– Personalen vill veta hur det gick för patienten, men också få bekräftelse på om de åtgärder de gjorde var riktiga. Nu kan de bara gissa, säger Åsa Engström, biträdande professor vid institutionen för Hälsovetenskap på Luleå tekniska universitet.
Att åka ut på ett larm som handlar om att en person fått hjärtstopp innebär att en ambulanssjuksköterska kanske får information om att en person är livlös, inte andas eller saknar puls. Varje minut är viktig för patientens överlevnad. Hjärtstillestånd eller hjärtstopp innebär att hjärtat slutat slå, det pumpar inte blodet utan står ”stilla”.
– En människa befinner sig i gränslandet mellan liv och död, säger Åsa Engström.
Ofta innebär larmet vid hjärtstopp för ambulanspersonalen att åka direkt till någons hem. Där möter personalen inte bara patienten utan också anhöriga, som kanske försökt länge med livsuppehållande hjärt- lungräddning. Ambulanssjuksköterskorna tar över, med anhöriga bredvid. Detta är en situation de ställs inför regelbundet om de arbetat ett tag som ambulanssjuksköterska.
– Situationen är ofta kaotisk och etiskt svår, säger Åsa Engström.
Kanske måste någon till slut ta beslut om att de livräddande åtgärderna ska upphöra, att det inte gick att rädda patienten. Kanske lyckas de få liv i patienten på plats, eller i ambulansen på väg till sjukhuset, men hur gick det sedan, överlevde personen verkligen?
När ambulanssjuksköterskorna väl lämnat över en hjärtstoppspatient till personalen på akuten vid sjukhuset, har de inte alltid möjlighet att få mer information om patienten. Undersökningen som gjorts vid Luleå tekniska universitet visar att ambulanssjuksköterskor önskar mer respons, inte minst för att analysera sina egna medicinska och omhändertagande åtgärder.
– Visst, det är en balans mellan integritet hos den drabbade och behovet av respons hos personalen. Men för nästan alla människor är det betydelsefullt att få ett sammanhang vid svåra händelser. Klarade sig patienten? Vad tyckte de anhöriga? I dag kan många av ambulanssjuksköterskorna bara gissa. Det bör finnas möjlighet, för ambulanssjuksköterskor som varit involverade i vården kring en hjärtstoppspatient, kan få veta hur det sedan gick, säger Åsa Engström.
Undersökningen som gjorts av ambulanssjuksköterskan Ricard Larsson och Åsa Engström bygger på intervjuer med sju ambulanssjuksköterskor i södra Sverige som arbetat 2-26 år vid ambulanssjukvården och varit med om att vårda minst tio patienter vardera med hjärtstopp.
Studien kommer att publiceras under år 2013 i tidskriften International Journal of Nursing Practice.
I Norrbotten finns numera en möjlighet för ambulanssjuksköterskor att notera att de önskar uppföljning. Ambulansläkaren ska då ge ett skriftligt svar.
Kontaktuppgifter: Åsa Engström, biträdande professor vid Luleå tekniska universitet Asa.Engstrom@ltu.se, 0920-493875
Foto: Christer Kågström
