Manuell kompression, kroppsdelen i högläge, tryck på försörjande kärl, tryckförband och avsnörning av extremiteten är de blödningsstoppande åtgärder som nämns i de flesta läroböcker. Mer sällan talas det om hemostatika och industriellt tillverkade tourniqueter för att avsnöra kroppsdelar.
Blödningar, särskilt större sådana, måste stoppas omedelbart. Om det är fråga om en större yttre blödning ändrar sig bedömnings- och behandlingsschemat ABC till C-ABC.
Det första C:et står då för ”control bleeding = få blödningen under kontroll”.
Man börjar då med att försöka få blödningen under kontroll genom direkt manuell kompression tills vidare åtgärder kan genomföras.
Om man inte omedelbart får blödningen under kontroll förlorar patienten snabbt stora mängder blod. Vid en blödning från till exempel arteria femoralis förloras ungefär en liter blod i minuten.
Det betyder att patienten efter redan två minuter har förlorat så mycket blod att han eller hon befinner sig i tredje stadiet av chock.
Om vi i en sådan situation lägger alltför mycket tid på att t. ex. trygga andningsvägarna kan patienten visserligen andas men har inte längre tillräckligt med erytrocyter för att transportera syret.
Ibland saknas de hjälpmedel som gör det möjligt att snabbt få en blödning under kontroll och ibland saknar användaren kunskapen som krävs för att kunna använda hjälpmedlen.
Tourniquet och Hemostatika
Tourniqueter har länge använts för att få kraftiga blödningar under kontroll. Redan kring år 100 eller 200 e.Kr. försökte man stilla blödningar genom avsnörning.
1517 beskrev en tysk läkare hur tourniqueter användes vid amputationer. Den tekniska vidareutveckling av de hjälpmedel som användes då till dagens tourniqueter ägde rum 1674 och 1718. J. L. Petit anses ha gett namn åt tourniqueten, som betyder ungefär vändkors.
Även S3-riktlinjerna (som innebär den högsta graden av tillförlitlighet i Tyskland) rekommenderar tourniqueter när det gäller stora trauman.
Undersökningar har visat att trots utbildning är det bara i 17 procent av fallen som tourniqueter används korrekt.
I 83 procent av fallen fanns det en distal puls på tourniqueten. Det är mycket smärtsamt att få en tourniquet anlagd på grund av dels avsnörningstrycket och dels tourniquetens bredd. Om patienten inte får lämplig smärtlindring kan de bitvis mycket kraftiga smärtorna leda till att den som anlägger tourniqueten inte kan förmå sig att avsnöra tillräckligt eller tar bort tourniqueten för tidigt.
Sedan några år tillbaka finns det ett antal olika hemostatika på marknaden. Det handlar huvudsakligen om kaolin- eller kitosanhaltiga granulat eller förbandsämnen. Kitosan utvinns ur räkskal och den aktiva substansen ska få blodet att koagulera så fort som möjligt.
Kitosan kan appliceras direkt i såret i form av granulat via en särskild applikator eller i form av ett speciellt förband som appliceras på såret. Kaolin är en bergart som innehåller aluminiumoxid, vars huvudsakliga mineraldel utgörs av kaolin.
Sitt namn har kaolin för övrigt fått efter det kinesiska berget Kaoling. Enligt tillverkaren aktiverar kaolin koaguleringssystemet – faktor XII aktiveras och startar den inre koagulationen.
För att få önskad effekt krävs ett direkt, manuellt tryck i 3 till 5 minuter efter att hemostatikan applicerats eller satts in.
Undersökningar visar att hemostatika förlänger tiden det tar att få blödningen under kontroll och att hemostatika har effekt endast i 80 % av användningstillfällena. Blödningar återkommer i runt 30 % av de fall där hemostatika har använts.
