Heltidskårena undantagna från IVPA i NOrrbotten

Hittills så är det enbart Norrbottens glesbygds deltidsbrandkårer som har IVPA-verksamhet. IVPA finns på 13 orter i glesbygden och kriteriet för att få bedriva verksamheten i samarbete med SOS Alarm och landstinget har varit att den aktuella orten ska finnas på mer än 30 minuters avstånd från ambulans. Ingen IVPA i länets tätbefolkade delar, alltså, det är kalla handen från landstingets sida. Det innebär att länets sex heltidsbrandkårer i de största orterna (Luleå, Piteå, Boden, Gällivare, Kiruna och Kalix) helt enkelt inte får rycka ut på annat än renodlade räddningstjänstuppdrag. Ett par av dem inom räddningstjänsten i länet som kämpat för en mer utbyggd IVPA-verksamhet är räddningschefen i Boden, Bengt Nilsson, och brandmannen Urban Nilsson i Luleå.

Vill ha mer IVPA. De menar att fler liv skulle kunna räddas om IVPA även infördes i tätorterna, där de flesta norrbottningar trots allt bor. Urban Nilsson har själv jobbat inom ambulansen tidigare och är ansvarig för sjukvårdsutbildningarna som ges till räddningstjänstpersonal. Han säger:

– Ofta kan räddningstjänsterna komma på plats fortare än ambulansen. Ett exempel är här i Luleå kommun där det finns räddningstjänst på tre stationer, som tillsammans har en larmfrekvens på cirka 1 000 larm per år.

– Det ska ställas mot ambulansen som finns på en enda station och har runt 7 000 larm per år. Räddningstjänsten finns alltså på fler ställen i kommunen och har mindre larmbelastning, vilket betyder att vi lättare kan åka på larm. Vi har alltså rimligen större chans att hinna fram och påbörja exempelvis HLR än ambulansen, säger han.

Den högre tillgängligheten för räddningstjänsten beror på att ambulanserna ofta har väntetid på prio 1-larmen, eftersom det inte alltid finns lediga ambulanser att larma ut.

– Det brukar vi se vid trafikolyckor då vi oftast är framme före ambulanserna, säger han.

Resurserna finns redan. Urban Nilsson tycker det är vansinnigt att räddningstjänsterna inte används, mer än i den utpräglade glesbygden.

– Resurserna finns med sjukvårdsutbildad personal och erbjuds landstinget utan kostnad. Ändå händer inget.

Samma slags förtvivlan ger räddningschefen Bengt Nilsson i Boden uttryck för. Han är den som för räddningstjänsternas talan när IVPA-frågan diskuteras med landstinget.

– Vi har kämpat med denna fråga med kraft sedan 2005. Nu ser vi hur Norrbottens läns landsting kommer efter övriga landet, säger han och hänvisar till SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) statistik som finns att läsa i publikationen ”Öppna jämförelser — Trygghet och säkerhet 2011”.

Där finns jämförelser kartlagda inom trygghets- och säkerhetsområdet i Sveriges kommuner och där det framgår att 77 procent av de svenska kommunerna har IVPA idag. Det anmärkningsvärda med Norrbotten är just det faktum att ingen av länets sex heltidskårer bedriver IVPA för närvarande.

 

Mycket kritik. Från landstingets sida har landstingsrådets Kent Ögren uttalat – i landstingets egen tidning – att landstingsledningen anser att patienterna i första hand ska tas om hand av sjukvårdspersonal. Vare sig han, landstingsdirektören Gunnar Persson eller kommunikationsdirektören Anna Källström har besvarat Samverkan 112:s frågor om IVPA i Norrbotten.

Text: Mats Thorner  Foto: Privat

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*