DEBATT. De faktiska nödsamtalen till nödnumret 112 har ökat kraftigt de senaste fem åren. Ambulanslarmen har ökat med över 30 procent under samma period. SOS Alarm Sverige AB klarar inte på ett tillfredställande sätt att uppnå kravet på en medelsvarstid om 8 sekunder. Den kraftfulla höjningen av inkommande nödsamtal är inte tillfällig utan permanent, och förväntas stiga i takt med ökad folkmängd, åldrande befolkning och ett stegrande grovt felutnyttjande av 112-funktionen.
På regeringens uppdrag ansvarar i dag SOS Alarm Sverige AB för nödnumret 112, informationsnumret 113 13 och som en aktör i samhällets krisberedskap. Bolaget ägs till lika delar av staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Det skattefinansierade grundanslaget för att sköta alarmeringen via 112 har varit oförändrat sedan 2006. Alarmering och ambulanssjukvård bedrivs av landsting och regioner som på flera håll i landet anlitar externa aktörer i form av tjänsteföretag och ambulansbolag. Den så kallade tvåklövern i Uppsala och Västmanlands län experimenterar just nu med egen larmcentral som tydligt blottlägger splittringen och sårbarheten på alarmeringsområdet.
Dagens föreskrifter avseende alarmering och ambulanssjukvård är i praktiken tandlösa. Tillsynen och uppföljningen är i stort sett obefintlig, vilket bekräftas av Alarmeringstjänstutredningen från 2013 och Riksrevisionens granskningar av statens styrning av såväl alarmering, krisberedskap och ambulanssjukvård. Associationsformen aktiebolag är lika ologisk som olämplig i samhällsgrenar som handhar beredskapen för människors liv och hälsa. Bolagslogiken kolliderar med samhällsintresset.
Metaforen om målaren utan färg illustrerar sammanhanget. Om ett hus kräver 100 liter färg att måla kommer 30 liter lämna stora delar omålade. En samvetsgrann målare åtar sig inte att måla ett hus utan tillräckliga mängder färg. Operatörer och ambulanspersonal behöver övning, insyn och beredskap.
Skriven av Henrik Johansson, förbundsordförande Alarm Ambulansförbundet
