Alarm Ambulansförbundet har tagit del av en rad händelser där ambulanspersonal befunnit sig i mycket riskfyllda miljöer. Nyligen kastades en handgranat mot en polispatrull i Storvreten, kort efter drabbades polisstationen i Tumba av ett brandattentat. Det här är ett par av flera allvarliga händelser.
Förbundet konstaterar att ingen försiktighetsvarning över situationen i Storvreten flaggats av vare sig ambulansbolagen, Stockholms läns landsting eller SOS.
Det är fastställt att det var en skarp handgranat som kastades mot polisen, med efterföljande skador.
Ambulanspersonalens säkerhet, övning och arbetsmiljö är redan ett eftersatt område och händelser som dessa skapar stor oro då ambulanssjukvården saknar handlingsberedskap för denna typ av attentat.
Räddningstjänsten och polisen har helt enligt blåljusdoktrinen haft upprepade ledningssamtal rörande Storvreten och all personal är upplyst om läget och har direktiv om hur de ska agera då liknande dåd sker.
Ambulanspersonal har inte ens fått en notis om händelsen, vilket skapar stor osäkerhet och ett ohälsosamt stresspåslag. Även liknande händelser, där hot och våld skett direkt mot ambulanspersonal, har lyfts i respektive i skyddskommittéer och tidigare via hälso- och sjukvårdsförvaltningen utan åtgärd.
Ambulanspersonalens säkerhet och behov av utbildning/övning ska inte smusslas undan, utan måste tas på allvar. Vad som är särskilt anmärkningsvärt, är att de så kallade ”ledningsambulanserna” i länet inte fått någon uppdatering alls över situationen.
Ändå förväntas dessa enheter upprätta ledning vid attentat med mera. Många som bemannar enheterna är dessutom nyanställda och saknar därtill erforderlig utbildning/övning och lämplighet för att agera sjukvårdsledare respektive stab vid allvarliga händelser.
Förbundet kräver hälso- och sjukvårdsförvaltningen på svar på följande frågor:
- Varför får inte ambulanspersonal information om säkerhetsläget i ytterområden när potentiellt dödliga våldshändelser med handgranater och skjutningar sker?
- Varför ställs inte krav på prehospitalt omhändertagande vid exempelvis vård av skott-och splitterskadade personer?
- Varför skickas ambulanser på uppdrag som de inte fått träning att hantera, eller ännu mindre skyddsutrustning för?
- Har förvaltningen någon handlingsplan för hur ambulanspersonal ska kunna möta ett större attentat med tunga vapen? Många anställda inom ambulanssjukvården har inte skolats i den typ av sjukvård som blir aktuell vid eldstrid och granatattacker.
Förbundet har tidigare rapporterat om händelser där personal kommer hem till personer med skarpladdade vapen och där personal olovligen frihetsberövas och blir hotade till livet.
Samt den långa rad fall där ambulanspersonal vårdar skjutna, knivhuggna och grovt misshandlade personer. Sådana händelser sätter inte sällan djupa spår hos personalen.
Vi ser ökade sjuktal och självmedicinering på grund av posttraumatisk stress samt känslor av meningslöshet och rädsla hos personalen.
Med tanke på att övning inte sker samt att ambulansberedskapen inte existerar så kommer effekterna för de enskilda individerna som konfronterats av hot och våld sannolikt leda till stora samhällskostnader och personligt lidande.
Därför måste hälso- och sjukvårdsförvaltningen ta dessa frågor på allvar.
Henrik Johansson, förbundsordförande Alarm Ambulansförbundet
