1980-talet IVPA-larm. När ambulansen var upptagen, skickades räddningstjänsten ut i förväg, med möjlighet att ge HLR, syrgas och defibrillera. IVPA-larmen har blivit en stor framgång på ön och har ökat år från år. I fjol var de nästan 500, vilket betyder 8,5 uppdrag per 1 000 invånare och år. Flest uppdrag i Sverige. Nu ska antalet IVPA-uppdrag halveras.

I skrivande stund väntas tvisten om IVPA-larmen i Skånska Hörby vara nära en lösning. Arbetsdomstolens dom kommer den 29 augusti. Tvisten handlar om att brandmännen i Hörby vill ha särskild ersättning om de ska åka på dessa sjukvårdslarm. Kommunen anser däremot att det ingår i de normala arbetsuppgifterna. Parterna har stämt varandra inför Arbetsdomstolen eftersom de lokala förhandlingarna har slutat i oenighet. Domen väntas bli prejudicerande för hur kollektivavtalet ska tolkas när det gäller IVPA och ärendet följs med stort intresse av landets kommuner och de fackliga organisationerna. Hörby är den enda av Skånes 33 kommuner som idag inte har en gällande överenskommelse med räddningstjänsten om att skicka iväg brandmännen på IVPA.

I två tillbudsrapporter vittnar poliser i Gävle om riskerna med de många och långa transporterna av fyllerister från Gävle till arresten i Sandviken. Arresten i Gävle hålls öppet bara under fredag-lördag-söndag. Resten av veckan används arresten i Sandviken, som är modernare byggd och godkänd för fler typer av frihetsberövanden än de enklare cellerna i Gävle.

SOS Alarm och landstingen i Uppsala, Västmanlands, Södermanlands och Gotlands län har tvistat om fakturor. Enligt uppgift i media har SOS Alarm fakturerat de fyra landstingen på 6,7 miljoner kronor som avgift för att det vid flera tillfällen har dröjt innan någon svarat, när SOS Alarm har vidarekopplat telefonsamtal till ambulansdirigeringen, på privata MedHelp AB. Landstingen ifrågasätter dock de mätningar som ligger bakom faktureringen. Man har fortfarande invändningar men väljer att ändå betala för att undvika en långdragen rättsprocess där en offentligt driven verksamhet står mot en annan.

Vart är vi egentligen på väg? Borde vi inte försöka att skapa ett bättre och enklare samhälle för oss medborgare?

Vi ses i slutet av oktober!
Sven Åsheden, chefredaktör och ansvarig utgivare

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*