SÄKRA TRANSPORTER FÖR NYFÖDDA

 

En liten flicka har under natten fötts i Örnsköldsvik. Läget är kritiskt och hon behöver specialisthjälp. I Umeå är avdelningen full men på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge finns plats.

Jon tar transportkuvösen och övrig utrustning och åker tillsammans med en specialistläkare, en neonatolog, till flygplatsen där flygambulansen väntar.

I Örnsköldsvik får de rapport av personalen och berättar för de nyblivna föräldrarna hur transporten ska gå till. Båda samtalen är lika viktiga för Jon. Han säkrar andningsvägar, hjärtövervakning och nålar i flickans kärl så att han ska kunna vaka över henne under transporten. Sedan säkras hon ordentligt i kuvösen.

Ständig övervakning

I flygplanet antecknar Jon med jämna mellanrum värdena på kuvösens monitor. Plötsligt märker han att hennes andning förändras. Det är andningsmasken som hon fick när hon föddes som glidit snett. Det är trångt i planet och luckorna på kuvösen är små, men Jon lyckas rätta till masken. Faran är över. Dramatik på 8 500 meters höjd vill han gärna undvika. Överlämningen i Huddinge går bra.

Hur det går för flickan får Jon aldrig veta; hans uppdrag är slut och nya väntar.

Hemtransport

Samma dag ska Jon transportera en pojke som länge vårdats på barn 4, men som nu blivit så bra att han kan vårdas hemma i Sunderbyn. Transporten är planerad och måste göras, för barn 4 måste ha plats när nya nyfödda behöver intensivvård.

Tiden är knapp, pilotens flygtimmar håller på att ta slut. Bytet i Umeå måste gå snabbt men säkerheten är viktigast.

I taxin till Bromma får Jon kontakt med sin chef. Idag har de tur; en annan i teamet finns på plats i Umeå och kan göra pojken i ordning för transporten.

Middag i planet

När Jon landar lämnar han kuvös och utrustning och den lilla pojken lyfts in i planet. Läkaren som följt med till Huddinge kliver av och en ny stiger ombord.

En snäll sjuksköterska har skickat med middag som Jon äter i planet. Pojken i kuvösen föddes i vecka 25 och Jon och hans kollegor har vårdat honom på avdelningen i nästan tre månader. Under så lång tid lär man känna föräldrarna ganska väl.

På Sunderbyns sjukhus lämnar han pojken och säger hej då till föräldrarna som åkt dit i förväg. Det är dags att åka tillbaka till Umeå.

Marginalerna är på Jons sida och han hinner med ett annat ambulansflyg som ska till Norrlands universitetssjukhus. Väl i planet kan Jon andas ut. Han tänker på den lilla pojken och lättnaden hos föräldrarna. Ett leende sprider sig över hans ansikte när planet lyfter från Kallax.

Visst får Jon uppleva sorg i sitt arbete. Alla barn kan inte räddas. Men för det mesta går det bra och dagar man får uppleva det betyder allt.

Idag är en sådan dag.

Text: Anja Hansen, Västerbottens läns landsting.  Foto: Jan Lindmark

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*