Stationen med det lilla extra

Lindesberg är centralort i norra Närke med eget lasarett och en ambulanssjukvård som arbetar i bygder med mycket glesbygd och mindre orter. Totalt finns cirka 46 000 invånare i Lindesberg, Nora, Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner och sammanlagt fyra dygnsambulanser utgår från de respektive orterna. Det kompletteras av en dagambulans i Lindesberg. Antalet uppdrag var förra året 6 100 (en ökning med 10 procent jämfört med året innan).

I personalen finns 37 medarbetare med Susanne Brewitz som avdelningschef. De kan alla vara lite stolta, för ryktet om Lindesbergs ambulanssjukvård är gott.

– Det är roligt att få höra positiva omdömen, tycker Susanne, som tillsammans med Samverkan 112:s reporter försöker ringa in vad det är som gör arbetet framgångsrikt i en sjukvårdsorganisation fjärran från storstäderna.

Engagemanget är större hos personalen än på många andra orter och bara ett sådant faktum som att Susanne själv rycker in och gör arbetspass när annan personal fattas gör att kontakten mellan ledning och medarbetarnas verklighet i det dagliga operativa arbetet är mycket bra.

– Jag tror att den lilla organisation vi arbetar i ger en massa fördelar som kanske är svårare att uppnå i större organisationer, säger hon.

När det fungerar bra, så sitter till sist en god arbetskultur med engagemang och kreativitet i väggarna, utan att man riktigt vet vad det är som gjort skillnaden, menar hon.

Delaktighet är viktigt. Det finns några viktiga punkter att plocka fram ur verksamhetens organisation i Lindesberg och Susanne vill betona begreppet delaktighet.

– För mig är det oerhört viktigt att mina medarbetare känner sig delaktiga i och väl informerade om verksamheten.

– Känner man sig delaktig och hörd så drivs och utvecklas verksamheten i en positiv anda med utvecklingsvilja och nyfikenhet, säger hon och sätter fingret på den lilla stationens kanske största fördel.

– I en organisation av den här storleken är det i princip möjligt att få samtliga medarbetare att känna sig delaktiga i det mesta som rör verksamhet. Det går!

Men hur går det till? Ett av de starkaste verktygen i Lindesberg är frågan ”Hur har vi det?” Inte ställd som en flummig fråga rätt ut i luften, utan en fråga som ställs på allvar i samband med den årliga verksamhetsplaneringen, samtidigt som alla är medvetna om att ledningen faktiskt vill ha det mest korrekta och ärliga svaret.

Att delta i verksamhetsplaneringen är obligatoriskt och ibland hinner man inte klart på uitsatt tid, eftersom det finns mycket idéer och åsikter att ta vara på.

Proppfulla av goda idéer. Frågan om ”hur vi har det” gäller dessutom på alla plan. För till exempel trivselfrågor, för vad som fungerar dåligt, vad som kan göra bättre eller mera, för nya idéer och som ett forum för allt som ligger medarbetarna varmt om hjärtat.

– Jag tror att medarbetarnas kreativitet och engagemang ofta är en underskattad resurs för verksamhetsutveckling, resonerar Susanne.

– Alla mina medarbetare är proppfulla av goda idéer. Det gäller att plocka upp de idéerna, tillåta att de väcks, lyssna och att sedan verkställa om man beslutar sig för det.

– Det arbetssättet skapar delaktigheten och viljan att ta ansvar. Det blir helt enkelt meningsfullt att ge luft åt vad man faktiskt tycker, tänker och vill i jobbet. När man hamnar rätt så är verksamheten inne i goda cirklar.

Ingen vill sluta jobba. Susanne berättar stolt om hur man i Lindesberg uppnått denna goda kultur där alla verkar trivas. På de fem år hon varit chef har hon aldrig upplevt att någon sagt upp sig.

– Just nu har vi fyra 67-åringar, som alltså inte vill sluta jobba trots att de med all rätt kan gå i pension. Pensionsavgångarna är vår enda personalomsättning.

Så summerar hon ett antal exempel på kreativ verksamhetsutveckling:

 En av medarbetarna, Torbjörn Bergvall, sammanställde häftet ”Prehospitala behandlingsriktlinjer”, som nu gäller för hela länets ambulanssjukvård. Häftet följer i grunden SLAS riktlinjer, men har bearbetats för just Örebro-landstinget, fått en enkel utformning i fickformat och därmed har hela länet samma riktlinjer för ambulanssjukvården.

En annan av medarbetarna, Staffan Isacson, har arbetat fram en handlingsplan gällande hot och våld och håller föreläsningar på ämnet och dessutom leder fysiska övningar i självförsvar.

Flera av medarbetarna har i samarbete arbetat fram en handlingsplan för det interna krisstödet.

Sedan flera år arbetar man med kvalitetsindikatorer (fem medicinska och fem verksamhetsrelaterade som t ex nyttjandegrader och tillgänglighet). Ett arbete som lett till tydliga kvalitetshöjningar.

 I år när 22 sommarvikarier skulle utbildas för hela länet, var det Lindesbergspersonal som ställde upp som instruktörer. (Nu får de åka till FLISA som tack för hjälpen!)

Ambulansen i Lindesberg har tre Fast Tracks, en för höftfrakturer, en för ”Rädda hjärnan” och en för sepsis. Nu arbetar man för att ev utveckla ytterligare.

 – Jag är så stolt över medarbetarna och hur vi arbetar här. Alla är engagerade och påhittiga. Alla tar ansvar, alla är rädda om utrustning och bilar och alla är också beredda att bidra med att ta på sig egna ansvarsområden.

– När det fungerar så bra, då är det riktigt roligt att jobba, säger Susanne Brewitz.

Bildtext:  37 medarbetare finns hos ambulanssjukvården i Lindesberg. Här några av dem, från vänster Marcus Eriksson, Torbjörn Bergvall, Mikael Ahl, Lars-Olov Jansson, Susanne Brewitz, Kai Alt, Håkan Welamsson och Jan Hedberg.

Text och foto: Mats Thorner

ANNONSER