Snabbt och effektivt med iTClamp
Men vad gör man då om en patient har ett blödande skärsår på halsen efter ett krogslagsmål? Eller om en cyklist blöder kraftigt från ett sår i närheten av armhålan efter att ha cyklat omkull ute i skogen? Hur ska man ta hand om en patient med nedsatt medvetandegrad, snarkande andningsljud och ett kraftigt blödande sår i bakhuvudet? På halsen är det definitivt inte aktuellt med tryckförband eller tourniquet. Inte heller när det är blödningar i närheten av armhålan eller ljumsken. I sådana situationer är det en ordentlig utmaning att snabbt få blödningen under kontroll.
iTClamp är en klämma för att få blödningar under kontroll. Den kan sättas in vid blödningar från alla komprimerbara områden såsom huvud, hals, axel- och ljumskregionen, samt extremiteter. Det är en självlåsande kirurgisk klämma med åtta små nålar (ca 21 G [ö.a: oklar måttbeteckning] i diameter och ungefär 4 mm långa) som fixerar hudkanterna mellan klämmans ändar och förankrar klämman i huden. På så vis får man en vätsketät sårförslutning. Under såret bildas ett hematom som förhindrar ytterligare blödning.
Till skillnad från en tourniquet orsakar iTClamp endast lindriga smärtor vid anläggningen. När klämman väl är på plats upplever patienten snarare ett lätt tryck än faktisk smärta.
Ytterligare en fördel med iTClamp jämfört med tourniqueten är att den distala genomblödningen upprätthålls.
När iTClamp är på plats upphör blödningen inom kort.
Klämman mäter ca 57 x 50 x 29 mm, väger ca 31 g och består av medicinskt polykarbonat och specialstål, vilket betyder att iTClamp inte kan användas vid en MR men mycket väl vid en datortomografi.
iTClamp ska inte användas när adaption av huden inte är möjlig, till exempel omfattande hudskador som utsätts för hög spänning. Klämman kan sitta kvar över såret i upp till 24 timmar, men vanligtvis är det inte nödvändigt.
Studier inom ambulanssjukvården har visat att klämman är säker och effektiv vid en användningstid på 3 timmar.
Klämman ska inte användas på områden som inte är komprimerbara, t.ex. buken eller bröstkorgen.
Hur använder man iTClamp ?
Lägg ett direkt, manuellt tryck på såret tills iTClamp är tillgänglig. Se till att klämman inte låser sig när du tar ut den ur förpackningen.
Placera iTClamp så att den är parallell med sårkanterna och stick in klämmans nålar med ett avstånd på ungefär 1 till 2 centimeter från sårkanten.
Stäng iTClamp genom att trycka samman klämmans armar. Klämman måste täcka hela såret för att blödningen ska stoppas. Om blödningen fortsätter fastän klämman sitter korrekt ska trycket på klämmans armar ökas så att iTClamp sluter sig ännu hårdare. Är såret större än iTClamp så sätt helt enkelt dit en andra eller tredje klämma.
För att bedöma storleken gäller ”tumregeln”. Är såret längre än en tumme behövs en andra klämma för att få blödningen under kontroll. För att avlägsna iTClamp behöver man använda båda händerna.
Tryck först ihop (öka trycket) klämmans båda armar med handen och tryck samtidigt på de båda knapparna som lösgör iTClamp. Med knapparna intryckta kan nu klämman öppnas. Klämmans armar dras isär och nålarna avlägsnas från såret med en vridrörelse.
Avfallshanteringen av iTClamp sker sedan enligt riktlinjerna för vassa eller spetsiga medicinska instrument.
iTClamp utgör en viktig komplettering av utrustningen för att få blödningar under kontroll men bör inte ersätta de hjälpmedel som redan finns.
Den kan exempelvis användas där tryckförband eller tourniquet inte är lämpliga.
En ytterligare fördel är att klämman snabbt kan sättas in och att man följaktligen kan få blödningen under kontroll snabbt.
Text och foto: Thomas Semmel
Texten har tidigare varit publicerad i Rettungs-Magazin
