Bruten eller obruten larmkedja – det blir frågan?

För några månader sedan tog företaget Medhelp över utlarmningen av ambulansen i Sörmland, Västmanland, Uppsala län och på Gotland. Det här är första gången som ambulansdirigeringen sköts av någon annan än SOS Alarm.
Nu klagar anställda inom ambulans, räddningstjänst och polis över att ambulanserna larmas ut för sent vid trafikolyckor. Men det finns fler problem. Man drar inte den ambulans som är närmast, eller så ger man fel färdbeskrivning. Problemen innebär att viktig tid går förlorad. Detta har vi hört i åratal.

Vad som orsakar problemen och hur de ska åtgärdas återstår att se, men klart är att en så kallad ”bruten larmkedja” där en aktör (SOS Alarm) tar emot nödsamtalen och en annan (Medhelp) tar hand om intervjuer och utlarmningen av ambulansen är mer omdiskuterad och kontroversiell än någonsin.

Nu ska samhällets alarmeringstjänst ses över. Regeringen beslutade den 1 december att tillsätta en utredning som ska kartlägga landets alarmeringstjänst. Försvarsminister Sten Tolgfors, som äger frågan, berättade för media:
– Det offentligas förmåga att hjälpa är en grundpelare för att människor ska känna trygghet i sin vardag. Man ska kunna lita på alarmeringstjänsten när man är i nöd och ringer 112. Särskilt viktigt är att säkerställa en sammanhållen och obruten så kallad larmkedja för att öka säkerheten och tillförlitligheten vid larm.

Översynen välkomnas av alla. Idag är tillsynen nästintill obefintlig och dessutom splittrad på flera olika myndigheter som MSB, Socialstyrelsen, Post- och telestyrelsen och Polisen.
Det är olika tillsynsmyndigheter för olika delar av larmprocessen och det saknas ett verktyg för en självständig kontroll av SOS Alarm. Alla tvingas lita till bolagets egna uppgifter om svarstider.
MSB har till exempel endast kontroll och tillsyn över själva avtalet mellan staten och Sveriges kommuner och landsting (SKL).

I mitten av nittiotalet blev SOS Alarm, som driver 18 larmcentraler över hela Sverige och ägs till 50 procent av staten och 50 procent av SKL, ett affärsdrivande bolag. Då tecknades även ett alarmeringsavtal med svenska staten.
Syftet med avtalet var att skapa inflytande och delaktighet för kommuner, landsting och statliga räddningsorgan. Så har det inte blivit.

Det finns många saker att titta på och sunda förnuftet säger att en utredning och översyn är mycket bra liksom en effektiv tillsyn.
Utredaren ska kartlägga nuvarande alarmeringstjänst och anknytande tjänster. Beskriva konsekvenser av att flera operatörer tillhandahåller tjänster för utalarmering av resurser för hjälpinsatser inom allmän ordning, säkerhet och hälsa. Föreslå vilka delar inom allmän ordning, säkerhet och hälsa som ska ingå i samhällets alarmeringstjänst. Föreslå hur verksamheten ska vara organiserad utifrån alarmeringstjänstens betydelse när det gäller allmän ordning, säkerhet och hälsa. Ta ställning till hur det offentliga åtagandet ska avgränsas, utformas och finansieras. Analysera ansvarsfördelning mellan stat, kommun och landsting.

För att få in synpunkter från berörda myndigheter och aktörer är utredningsdirektivet ute på en så kallad delning. Vem som ska leda utredningen är i skrivande stund oklart.

På återseende vecka 16!

Sven Åsheden, chefredaktör och ansvarig utgivare

Lämna en kommentar

Jag samtycker till att Samverkan 112 lagrar mina uppgifter enligt integritetspolicyn

*