Krönika

I en tidigare krönika skrev jag om Region Örebros oförmåga att upprätthålla egen prehospital beredskap för ambulanssjukvården. Region Örebro som uppenbarligen saknar kapacitet att för egen maskin förstärka upp den redan sköra beredskapen köper utan upphandling in ambulanstjänster för miljontals kronor.

Nyligen så skickade verksamhetsledningen vid ambulanssjukvården i Västerbotten ut en uppdaterad utgåva av regionens behandlingsriktlinjer till anställd personal inom regionens ambulansverksamhet, vilken omsluter såväl anställda vid regionens ambulansverksamhet samt personer med anställning hos av regionen upphandlade ambulansbolag.

Ni har säkert sett tuppen som kan sitta på brandstationernas övningstorn. Den röde hanen symboliserar vaksamhet och beredskap för att bekämpa eldsvådor och andra tillbud som kan drabba ett samhälle. Frågorna om beredskap är i denna tid högaktuella och trycket på en redan innan pandemin skör sjukvård ökar dag för dag. Nåväl, vi återkommer till nuläget. Åter till den röde hanen.

Ambulanssjukvården i Region Örebro klarar för egen maskin sedan våren inte av det prehospitala grunduppdraget och har därför förlängt avtalet som slöts i våras med en privat vårdgivare som tillhandahåller ambulanspersonal och ambulansfordon alla veckans dagar till regionen.

Någon av er har säkert tidigare läst någon av mina krönikor om alkohol- och drogtester inom ambulanssjukvården. Här finns en av krönikorna Fjättrad vid missbruk – Samverkan 112 (s112.se) och här finns en annan krönika på temat Alkohol- och drogtester – Samverkan 112 (s112.se).

När kroppen och knoppen slits ned så påverkar det inte sällan hela vår mänskliga varelse och även vårt sociala liv och dess olika sammanhang. Inom vissa yrken är en fungerande kropp direkt avgörande. Så är det bland annat inom ambulanssjukvården. När ambulansbesättningar responderar på olyckor eller akuta sjukdomsfall krävs ofta uthållighet, smidighet och råstyrka.